Den globala bankkrisen slår hårt mot Sverige 2009. Det ser ut att bli en utdragen återhämtning. Det är slutsatserna i tre konjunkturprognoser som presenterades i augusti 2009. Dessutom har Sverige hanterat bankkrisen sämre – även denna gång - än många andra länder.

Tusentals företagare får sina lån uppsagda. Antalet hem som Kronofogdemyndigheten tvingas mäta ut och sälja på exekutiv auktion har ökat kraftigt i år och förväntas fortsätta öka i takt med att bankerna säger upp krediter för företagare och privatpersoner, bara för att höja sin egen kapitaltäckningsgrad.

Både tvångsförsäljningar av bostadsrätter och fastigheter har flera månader i rad under det första halvåret i år varit dubbelt så många under 2009, jämfört med både 2008 och 2007. Det råder ingen tvekan om att storbankerna – likhet med förra gången det begav sig – genom att påstå att det är säkerheterna som har försämrats, tvingar skötsamma företagare att antingen förbättra sin säkerhetsmarginal, eller begära sig själva i konkurs, bara för att bankerna skall kunna lägga beslag på företagarnas tillgångar.

I stället för att underlätta för företagarna underlättar regeringen även denna gång för bankerna som nu får det lättare att bli av med sina trofasta kunder när de själva inte längre uppfyller sin kapitaltäckningsgrad. Den nuvarande regeringen har till och med gjort det lättare för Kronofogdemyndigheten genom att man nu alltid kan mäta ut gäldenärens samtliga tillgångar – inte bara lönen, förklarar Sven Kihlgren som är indrivningschef hos Kronofogden.

Nuvarande lagstiftning som regeringen drivit igenom gör att gäldenären nu pressas ännu hårdare ekonomiskt. Man saknar incitament för att arbeta av skulden genom att tillgångarna, precis som förra gången det var bankkris i Sverige, säljs ut alldeles för billigt. Trots att antalet utmätningar redan ökat kraftigt under bankkrisen talar många faktorer för att prognosen ser mörk ut även för de kommande åren.

Bankernas förfarandet mot företagen påminner som vad som hände under den förra krisen när Erik Penser som genom sitt bolag Yggdrasil hade pantsatt sina Nobelaktier till Nordbanken, vilka utgjorde 47,4 procent av Nobel. Nobel-aktierna utgjorde en kontrollpost och tillsammans med övriga Penser-bolags innehav en majoritetspost om cirka 70 procent i Nobel. Lånebeloppet på Yggdrasils pantsatta Nobelaktier uppgick till 1.630 Mkr; 36 kronor per aktie.

Nordbanken realiserade panten Nobelaktier genom köp 1991-09-20 och 1991-12-13 till sig själv, utan förhandlingar, utan särskild värdering och utan offentlig auktion som lagen kräver, en dag efter att pantinlösen begärts med vägrats. Panträtten bestod efter förvärven.

Panten togs utan att någon ränta eller amortering var förfallen till betalning eller något lån uppsagts där panten utgjorde säkerhet. Nordbanken avräknade beloppet 1.630 Mkr; 36 kronor per aktie som köpeskilling. Nordbanken hade icke lämnat någon korrekt slutredovisning. Pantens värde var i stort sätt oförändrad 1991 och 1993.

Panten Nobelaktier var under 1991 – före pantrealisationen – värdebedömd av utomstående erfarna företagsmäklare investmentbanker och av Nordbanken själv. Samtliga dessa värderingar innebar att panten hade ett värde överstigande 5.000 Mkr eller mer än tre gånger låneskulden. Panten köptes 1993 av den holländska industrikoncernen Akzo för 5.002 Mkr kontant; 111 kronor per aktie.

Nordbanken sålde ut Nobelindustrier till statens eget ”skräpkreditföretag” Securum som senare gjorde en realisationsvinst om 5,4 miljarder kronor, vilket torde vara Securums största affär. Och så här enkelt gick det till:

Under 1992 tar Securum över Nordbankens aktier i Nobelindustrier för 6,1 miljarder kronor. Aktieposten innehades ursprungligen av finansmannen Erik Penser som tvingades lämna över aktierna till Nordbanken, trots att Nobelindustrier inte var på obestånd.

Då Akzo och Nobel går samman 1993 köper Securum Nobels aktier i Nobelpharma, Spectra Physics och Celsius för 4 miljarder kronor. Alltihop säljs under åren 1994 – 97 för drygt 17 miljarder kronor med en vinst för Securum på 7,3 miljarder.

Hur det går till när de svenska storbankerna och staten ”samarbetar” när det är bankkris och vad som händer med företagen har jag redan skildrat i 7 böcker. Fallet Erik Penser är bara ett av de många exempel som jag nämner i mina böcker. Den senaste med titeln ”Finansfrossa”. (2008) Mot den bakgrunden är det för mig obegripligt att staten fortsätter att ohämmat gynna bankerna på allmänhetens och företagens bekostnad när det är bankkris i Sverige.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund