[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den stora skillnaden mellan Carnegies utlåning till Sundqvist och Nordbankens utlåning till Erik Penser under den förra bankkrisen, som jag skriver om i min senaste bok: Finansfrossa (2008) är att medan värdet på Sundqvists aktier bevisligen fallit ordentligt, var det egentliga värdet i Nobelindustrier intakt, även om Nordbankens styrelseordförande Jacob Palmstierna gjorde allt för att prata ner värdet på Nobelindustrier under bankkrisen 1987 – 1993.

Den gången, när Palmstierna, som nyvald i styrelsen för den statliga krisbanken Nordbanken, skulle uppskatta hur stora förlusterna var i banken bad han alla kreditansvariga redogöra för tänkbara förluster på över 5 miljoner kronor, kom inte något bankens Penserengagemang upp, trots att Penser var bankens enskilt största låntagare. Det berodde på Erik Penser via sitt bolag Yggdrasil alltid hade skött sina bankförbindelser, utan några anmärkningar.

På Carnegie har det däremot under de senaste åren inte funnits någon kompetens hur man driver en investmentbank. I stället har man lekt bank. Kreditgivningen har skett på samma lösa och amatörmässiga sätt som när Nordbanken tog över bolaget i början av den förra bankkrisen (1988). En epok går nu i graven om Carnegie helt försvinner, vilket vi ännu inte vet, eftersom Riksgälden och staten nu letar efter nya ägare till det sargade bolaget.

Under denna kris har Finansinspektionen agerat kraftfullt, när inspektionen lät Carnegie bli statligt, genom att dra in samtliga tillstånd. På samma sätt har många banker i både Amerika och Europa tagits över av staten, när bankerna inte längre kan uppvisa sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Det skedde aldrig i Sverige under den förra bankkrisen.

Hur ser då Carnegies historia ut ? Bolagets startades av David Carnegie redan 1803. Det började med att han grundade handelshuset D Carnegie & Co i Göteborg. 1836 köper han ett porterbryggeri i Klippan. Nästan hundra år senare startar Carnegies arvtagare bankirfirman Langenskiöld och börjar handla med aktier. 1980 byter Langenskiöld namn till Carnegie, med finansmannen Erik Penser som ägare.

1988 säljer Penser Carnegie till Nordbanken med god förtjänst. Nordbanken, som inte vet hur man skall handskas med bolaget, lyckas däremot inte lika bra som Erik Penser med Carnegie. Personalen får därför köpa bolaget 1994 tillsammans med den brittiska banken Singer & Friedlander. 2001 börsnoteras Carnegie. 2007 ifrågasätter Carnegies ledning, värderingen av sin tradingportfölj, som man egentligen inte vet så mycket om, och säljer ut stora delar av portföljen alldeles för snabbt.

I september 2007 riktas allvarlig kritik från Finansinspektionen för ledningens agerande i den stora tradingskandalen. VD och styrelsen sparkas. Den 28 oktober ansöker investmentbanken om lån hos Riksbanken på 5 miljarder, men redan den 10 november 2008 drar Finansinspektionen in tillståndet att driva bank för Carnegie.

När Carnegie blivit av med banktillståndet är det efter att ha skrivit ned fordran mot den enskilda kunden Mats O Sundqvist med en miljard kronor. Finansinspektionens makt är mycket stor. Det var denna makt man inte utnyttjade under den förra bankkrisen, då man tillät bankerna att desinformera om sin likviditet, trots att man visste om att såväl Nordbanken som Gota Bank och Första Sparbanken befann sig i en mycket värre obeståndssituation än den Carnegie nu uppvisat.

I stället lät politikerna med Carl Bildt som statsminister och Bo Lundgren som bankminister, och den dåvarande Bankinspektionen, 60.000 skötsamma företagare gå i graven. Bara för att skydda bankerna mot deras egna misstag.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen