Dagens finanskris visar tydligt att det är svårt att urskilja en likviditetskris (som ska hanteras av Riksbanken) från en solvenskris (som ska hanteras av Finansinspektionen) skriver Johan A Lybeck i sin senaste bok: Finanskrisen (SNS förlag 2009)

Johan A Lybeck är Ph.D. i nationalekonomi och fil. lic. i statskunskap. Han har bland annat varit professor i nationalekonomi, bankdirektör i Sparbankernas Bank med ansvar för finansiell strategi.

Lybecks recept för att undvika framtida bankkriser är att generellt högre kapitalkrav måste krävas av bankerna. Han menar att regeringarna inte borde tolerera att införandet av de nya kapitaltäckningsreglerna i Basel II kan leda till markant sänkta kapitalbaser. Basel II reglerna, som är i drift sedan 2007, infördes ju bara för att få en bättre överensstämmelse mellan bankernas risktagande och deras eget kapital.

Kapitalkraven måste skärpas under pelare 2 i Basel II reglerna. Detta kräver sålunda ingen ny lagstiftning. Det räcker med att konstatera att alla banker i dag bedriver en mer riskabel verksamhet än vad man hittills velat erkänna.

I Dagens Industri (DI 2009-08-04) bekräftar journalister Björn Wilke , vad jag länge hävdat, att nordiska banker fortfarande släpar när det gäller den egna likviditeten. Bankerna riskerar betydande kreditförluster i Baltikum. De nordiska bankerna har 550 miljarder kronor utlånade i det tre baltiska länderna. Bankernas totala utlåning till allmänheten och företagen i Norden uppgår i dag till svindlande 11.500 miljarder kronor, med ett eget kapital i bankerna på endast 610 miljarder kronor, eller 930 miljarder kronor om olika hybridfonder räknas in, skriver Wilke i sin artikel i DI .

Förra gången Sverige drabbades av en bankkris 1987 – 1993 tvingades svenska staten gå in och förse bankerna med kapitaltillskott som uppgick till hela 4 procent av landets BNP, vilket motsvarar omkring 600 miljarder dollar, i utbyte mot en ägarandel i banker, skriver 2008 års amerikanske Nobelpristagare i ekonomi Paul Krugman i sin bok Krisen.Orsaker, verkan, åtgärder (Leopard förlag, 2009)

Den 20 oktober 2008 blev regeringen åter nödsakad att lägga fram en plan för att säkerställa stabiliteten i det svenska finansiella systemet. Bankernas nyupplåning garanteras i dag upp till 1.500 miljarder kronor och möjlighet skapas för Riksgäldskontoret att ge kapitaltillskott i form av preferensaktier.

Sedan dess har Riksbanken sänkt räntan rejält för att gynna bankerna, utan att för den skull samtidigt gynna företagen. Den senaste räntesänkningen skedde när Riksbanken den 2 juli 2009 sänkte sin viktigaste styrränta, reporäntan till rekordlåga 0,25 procent. Beslutet motiverades med den svaga ekonomiska utvecklingen. Det gör att bankernas räntemarginal ökat betydligt mot sina kunder.

I likhet med den förra bankkrisen, är de som har problem med kreditförsörjningen är i första hand de små och medelstora företagen. Till skillnad från storföretagen kan de inte låna pengar från obligationsmarknaden. De är helt hänvisade till de inhemska bankerna. Riksbanken underlättar bankernas finansiering. Nu gäller det att de svenska bankerna börjar ta sitt ansvar och i sin tur underlätta kreditförsörjningen för de skötsamma företagen.

Ett tillräckligt stort eget kapital skyddar en bank från konkurs vid kreditförluster. Det är därför som den internationella överenskommelsen i Baselgruppen och EU-direktiv hur mycket kapital en bank skall ha ovillkorligen måste följas.

Det var för att de kapitaltäckningsregler som gäller för bankerna vare sig följdes under den förra svenska bankkrisen och den finansiella kris som världen befinner sig idag. Därför borde både banker och företag uppmuntras spara i stället för att straffbeskattas och tvingas dela ut en alldeles för stor del av vinstpengarna till aktieägarna i den utsträckning som sker i dag, när statsmakterna varje gång det är kris i Sverige, tvingas rädda både banker och de krisdrabbade storföretagen på skattebetalarnas bekostnad.

Företagens resultat för andra kvartalet 2009 visar en historisk nedgång. De i Sverige verksamma företagen, kunde tillsammans visa upp ett resultat på 74,4 miljarder kronor, för andra kvartalet 2008. Ett resultat som minskat till 29,3 miljarder kronor för andra kvartalet 2009. En nedgång som saknar motstycke i modern svensk företagshistoria.

De stora fienderna till den kapitalistiska stabiliteten, skriver Krugman i sin bok, har alltid varit krig och depression. Krigen har vi, som alla vet, fortfarande att dras med. Hur är det då med depressioner ? 1930-talets depression var på vippen att förgöra både kapitalismen och demokratin, och ledde mer eller mindre direkt till krig.

Låt oss därför hoppas att EU, när Sverige nu har ordförandeskapet i EU lyckas med konststycket att reglera bankernas ohämmade utlåning i högkonjunktur och samtidigt se till att skapa gynnsammare finansiella villkor för dagens företagare

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund