Nu är bonusfesten slut för den här gången. Verkligheten har hunnit ikapp de svenska bankerna ännu en gång som på nytt begär vidgade räntemarginaler, nyemissioner från sina aktieägare, förmånliga lån från staten för att klara sig undan konkurs.

Staten har tvingats gå ut med ett nytt räddningspaket på 50 miljarder. Riksbanken har i olika omgångar tvingats sänka reporäntan radikalt. Men villkoren från regeringens sida är att de högsta cheferna i de svenska bankerna fryser sina löner och slopar sina vidlyftiga bonusar och fallskärmar.

Lönelägget för bara verkställande direktörerna i de svenska storbankerna ligger 2009 på mellan 7-8 miljoner kronor.

Bonusen för två av bankdirektörerna är betydande. Annika Falkengren i SE-banken får cirka 4 miljoner, medan Christian Clausen i Nordea ”bara” kammar hem en bonus på cirka 2,6 miljoner. Bonusen för Pär Boman som är VD i Handelsbanken, är i de här sammanhangen blygsamma 400.000, medan den avgående VD:n i Swedbank Jan Lidén som har den högsta lönen (8 miljoner) inte får någon bonus alls.

SE-Banken är i kris. Börsvärdet har nästan halverats sedan årsskiftet 2008/2009. Banken gör enorma förluster i Baltikum, som man tidigare inte velat erkänna. Nu ber man aktieägarna om nya pengar och planerar en nyemission i banken på mellan 12 -15 miljarder kronor. Swedbank som tidigare påstod sig vara likvid har redan genomfört en nyemission på cirka 12 miljarder kronor.

Börsraset för 2008 har också påverkat våra pensioner. AMF:s nya VD Ingrid Bonde tvingas meddela att AMF sänker pensionerna för 350.000 svenskar. Återtaget från AMF innebär att pensionskapitalet skrivs ner med 8 procent. Det berör alla som har sina pensionspengar placerade i traditionell pensionsförsäkring hos AMF.

Även om regeringen justerar ner pensionssystemet är det många som tror att en sänkning av nästa års pensioner inte kan undvikas. Det ekonomiska läget i Sverige, på grund av bankernas vidlyftiga spekulationer i Baltikum och vildsinta utlåning till riskkapitalbolagen, gör att det kommer att dröja länge innan ekonomin återhämtar sig.

När bankerna tvingas ta till drastiska sparåtgärder går det också ut över företagen. Det behöver därför sättas in ytterligare åtgärder från regeringen för att komma till rätta med kreditmarknaden. Framför allt de medelstora och mindre företagen har drabbats hårt av bankernas egna kreditproblem.

Företagen tror inte på regeringens räddningsplan. Bankpaketet på 50 miljarder kommer inte att underlätta utlåningen till företag som vill växa. Räddningsplanen kanske hjälper bankerna och storföretagen något, men pengarna kommer inte att räcka till de mindre företagen.

Själv har jag hela tiden ifrågasatt de svenska bankernas rätt, att ensidigt säga upp krediterna för skötsamma företagare. Låntagarna måste få mycket starkare skydd genom att kunna få skadestånd från bankerna om lån, som sker nu och som skedde under den förra bankkrisen, sägs upp på ett otillbörligt sätt. Det finns åtskilliga exempel från andra länder i Europa där låntagarna har ett bättre skydd mot bankerna, än vad som erbjuds i Sverige.

Vad regeringen inte verkar ha förstått är att det behövs omfattande insatser för att förhindra att livskraftiga företag går omkull och antalet arbetstillfällen därmed minskas. Precis som under den förra bankkrisen, när statskulden ökade med tusen miljarder och räntan steg till 500 procent riskerar Sverige stor utslagning av företagen med massarbetslöshet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund