Det var avregleringen av den svenska kreditmarknaden som fick den ”hemmagjorda” svenska bankkrisen att rulla igång 1987 i Sverige. Det politiska beslutet i USA om att ge lån för husköp till mindre kreditvärdiga låntagare – så kallade subprimelån – var det som utlöste den globala bankkrisen i USA 2007.

I Sverige och utomlands har massmedia fokuserat på de som orsakade krisen och vad som görs för att med alla medel rädda bankerna, medan jag som ordförande i de två svenska organisationer som företräder allmänheten och företagarna – Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund – har skrivit åtskilliga artiklar och böcker om vilka som drabbats av de bägge bankkriserna och vad som måste göras för att få stopp på eländet.

Banker i flera länder har redan tvingas till stora avskrivningar. Hela världsekonomin kan rasa. I vårt land är lavinen igång – ännu en gång – Denna gång på grund av den globala bankkrisen och de svenska bankernas vårdslösa kreditgivning i Baltikum. De svenska bankerna har också tvingas göra stora nyemissioner. Swedbank som hittills varit den bank som drabbats hårdast, är nödsakade att verkställa sin andra nyemission på bara knappt ett år.

Den 12 september 2009 offentliggjordes villkoren för nyemissionen för Swedbank.. – ”Vi gör det här för att skapa en oberoende bank som kan styra sitt eget öde”, sade Michael Wolf när han gick ut till pressen och meddelade att Swedbank skall ta in 15 miljarder i nytt kapital. Men det verkar vara alldeles för tidigt för Swedbank att gå ur den stats- garanterade upplåningen. Gör man det får man betala ett alldeles för högt pris. Hittills har Swedbank tvingats låna 300 miljarder kronor med hjälp av statliga garantier.

Det första tecknet på att allting inte stod väl till i USA kom redan våren 2007 då låneföretaget Ownit – som specialiserat sig på subprimelån gick i konkurs med dunder och brak. I juni 2007 tvingades Bear Stearns att gå in med nytt kapital på 3,2 miljoner dollar i nytt kapital i sina fonder för att inte gå under.

Men dessa pengar räckte inte långt. Redan den 14 mars 2008 tvingades Bear Stearns att vidta nya åtgärder för att inte gå i konkurs. Det var tack vare att Federal Reserve ställde upp med garantier på upp till 29 miljarder dollar som Bear Stearns kunde säljas vidare till JP Morgan för bara 10 dollar per aktie, omkring 5 procent av toppnoteringen från 2006.

”Vi tror att effekterna av krisen inom subprimemarknaden och bostadssektorn kommer att vara begränsade”, sade Federal Reservechefen Ben Bernanke i ett tal den 17 maj 2008. Men precis som i Sverige när den svenske riksbankschefen i pressen förnekade att Swedbank skulle ha några större problem våren 2008, visade det sig att Ben Bernanke hade helt fel i sitt påstående.

Bear Stearns problem var bara början. Under sommaren 2008 drabbades de båda halvstatliga bolåneinstituten Fannie Mae och Fredddie Mac av stora finansiella svårigheter. Redan i början av september 2008 tvingades den amerikanska staten ta över de bägge bolagen för att undvika konkurs.

Lördagen den 13 september 2008 rasade en av de fem största investeringsbankerna i USA. Företaget som hade överlevt ett inbördeskrig och två världskrig var på fallrepet. Bara två dagar senare ansökte Lehman Brothers om rekonstruktion enligt den amerikanska konkurslagen chapter 11. Konkursen visade sig vara den största i USA:s historia, med skulder på 613 miljarder dollar.

Nästa finansiella institution som fick stora problem var försäkringsjätten AIG som garanterat bolån över hela världen. Första halvåret 2008 redovisade man förluster på 13 miljarder dollar. AIG visade sig ha mycket större problem än Lehman Brothers. AIG kunde undvika konkurs först efter att amerikanska staten tagit över 80 procent av ägandet i världens största försäkringsbolag.

Aldrig tidigare har det internationella kreditsystemet kollapsat så snabbt. Orsaken är politiska beslut – och vårdslösa bankmän som behärskar världen – har utnyttjat besluten för sin egen vinning i en utsträckning, som jag aldrig trodde kunde vara möjlig. Banklån strimlades, ompaketerades och såldes vidare. Både riskabla och säkra lån från den amerikanska bostadsmarknaden förvandlades till högavkastade räntepapper som fått bästa kreditbetyg från Standards & Poors och andra riskvärderare, som inte visste vad de ställde till med.

Aningslösa banker över hela världen köpte paketen. De visade sig snart innehålla stora delar luft. Följen är stora underskott i stadsbudgetar. Centralbanker och regeringar tvingas gripa in för att rädda de lurade och misskötta bankerna.

I Sverige drabbas – ännu en gång på kort tid – både allmänheten och många skötsamma företag av indragna lån, uppsägningar av krediter och orättfärdiga konkurser. De samvetslösa bankerna utnyttjar i varje sammanhang sin ställning som förmånstagare före alla andra. Att det blir stora tragedier när krediter sägs upp för redan godkända krediter för olika projekt – med motiveringen att säkerheterna har försämrats – trots att det i många fall inte förhåller sig på detta sätt, är ingenting som hittills vare sig bekymrat bankerna eller svenska staten.

Nya regler för finansmarknad och bolagsstyrning är nödvändiga. Vad man hittills talat om i EU och USA är att bankernas risktagande måste sänkas. Villkoren för bankbonusar måste minskas och institutionella investerare måste börja ta ett ägaransvar.

Vad man inte talar om i Sverige är hur vi skall skydda allmänheten och företag när det blir bankkris. Vad jag själv efterlyser är en ny banklagstiftning som är värd namnet. Det borde inte gå att säga upp bankgarantier som sköts av låntagaren, eftersom följden blir orimliga konsekvenser för de som fått bankgarantierna. Bankerna som är ansvariga för att projektfinansiering fullföljs, skall inte kunna hoppa av sina förpliktelser lika lätt som sker i dag. Krediterna skall inte heller kunna sägas upp under löpande avtalsperiod för de låntagare som sköter sig. Uppsägning av krediter måste ske i rimlig tid, innan lånen förfaller.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund