Vad S-E-B och Swedbank sysslar med är penningpolitiskt vanstyre, skriver Gunnar Örn. Som ekonomisk skribent och med stor erfarenhet från den förra bankkrisen 1987 – 1993, med hittills sju böcker om olika ekonomiska skeenden i Sverige och i världen (den senaste med rubriken: Finansfrossa, 2008) kan jag bara hålla med Örn, om det han skriver i sin krönika.

Förhållandena i Baltikum i dag liknar till stora delar vad som hände under den förra bankkrisen i Sverige. En starkt bidragande orsak till krisen var avregleringen av kreditmarknaden, som genomfördes under den socialdemokratiska regeringen 1985. Den gången kunde en vidgning av kronans bandbredd eller en övergång till flytande växelkurs i god tid innan krisen, ha ökat den penningpolitiska handlingsfriheten, och motverkat avregleringens expansiva effekter.

Men den förre statsministern Carl Bildt och bankministern Bo Lundgren ville annorlunda. De valde i stället att försvara den svenska kronans värde när bankkrisen blev akut, vilket gjorde att svenska företagare den gången i stället för räntelättnader, fick en ränta på 500 procent.

S-E-B, Swedbank och de andra bankerna har på den lettiska marknaden lämnat nästan 90 procent av sina hushålls – och företagslån i utländsk valuta, främst euro. Om Lettland devalverar- det vill säga skriver upp eurons värde i förhållande till landets skulder i euro växer med lika mycket i förhållande till latens – skulle det få till följde att skulderna växer i förhållande till letternas inkomster, som mestadels är i lokal valuta.

Om Lettland till slut går samma väg som Argentina för att lösa sin kris kan det bli fråga om devalvering i kombination men någon sorts tvångskonvertering – från euro till lat – av den privata sektorns skulder och fordringar. I så fall blir det en ordentlig valutaförlust som slår rakt in i resultaträkningarna för både S-E-B och Swedbank.

Eftersom S-E-B och Swedbank svarar för en stor del av utlåningen i de tre baltiska länderna, och de svenska storbankerna ägnat sig åt samma vårdslösa kreditgivning som i Sverige under den förra bankkrisen, befinner de tre baltiska länderna i djup ekonomisk kris. Precis som tidigare i Sverige, kom de ekonomiska obalanserna inte plötsligt, de har sitt ursprung flera år tillbaka och förstärktes för varje år som gick.

Tidigare har såväl den svenske riksbankschefen Stefan Ingves och Finansinspektionen ivrigt försvarat de svenska bankernas ageranden både i Baltikum och i Sverige. Det är först i januari 2009, som såväl riksbankschefen som Finansinspektionen vaknat upp ur sin Törnrosasömn, och börjar inse vad som håller på att ske i dessa länder, som vanligt alldeles för sent.

Cheftjänsten hos Finansinspektionen (FI) har länge varit vakant sedan Ingrid Bonde slutade. Den nye chefen för inspektionen heter Martin Andersson som tillträdde sin tjänst i januari 2009. Han menar att bankerna nu måste se över sin riskkontroll och han vill genast föra samtal med de fyra svenska storbankerna styrelser om deras ansvar för riskkontrollen.

För Martin Andersson har dagens bankkris delvis sina orsaker i bristerna hos tidigare Basel-reglerna, som enligt honom var alltför lätta att kringgå, vilket bankerna också gjorde med besked, under den förra krisen.

De misstag de svenska bankerna gjort i Baltikum är också de samma som skedde under den förra bankkrisen. De borde ha insett att den vårdslösa utlåningen skulle medföra stora kreditförluster. De kunde också ha motverkat för att bromsa utlåningen i utländsk valuta, i varje fall i Lettland som inte hade sedelfond.

Utlåningen borde ha gått till att bygga upp ett konkurrenskraftigt näringsliv. I stället har lånen till överkonsumtion i länder, som tidigare saknat privat företagsamhet.

Precis som i Sverige, under den förra bankkrisen, har de svenska bankerna i Baltikum varit alltför generösa i sin kreditprövning, vilket nu straffar sig. I år och nästa år kommer därför bankerna att redovisa mycket stora kreditförluster i sin baltiska utlåning. Betydligt större än vad bankerna hittills velat erkänna.

Situationen i de baltiska länderna har försämrats betydligt sedan delårsrapporterna för tredje kvartalet 2008. Såväl Estland som Lettland befinner sig i recession och plågas av återkommande devalveringsrykten. Swedbank har bland annat 18,4 respektive 12 miljarder utlånade i Ryssland och Urkraina, som båda drabbats hårt av den globala bankkrisen.

För S-E-B kan utvecklingen i den tyska ekonomin också bli besvärande. Banken har i dag 24 procent av kreditexponeringen i landet och verksamheten präglandes av lönsamhetsproblem redan innan bankkrisen började.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund