SE-banken har också bekräftat att banken tvingas begära in nytt kapital från sina ägare och det lär nog inte dröja så länge innan Nordea lär tvingas ta del av regeringens nya bankstöd på 50 miljarder kronor till de bankrutta svenska bankerna.

En analys som sammanställdes av en utländsk investmentbank i januari 2009 pekas Nordea ut som den bank som har störst behov av kapital. I analysen har det antagits att kärnkapitalet i banken ökar till 10 procent och att kreditförlusterna för 2009 hamnar på cirka 0,5 procent av den totala summan. Det tror jag är en alldeles för låg summa, med tanke på alla Nordeas stora engagemang till riskkapitalbolagen som befinner sig i kris, och som riskerar att bidra till hela Sveriges kris.

Min uppfattning är att det kommer att krävas en nyemission i Nordea på minst 50 miljarder kronor, vilket är mindre än vad den statliga banken som då hette Nordbanken, fick i bidrag av svenska staten under den förra bankkrisen 1987 – 1993, då man behövde cirka 60 miljarder för att överleva.

Under den förra krisen låg Nordeas kreditförluster som mest på drygt 8 procent av de utestående lånen. Den fråga jag ställer mig, är om inte denna förlust kommer att bli större denna gång eftersom Nordea är den bank som även denna gång varit mest riskvillig att låna ut pengar till ren och skär spekulation.

Min prognos är att riskkapitalbolagen kommer att få svårt att få några lån överhuvudtaget i framtiden. Affärsmodellen är ju att riskkapitalisterna tror sig ha större erfarenhet och skicklighet att operera på större marknader, än andra företagsledare och ägare som själva skapat sina företag. Därför har de också arvoderat sig själva furstligt under den tid som festen har varat. Men alla företag måste fungera bra i både högkonjunktur och lågkonjunktur.

Riskkapitalisterna har redan visat att de inte klarar av en avmattning av konjunkturen. Deras politik är inte heller att försöka samla så mycket kapital i ”ladorna” så att de företag som de förvärvar också har råd att möte en nedgång.

De flesta stora svenska företagen har redan sålts till utlandet och dränerar nu Sveriges ekonomi eftersom inga nya stora bolag skapats i stället. Nu är det de återstående medelstora svenska företagen som står på tur att bli utlandsägda. De fyra stora riskkapitalbolagen, EQT, Industrikapital som numera kallar sig för IK, Nordic Capital och Ratos har köpt på sig stora portföljbolag med stor skuldsättning som bl a BE-Group, Bio Vitrum, Diab, Duni, Falck och Gambro. Nu vill de snabbt sälja dessa bolag vidare och med hög vinst.

Men eftersom det råder finansfrossa och lågkonjunktur går det trögt. Och riskkapitalbolagen har stora ränteskulder, som både måste amorteras och förnyas för att de skall kunna överleva.

Pressen ökar också på bankerna som lånat ut alldeles för mycket pengar till riskkapitalisterna.

Marknaden börjar bli alltmer osäker om bankerna klarar av att hantera kommande kreditförluster. Under 2008 har de svenska bankernas börsvärden sjunkit kraftigt och tendensen är att de kommer att falla ytterligare. SE-bankens kurs har under de senaste 12 månaderna rasat med hela 74 procent (!)

Vad som nu återstår att se är om ägarna är villiga att skjuta till mer kapital än de 50 miljarder kronor som staten erbjöd bankerna den 3 februari 2009. SE-bankens planerade nyemission och Swedbanks redan genomförda sätter press på de övriga storbankerna och deras ägare.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund