Med hejdlös utlåning har svenska banker satt Baltikum i skuld och ännu en gång skapat sin egen bankkris. Nu får den svenska allmänheten och företagen ännu en gång vara med och betala för bankernas vårdslösa affärer. Under slutet av 80-talet och i början av 90-talet var bankerna i Sverige med och skapade en gigantisk lånebubbla där pengar i snabb takt lånades ut till ett antal stora fastighetsbolag.

Nu har samma misstag gjort igen. Denna gång i Baltikum. Cirka 450 miljarder har de svenska bankerna lånat ut i Baltikum. Precis som under den förra svenska bankkrisen tjänade bankerna till en början stora pengar på att låna ut pengar till de stora fastighetsbolagen som uppvisade negativ direktavkastning, men så sprack bubblan, när bankerna inte längre var likvida och var skyldiga att begära sig själva i konkurs.

I Baltikum har bankerna lånat ut enorma pengar på att ge lån till bilar, fastigheter och resor. Precis som i Sverige, under den förra krisen, räknade storbankerna med att högkonjunkturen skulle vara för evigt.

Det visar att de svenska bankerna inte lärt sig någonting alls av den förra svenska krisen som kostade svenska staten mer än tusen miljarder. Precis som förra gången när bankerna trodde att fastighetspriserna skulle fortsätta att stiga i all evighet, räknade bankerna denna gång med att ekonomierna i Baltikum bara skulle fortsätta att växa. Nu är det en allvarlig ekonomisk kris i de baltiska länderna. Allt fler får problem med att betala tillbaka enorma lånen, säger journalisten Kiki Bek, som tillsammans med Anna Trane gjort dokumentärfilmen om de svenska bankernas roll i Baltikum.

En av banktjänstemännen Dokument inifrån träffat för programmet ”Bankfällan” berättar att det bara var att lyfta luren som kom pengar från Stockholm. Enligt programmet stämmer det alltså inte att de svenska bankerna som alla påstått, skulle vara offer för den amerikanska bankkrisen. Krisen är en direkt följd av de svenska bankernas eget agerande, precis som under förra bankkrisen.

Nu får staten ännu en gång gå in och rädda bankerna, bland annat skall ett nödlån redan ha getts till Lettland på 7,5 miljarder kronor. Dessutom har den svenska kronan försvagats precis som under förra krisen när regeringen försvarade bankerna och kronan på allmänhetens och företagens bekostnad.

Alltsammans är således en ledsam repetition var bankerna tillät sig under den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Växande inkomster och fastighetsvärden på ena sidan, en kapplöpning om kunder och hägrande vinster från bankerna på den andra. Och sedan – det stora sammanbrottet med stora lån som inte kan betalas tillbaka, fastighetsvärden som faller och banker som åter står på konkursens rand medan staten på nytt tvingas gå in med stora räddningsinsatser som skall betalas av allmänheten och många av de skötsamma svenska företagen, som får se sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna.

Allt som skett, bägge gångerna, verkar inte vara några problem för bankerna vars chefer får stora avgångsvederlag och bonusar, trots de stora förlusterna och att dom bevisligen misskött sig. Ingen gjorde heller något åt dessa krascher, som alla borde kunnat förutse.

Carl Eric Stålberg sitter i april 2009 kvar som styrelseordförande i Swedbank. Storägarna och han själv verkar inte tycka att han har gjort något fel. Aktien i Swedbank handlas nu till samma låga nivåer som efter den förra bankkrisen.

Swedbanks delårsrapport visar att kreditförlustnivån i regionen nu uppgår till 7,5 procent av utlåningen. I Ukraina är situationen ännu värre och 38,7 procent av utlåningen på 17 miljarder kronor i landet riskerar att gå förlorade om utvecklingen från det första kvartalet 2009 håller i sig.

Swedbanks egen chef i Ukraina är skyldig 1,2 miljarder kronor till den egna banken. Det är en femtondel av Swedbanks totala utlåning i landet. Swedbank, med dess ordförande Carl-Erik Stålberg lät helt enkelt Sergiy Tigipko ta med sig lånet in i banken när han blev chef, men tog inte ens upp den stora lånesumman i Swedbanks årsredovisning för 2007.

SEB ber nu också om statlig hjälp för att klara av de skenande kreditförlusterna i Baltikum. Enligt bankens verkställande direktör Annika Falkengren tvingas banken nu ansluta sig till statens garantiprogram för att klara av sin fortsatta likviditet. SEB:s beslut att gå med i svenska statens garantprogram kommer samtidigt som SEB nu tvingas visa upp en chockökning av kreditförlusterna som man i det längsta försökt att dölja, precis som förra gången det begav sig.

Den första signalen på SEB:s stora problem i Baltikum, som man tidigare energiskt förnekat, kom när banken backade om Annika Falkengrens löneförhöjning i mars 2009. Hade den genomförts hade SEB diskvalificerat sig från hjälp från staten.

Kreditförlusterna och de osäkra fordringarna i Baltikum kommer i snabbare takt än någon på SEB och Swedbank räknat med. En nedskrivning av goodwillvärdet i Baltikum är nu ett måste. Under andra halvåret 2009 kommer också de svenska kreditförlusterna i Baltikum att accelerera när bankerna tvingas redovisa sina verkliga kreditförluster.

Så hur det går för SEB och Swedbank återstår att se.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund