Det var också vad som skedde under den förra hemmagjorda svenska bankkrisen 1987–1993 som jag redan har berättat om i sju böcker och otaliga artiklar i fack– och dagspress. Det var då som många ovetande företagare drabbades av de krisdrabbade bankerna med full kraft och tvingades lämna över sina livsverk till bankerna och statliga ”skräpkreditföretag” och fick alla sina tillgångar konfiskerade.

De svenska krisbankerna lade beslag på tillgångarna hos de skötsamma företagen, men lät företagskunderna behålla skulderna, på samma sätt som sker i Baltikum och i grannlandet Lettland, där de svenska storbankerna lånat ut pengar till fattiga letter i jakten på snabba vinster. Situationen i Baltikum är värre än någonsin tidigare.

Bara för några år sedan kallades de tre baltiska staterna för Europas snabbast växande ekonomier. Nu är bilden en annan. Den djupa krisen i Baltikum, som har orsakats av de svenska bankernas vansinnighetsutlåning i regionen, drabbade svenskarna på samma sätt, under den förra bankkrisen.

Nu är det de skötsamma företagarna i Baltikums tur. Hela svenska folket och de nordiska grannländerna där bland annat storbanken Nordea etablerat sig, få betala notan för ännu en bankkris, vars ekonomiska effekter vi fortfarande inte sett slutet av. Enligt den svenska Finansinspektionen har Nordea, SEB och Swedbank lånat ut cirka 490 miljarder kronor i Baltikum. Precis som i Sverige när alla utlåningsrestriktioner släpptes i mitten av 1980-talet gav bankernas etablering i Baltikum, till en början stora och snabba vinster.

Att låna ut pengar till fattiga och lågutbildade utan några som helst krav på säkerheter och återbetalningsförmåga, är ingenting annan än att missköta sig, på samma sätt som bankerna lånade ut stora pengar till stora fastighetsbolag med negativ direktavkastning både i Sverige och utomlands under den förra bankkrisen.

Hittills har de nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige tvingats ställa upp med 19 miljarder kronor medan EU svarar för 32 miljarder och IMF svarar för 18 miljarder för att rädda Baltikum från ekonomisk kollaps på grund av sin vårdslösa utlåning.

Mycket står på spel. Värst ute är Swedbank som per den sista mars 2009 lånat ut hela 207 miljarder i Baltikum, varav 65 miljarder bara i Lettland. I slutändan backas dessa lån upp av svenska skattebetalare.

De svenska bankerna som ser att kreditrisken har ökat våldsamt i Baltikum vilket leder till ökade kreditförluster kompenserar sig genom att höja sina utlåningsmarginaler. Under krisen har räntenettot formligen exploderat.

Under det första kvartalet 2009 var räntenettot för de fyra svenska storbankerna mer än 30 miljarder kronor. En ökning med nästan 7 miljarder jämfört med samma kvartal 2008. Svenska statens omfattade stödpaket som bekostas av skattebetalarna har fått till effekt att bankerna kunna höja sin lönsamhet.

Det sker samtidigt som företagen i både Baltikum och Norden har drabbats våldsamt av bankkrisen och får allt svårare att överleva. Advokaten Reinis Berzins som är en av upphovsmännen bakom den frivilligorganisationen ”Föreningen för lettiska låntagare” som motsvarar Sverige Bankkunders Riksförbund och Bankrättsföreningen – som är de två svenska organisationer där jag själv är ordförande – skräder inte orden när han talar om de svenska bankernas agerande i Baltikum.

”Bankerna är som droglangare”, säger han i en artikel i Dagens Nyheter: (DN 2009-05-02)

Bankerna i Lettland suger ut sina kunder på ett oacceptabelt sätt. De ger först billiga lån och äger dem sedan resten av livet.

Han har på nära håll fått se det kaos som just nu råder på den lettiska kreditmarknaden. Bland de totalt 800 låntagare som kommit in för konsultation är många desperata. Personer som förlorat sina jobb vittnar om hur bankerna plötsligt höjer räntan på deras bolån för att kompensera risken. Andra straffas när banken upptäcker att de lånat från andra banker – en trend som bankerna medvetet blundade för under de goda åren.

Mönstret känns igen från den förra svenska bankkrisen och visar att bankerna, inte har lärt sig någonting från den förra krisen – och inte heller vill lära sig något – vilket inte är så konstigt, när svenska staten så snart det är bankkris går in och räddar bankerna på allmänheten och företagens bekostnad.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund