[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ivar Kreuger hade försatt sina motståndare i en ohållbar situation. De som spekulerat mot honom, skulle inte kunna fullgöra sina ekonomiska åligganden, vilket skulle få långtgående och ödesdigra konsekvenser och de som bedragit honom i de egna leden, stod inför ett avslöjande.

Det som senare påstods vara århundradets självmord i den samlade svenska pressen, visade sig i själva verket vara ett mord. Lars–Jonas Ångström har läst igenom Riksarkivets 75 hyllmeter av tidigare hemligstämplat Kreugermaterial. Hans bok och forskning kastar därför helt nytt och sensationellt ljus över de mest spännande och dynamiska avsnitten i förra seklets historia.

Det fanns starka och mäktiga intressen både i Sverige och andra länder som hade allt att vinna på att oskadliggöra Ivar Kreuger och hans världsomspännande finansimperium. Boken är en späckad faktadokumentär, spännande som en thriller.

Det var den i Sverige kommunist/socialistiska inställningen att man ostraffat skall kunna lägga beslag på andras tillgångar, och leva som någon form av parasit som gjorde det möjligt för de svenska storbankerna, med bistånd från advokater och finansmän, att efter mordet lägga beslag på alla Ivar Kreugers tillgångar, för en spottstyver av fastigheternas och bolagens verkliga värden. Förhållanden som i dag i grunden inte har förändrats, vilket också visades under den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993.

Händelserna kring Kreugermordet visar också hur snabbt skötsamma företagare kan berövas sina tillgångar, med hjälp av förtalskampanjer i pressen, som också skedde under den senaste bankkrisen.

När K & T presenterade sitt bokslut 1931 (det sista) fick Ivar Kreuger motta Marcus Wallenbergs lyckönskningar till ett lysande resultat värt all beundran och han instämmer också helhjärtat i den internationella exposén i verksamhetsberättelsen.

Då Ivar Kreuger mördades i Paris den 12 mars 1932, hade Marcus Wallenberg just varit i Paris, men befanns sig fortfarande i Frankrike. Då mordet blev känt för allmänheten, återvända han genast till Paris. Redan den 29 mars skriver han till svenske kungen att det inte verkar troligt att Kreuger & Toll skall kunna räddas, men möjligen LM Ericsson och Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB). Redan i detta brev finns en passus om Ivar Kreuger som säger: ”Aldrig kunde jag väl likväl tro att Kreuger var en fullständig svindlare”

Såväl Dagens Nyheter som Göteborgsposten sprider dessförinnan vid ett flertal tillfällen i slutet av 1920-talet och i början av 1930-talet ren desinformation riktad mot bröderna Kreuger och de många företagen i Kreugerkoncernen. 1931 gick Göteborgsposten ut med information om att en evighetständsticka uppfunnits som det gick att tända 600 gånger på innan den var förbrukad. Tidningen påstod att Ivar Kreuger bjudit över 20 miljoner för den men fått avslag och att den nu skulle exploateras på världsmarknaden. Ren lögn från början till slut.

Tidens Tegn i Norge (vars svenska förbindelse var Dagens Nyheter) spred ut rykten att Ivar Kreuger måste betala 90 miljoner för att rädda brodern Torsten Kreuger från konkurs. Lite senare visste samma tidning att berätta att Torsten Kreuger skulle vara skyldig Stockholm Enskilda Bank 10 miljoner och att en konkurs var nära förestående. Rena lögnerna. Vem förde ut dessa lögner ? Jo, en redaktör O Sleman på Dagens Nyheter – enligt order.

Den första person som såg Ivar Kreuger död var hans bäste vän och närmaste medarbetare, Krister Littorin. Hans omedelbara reaktion var att det var ett mord och inte ett självmord. Han gick så långt att han berättade om sina iakttagelser och sin övertygelse för sina närmaste vänner och bad dem anteckna vad han sagt så att den informationen skulle bevaras för eftervärlden. Men hans kommentarer drunknar i den efterföljande presskampanjen mot Ivar Kreuger och de påstående som görs, utan någon som helst grund, att det var ett självmord.

Efteråt försvinner såväl pistol och den utredning från den franska polisens förvaring. I dag vet vi också att det inte var Ivar Kreuger själv som gick in i en vapenaffär och köpte en pistol, som tidigare påståtts. I det brev som efterlämnades i Ivar Kreugers bostad i Paris påstods också att man funnit ett avskedsbrev som bekräftade att han tänkte begå självmord. Ingenstans i hans efterlämnade brev nämns någonting om självmord.

Efter mordet kunde de svenska storbankerna med hjälp av advokater och finansmän ostraffat lägga beslag på Ivar Kreugers alla värdefulla tillgångar. Vad som skulle gjorts i stället för vad som skedde var att hela koncern efter mordet skulle ha beviljats moratorium för den tid det krävt för pålitligt och kunnigt folk att göra en allsidig och omfattande utredning om koncernens ställning eftersom bolaget inte var konkursmässigt när mordet skedde.

Av den anledningen och möjligen också på grund av eventuellt avtal mellan bank och regering, förblir alla handlingar i målet fortfarande hemligstämplade.

Författaren Sven Olof Arlebäck tar i sin bok: Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds förlag, 2000) upp de viktigaste ekonomiska konsekvenserna av Kreugerkraschen på ett bra sätt. Arlebäck visar hur konkursförvaltaren hänsynslöst utnyttjade Ivar Kreugers påstådda självmord för att sprida desinformation och tvingade fram konkursen – som blev en lönsam affär, inte minst för Handelsbanken och Enskilda Banken.

Om Ivar Kreuger är först som sist att säga: Ingen annan svensk har varit först så hyllad och beundrad, sedan så skamligt förtalad och beljugen, skriver Jan Gillberg som är chefredaktör för DSM (nummer 2, 2008) Kreuger var en visionernas man och hade förmågan att förverkliga sina visioner. En entreprenör i megaklass. I Jan Gillbergs bok: Trippelmordet (DSM) tar han upp det trefaldiga mordet på Ivar Kreuger: det fysiska mordet, karaktärsmordet och rånmordet.

Med tanke på hur Sverige behandlat sin största finansman genom tiderna, och fortfarande tillåter de svenska bankerna plundra skötsamma företagare när det är bankerna som är i kris, är min uppfattning att det nu är dags att också genomföra den o b e r o e n d e utredning om hur bankerna behandlade sina kunder under den förra bankkrisen 1987 – 1993 som riksdagen redan har beslutat om. Både Kreugermordet och efterföljande bankkriser visar att det nu är hög tid att regeringen börjar försvara företagarna mot bankernas härjningar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen