Förutom att många aktieägare tvingades sälja ut sina aktier i de svenska storföretagen, under den våldsamma recession som blev följden under den förra krisen, hjälpte storbankerna till att slå ut företag, genom att försätta 60.000 skötsamma medelstora och mindre företag i konkurs.

Huvuddelen av de svenska storföretagen har alltså lämnat Sverige under en kort tid. Många av de mindre företagen har slagits ut alldeles i onödan. Det skedde när bankerna själva fick stora likviditetsproblem efter att ha lånat ut alldeles för mycket pengar till ett litet antal stora fastighetsbolag – med negativ direktavkastning – som man i stället sade upp krediterna för sina skötsamma kunder, eller skyfflade över sina kunder till statliga ”skräpkreditföretag”.

Undra på sedan att Sverige befinner sig i en svår situation när den globala bankkrisen härjar och de svenska bankerna som tidigare gjort rekordvinster efter all hjälp man fått från staten och de förtjänster man inkasserat hos sina trogna kunder, på nytt börjar få problem med de ogenomtänkta och våldsamma satsningar som gjorts mot riskkapitalbolagen och i Östeuropa.

Den samlade effekten av vad som skett och för närvarande sker i det svenska bankväsendet är överväldigande. De fyra storbankerna, som inte längre kan profitera lika mycket på de fåtal kvarvarande företagarna som överlevde bankkrisen, riktade i stället sina blickar mot riskkapitalbolagen där Nordea riskerar enorma belopp och Östeuropa, där både SEB och Swedbank gör stora förluster. Frågan vad som kommer att ske med det svenska bankväsendet under 2009 är fortfarande höljt i dunkel.

Det betyder att osäkerheten är stor om hur – och när – det svenska banksystemet skall stabiliseras. Men i stället för att hjälpa företagen, fokuserar både regeringen och riksgälden sig på vad som händer långt bort i Amerika. Den förre bankministern Bo Lundgren som numera är chef för Riksgälden, åker skytteltrafik mellan Washington och Sverige och berättar hur duktig han var under den förra krisen, när han var bankminister.

Vad han glömmer att berätta är vilken folklig vrede hans och den förre statsministern Carl Bildts åtgärder orsakade den gången – som bestod i att ensidigt gynna de svenska bankerna – på allmänhetens och företagens bekostnad. Konsekvenserna av sitt felaktiga agerande fick Bo Lundgren själv erfara, som nyvald partiordförande för Moderaterna.

Efter regeringsperioden 1991 – 1994 blev Alliansen inte omvald. Det blev Göran Persson i socialdemokraterna som tog makten under tio år. Bo Lundgren som var nyvald ordförande för Moderaterna åkte ut i kylan. För att så småningom komma tillbaka som chef för riksgälden, på Göran Perssons initiativ.

Bo Lundgrens recept till den amerikanska kongressen när han senast var i USA för att redogöra för den svenska bankkrisen den 19 mars 2009 var att bita i det sura äpplet och förstatliga bankerna.

Kongressen speciella panel som ska övervaka den amerikanska statens stimulansåtgärder hade inbjudit en grupp som varit involverade i tidigare bankkrisen för att redogöra för sina erfarenheter. Då var bland annat Bo Lundgren inbjuden. Lundgren anser att det finns stora skillnader mellan det amerikanska och svenska systemet. Men han anser ändå att USA kan lära mycket från Sverige, om hur han hanterade den förra bankkrisen.

Bo Lundgren menar att vad de kan lära från Sverige är att byta ut styrelserna och den högsta ledningen i bankerna eftersom de uppenbarligen inte gjort ett bra jobb. Men den uppgiften var inte Bo Lundgrens under den förra krisen eftersom det var aktieägarna i respektive bank, som såg till att såväl styrelser som ledning byttes ut.

Under Bo Lundgrens ledning tvingades den svenska staten gå in med 65 miljarder för att rädda de svenska storbankerna som riskerade att gå omkull. Bankerna kunde skyffla över de kunder som inte längre passade in i bankernas ”portfölj” som bland annat placerades i de statliga bolagen Securum och Retriva där företagarna blev av med sina tillgångar och fick behålla företagens skulder, utan någon egentlig pantrealisation som lagen föreskriver.

Bo Lundgren har därför all anledning att vara tyst om sina egna insatser, under den förra bankkrisen där bankerna och staten i förening, med hjälp av höga räntemarginaler såg till att staten fick tillbaka en del av pengarna och bankerna gjorde rekordvinster på allmänhetens och företagarnas bekostnad.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund