[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I den globala bankkrisens spår är det hittills företagarna som drabbas hårdast. Är det då rimligt att göra som man gör i Sverige – använda svenskarnas skattemedel för att rädda bankerna och storföretagen – samtidigt som mindre och medelstora företag går under, frågar sig Robert Gidehag som är VD i Skattebetalarnas Förening, i en artikel i Dagens Industri (DI 2008-12-19)

För de svenska skattebetalarna ger den nu pågående bankkrisen anledning att bäva. Sparandet minskar i värde, liksom våra hem, samtidigt som arbetslösheten skjuter i höjden. Men det finns en ännu större risk – nämligen hur våra skattepengar riskerar att hanteras.

Det såg vi redan under den förra bankkrisen 1987 – 1993, när staten stödde bankerna till hundra procent och lät krisbankerna och deras ”skräpkreditföretag” lägga beslag på företagens egendomar för att stärka bankernas likviditet. Med ett penndrag skapades de svenska storbankerna och staten den största förmögenhetsöverföringen i modern tid.

Förra gången fördes regeringen bakom ljuset, när man tillät konfiskation av privat egendom till ett värde av mer än 20 miljarder kronor, bara i det statliga ”skräpkreditföretaget” Securum. Hur mycket bankerna lade beslag på i de övriga ”skräpkreditföretagen” som då bildades i kölvattnet av Securum är fortfarande en öppen fråga.

Nu marknadsförs Securum internationellt, av den förre bankministern och nuvarande chefen för Riksgälden Bo Lundgren och utrikesminister Carl Bildt, som en del av ”den svenska modellen”. Det är dessvärre ingen modell att ta efter och vara stolt över skriver advokaten Jan Thörnhammar i tidningen Finans& Kapitalmarknadsdebatt nr 2, 2008. Han menar att propositionen om Securum var ett folkrättsbrott.

I ett särskilt tilläggsprotokoll, artikel 1 i det första tilläggsprotokollet i Europakonventionen, som ingår i den svenska lagstiftningen, stadgas om ett allmänt skydd för den enskildes egendom. Bestämmelsen lyder: ”Varje fysisk och juridisk person skall ha rätt till respekt för egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.”

Det var dessa regler som bankerna och svenska staten bröt mot under den förra krisen, och på nytt riskerar att bryta mot, eftersom bankerna fortfarande tillåts säga upp krediter och beslagta tillgångar för friska företag, även om de punktligt betalar alla sina krediter och inte har några betalningsanmärkningar. Konfiskation av privat egendom kan fortfarande ske i Sverige, utan någon egentlig pantrealisation som lagen föreskriver.

Bankkriser kommer och går. Men frågan som jag ställer mig är om inte denna pågående globala bankkris kommer att slå alla rekord. När vi sommaren 2008 kom tillbaka från sommarsemestern var det inte många svenskar som då tänkte i termer av den bankkris som redan då rasade för fullt..

Om den globala bankkrisens ekonomiska påföljder blev jag sannspådd redan när jag höll på att slutföra manuset till min senaste bok med titeln: Finansfrossa , som utkom i hösten 2008.

När sedan investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs hösten 2008 det som skotten i Sarajevo.

Den globala bankkrisen har en panik av sällan skådat slag, skriver Robert Gidehag i sin artikel i Dagens Industri. Det är det som är farligt för skattebetalarna. Bankkrisen riskerar nämligen att flytta den ekonomiska politiken flera decennier bakåt i tiden i Sverige, då skattemedel pumpades in i den krisdrabbade svenska stål – och varvsindustrin.

Nyligen kom den första åtgärden i den riktningen i form av statligt borgensåtagande för den hårt drabbade svenska bilindustrin. Det är de första stegen på en farlig väg. Grunden i en fungerande marknadsekonomi är ju att vissa företag och branscher går under och andra tillåts växa sig starka.

Det finansiella systemet är grundbulten i en fungerande marknadsekonomi. Det måste finnas likviditet och lånemöjligheter för företagare. Men vad som nu händer i Sverige är att bankerna pumpar in pengar i krisande storföretag och att skattemedel på nytt används för att ge stöd åt krisdrabbade branscher och företag, medan skötsamma företagare ännu en gång kläms åt av bankerna.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen