När staten sväller kringskärs den enskildes frihet och beslut som tidigare vara upp till individen själv hamnar i knäet på byråkrater. I vår tid har det blivit allt svårare för den enskilda människan att göra sin röst hörd i Sverige.

I stället är det makteliten inom regeringen och etablerade politiska ”tyckare”, precis som styr den politiska debatten. Så har det varit ända sedan 70-talet. Det finns få personer som vågar bryta mot mönstret. Till dem hör skådespelerskan Gio Petré och läkaren Alf Enerström som redan 1974 tog konsekvensen av sitt moraliska ansvar och gick till ut till människorna för att försöka väcka dem till insikt om vart landet Sverige var på väg.

Gio Petré och Alf Enerström menade, trots sin socialdemokratiska tillhörighet, att de måste gå till attack mot en socialistisk regering som i allt högre grad glömt sitt ansvar för folket och landet. Men tack vare sin agitation som valarbetare räddade Gio Petré och Alf Enerström först det socialdemokratiska partiet från en klar valförlust, när socialdemokraterna vann valet 1973, med en knapp marginal på bara 3.700 röster.

Det var först efter valsegern 1973 som Gio Petré och Alf Enerström upptäckte att de hade blivit bedragna av sitt eget parti. Då började de i stället för en intensiv kampanj mot socialdemokraterna, som skulle vara i under cirka 30 år.

Vad de först reagerade mot 1974, var det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Lisa Mattssons krav på fria aborter för alla kvinnor, utan någon begränsning i tiden. Paret menade att det svenska arbetarpartiets politik måste gå ut på att hjälpa arbetarkvinnorna att föda sina barn. Inte ta livet av dem.

Den andra viktiga frågan var de höga svenska skatterna som fortfarande slår hårt mot både företagare och privatpersoner. Det var redan under 70-talet som Sverige gradvis började smula sönder de mindre och medelstora företagen och det svenska välståndet.

Den tredje frågan som kanske mest motiverade paret var nog löntagarfonderna som tillkom i avsikt att socialisera det svenska näringslivet. Löntagarfonderna var ursprungligen ett förslag från Landsorganisationen (LO) som syftade till att öka fackförbundens inflytande över det privata näringslivet genom socialisering.

En första modell lanserades av Rudolf Meidner, Anna Hedborg och Gunnar Fond i augusti 1975 på uppdrag av LO-kongressen. Löntagarfonderna infördes i Sverige och det var först efter den borgerliga valsegern 1991, som den borgerliga Alliansen lade fram en proposition om att fonderna skulle avvecklas, på ett sätt att de inte längre skulle gå att återskapa.

Lika framgångsrika som paret tidigare varit i att agitera för socialdemokraterna blir man, när man i stället börjar motarbeta sitt eget parti. Något som inte alls kunde tolereras av de socialdemokratiska makthavarna.

Personliga motgångarna följer på parets framgångsrika kampanj mot socialdemokraterna. En dag i maj 1975 stormar plötsligt polismästaren i Arvika in i parets bostad i Sölje Herrgård med tio man. Man slår sig in genom fönsterrutorna i matsalen och genomsöker hela herrgården på 24 rum.

Man håller på att springa omkull den världsberömde uppfinnaren Baltzar von Platen som är på besök i bostaden. Han har senare beskrivit dessa händelser i sina memoarer. Det fanns inte det minsta underlag för husrannsakan, men aktionen var i första hand till för att försöka skrämma paret, vilket man inte lyckades med.

Baltzar von Platen och Alf Enerström JO-anmäler händelsen. Polismästaren tvingas medge i sitt svar att han visste att underlag för husrannsakan, inte fanns men struntade i detta. JO avskrev ärendet utan åtgärder.

När man upptäckte att det inte var så lätt att knäcka paret Petré/Enerström försökte man få paret på fall med andra metoder. Alf Enerström arbetade på den tiden framgångsrikt som företagsläkare i arbetarrörelsens största företag Kooperativa förbundet (KF) Detta arbete tog man trots arbetarnas protester ifrån honom.

Genom ett socialdemokratiskt kommunalråd fick Alf Enerström snart ett nytt arbete som läkare. Då stängde de socialdemokratiska kommunpolitikerna resolut hans mottagning med våld. Sedan vägrade man att öppna dörren under flera månader.

Alf Enerström kunde inte ens få ut sina saker för att skaffa sig en ny lokal. En domstol dömde så småningom till böter för skurkstrecket, men kommunstyrelsen (s) tog det politiska beslutet att böterna skulle betalas med skattemedel. Enerström fick tillbaka sin lokal och kunde fortsätta att arbeta som allmänläkare.

Då satte man parets företag i konkurs med motiveringen att de hade skulder i företaget, trots att det inte var sant. Man hittade på att Petré och Enerström var skyldig staten pengar. Tillslaget skedde efter att paret hade sagt att man skulle ge ut en ny bok inför valet 1979. Konkursen ogiltigförklarades senare av Högsta domstolen. (HD)

Det var först på tvåtusentalet i samband med en hyrestvist som hans tidigare partikamrater lyckade besegra Enerström. En poliskvinna bryter sig in med hjälp av en låssmed i Enerströms lägenhet på Norr Mälarstrand. Med pistolen i högsta hugg skjuter hon ett skott mot Enerström som inte träffar. Eftersom han under en längre tid blivit utsatt för olika hot förvarar han en pistol i bostaden. Enerström besvarar elden och skjuter pistolen ur poliskvinnans hand. Han får inte välja sin egen advokat och döms till psykiatrisk vård.

Enerström dömdes till tvångsvård och behandlas med cisordinol, trots att han bara handlat i nödvärn och är fullt frisk. Så kan det gå för personer som sätter gör motstånd mot etablerade politiker och tillräckligt kraftfullt lyckas framföra sina egna politiska åsikter, i både gårdagens och dagens Sverige. Det skulle ta flera år innan en av Sveriges ledande psykiatriker Johan Cullberg skrev ett intyg som till slut gjorde att Enerström kunde friskförklaras och skrivas ut.

Men fortfarande förföljs han. Senaste tillslaget mot honom skedde så sent som våren 2009 när flera poliser med dragna vapen stormade i en sommarstuga utanför Stockholm där Enerström befann sig. Han blev anklagad för hemfridsbrott. Det skedde när han befann sig i det sommarhus, som han flera år tidigare skänkt till sin dotter, med förbehåll att han skulle kunna bo kvar i sommarhuset så länge han ville.

Efter den våldsamma behandlingen befinner sig Enerström nu på sjukhus och får dropp. Jag besökte honom så sent som i augusti 2009, då han berättade om de senaste händelserna. Min uppfattning är att ledande politiker borde vara tacksamma för att det fortfarande finns människor med starkt moraliskt patos och som lyckas propagera mot politikernas felaktiga beslut.

Det är en skam för samhället att förfölja dem ända in i ålderdomen. Alf Enerström är i dag 80 år. Trots att han redan blivit friskskriven, får inte ens ut sin pension, utan tvingas gå via sin överförmyndare för att få ut sina pengar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund