[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Skillnaden mellan Sverige och USA när det gäller bolån är att i USA äger bara banken huset, medan banken i Sverige också äger bankkunden. Detta förhållande gäller både företag och privatpersoner. Svenska banker tillåts säga upp krediter och beslagta sina kunders egendomar, om de bara hävdar att säkerheterna har försämrats.

Svenska bankers förmånsrätt gäller inte bara bolån. Det kan gälla samtliga företags – och personkrediter och kan också innefatta bankgarantier. Bankerna tillåts även att säga upp bankgarantier, som är utställda mot banken av annan part, även om bankgarantierna sköts och amorteras ner enligt avtal.

Jag vet flera företag som fått både sina bankgarantier och sina krediter uppsagda samtidigt och i flera bolag, både under denna och den förra bankkrisen – trots att säkerheterna aldrig hade försämrats – vid de efterföljande rättegångarna slapp banken bevisa att säkerheterna hade försämrats.

Hur skall en bankkund kunna försvara sig i domstol under sådana förhållanden ? 0m det drabbade företaget, efter uppsägningen av krediter dessutom försätts i konkurs av sin bank och tappar sin talerätt, kan han/hon inte heller utnyttja det egna företagets kassa för att försvara bolagets intressen mot banken.

Om sedan den konkursförvaltare som utses inte vill driva bolagets talan, trots att han måste vara medveten om att säkerheterna inte har försämrats, och att bolaget alltid skött alla sina förpliktelser mot banken, finns det inte längre några större utsikter för bankkunden att få en rättelse till stånd.

Vad svenska domstolar och lagstiftare inte vill begripa är att bankerna begår kontraktsbrott genom att i förtid säga upp krediterna för skötsamma bolag när de – som under den förra och denna bankkris – själva befinner sig i en obeståndssituation.

De bolag som råkar ut för dessa uppsägningar tvingas antingen att snabbt sälja sina tillgångar till underpriser eller också råka ut för att banken tar in sin pant och själva säljer bankkundens tillgångar till underpris. Detta kan ske i alla kundens bolag om han äger bolagen själv, vilket bland annat finansmannen Erik Penser fick erfara under den förra krisen.

Vad som skiljer svenska banker från de flesta utländska, är att den svenska banken enligt villkoren i skuldebrevet har rätt att säga upp krediten – till och med under löpande avtalsperiod – om de anser säkerheterna inte är betryggande, även om detta inte stämmer med verkligheten.

Bankerna som slipper att bevisa hur säkerheterna har försämrats i samband med uppsägningen kan således obehindrat lägga beslag på företagets tillgångar och försätta bankkunden i konkurs, redan innan någon rättegång hinner äga rum. Bankkunden som alltid har skött sina amorteringar och ränteinbetalningar, får då inte ens tillfälle att försvara sig.

Vad de svenska regeringarna gör – både under den förra och denna bankkris – är att kratsa kastanjerna ur elden för oansvariga bankdirektörer och låter allmänheten och företagen betala notan. Det krävs därför en global och bindande reglering som tvingar bankrutta banker att inte säga upp krediterna för skötsamma företagare.

Andelen företagare minskar stadigt i landet. Företagare som kan tänka sig nyanställa sjunker. Alliansregeringen måste göra det möjligt för företagen att skydda sig mot bankernas felaktiga uppsägningar av krediter. Företagen är ett slitstarkt släkte som snabbt kan anpassa sig till nya förhållanden och konjunkturer. Men det finns gränser, som för länge sedan passerats när det gäller bankernas omilda behandling av svenska företagare, som jag redan dokumenterat i flera böcker. Den senaste med titeln: Finansfrossa.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen