[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Sveriges sjukaste debatt
Av Mats Lönnerblad - Ledaren
- 15 dec. 2009
Hur storbankerna och
svenska staten i förening, agerat mot aktieägare och företagare under
Kreugerkraschen, den förra bankkrisen och under den senaste globala kris
har jag skrivit 8 böcker. Den senaste med titeln Pyramidspel
(Bankrättsföreningen 2009)
Vad som hände under Kreugerkraschen finns dessutom redan väl
dokumenterat i Lars-Jonas Ångströms bok: ”Därför mördades Ivar
Kreuger” (Sellin & Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den
Svenska Marknaden, 1990).
Sven Olof Arlebäck har också skrivit en avslöjande bok: ”Kreugerkraschen.
Storbankernas verk ?” Wallgårds förlag, 2000) Men få känner till
varför svenska regeringar under 50 år undanhållit svenska folket
sanningen, om varför Ivar Kreuger mördades och motivet till mordet. Det
skedde genom att alla handlingar hemligstämplades. Varför, redogör vi
för i våra böcker.
Flera som velat göra dokumentärfilmer om mordet på Ivar Kreuger har
stoppats. Det gäller både den kände författaren Hasse Alfredsson som
ville göra en dokumentärfilm om Ivar Kreuger. Han stoppades och blev
lovad en tjänst som chef för Skansen, om han lade ner sitt projekt.
Författarna Tomas Brusell och Björn Tiberg drabbades på samma sätt,
men med en annorlunda metod. Deras väldokumenterade filmmanus –
förvanskades intill oigenkännlighet – och sändes på bästa
sändningstid i TV för några år sedan.
Någon ordentlig debatt om Kreugerkraschen har det aldrig varit eftersom
bankerna och staten velat dölja hur bankerna tillsammans med advokater
och obskyra finansmän ostraffat kunde lägga beslag på Ivar Kreugers
livsverk och samtidigt dölja alla brotten i samband med beslagtagandet av
Kreugers många börsbolag och fastigheter. På samma sätt har man
lyckats dölja de flesta brotten som bankerna begick mot företagare under
bankkrisen 1987 – 1993.
När det gäller den förra svenska bankkrisen är jag nog den person i
Sverige som skrivit mest om vad som hände, i ett stort antal artiklar i
både dags - och fackpress och i mina böcker. Vad jag berättar om är
hur 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet och på
vilket sätt 60.000 skötsamma svenska företagare fick se sina livsverk
gå upp i rök, med åtföljande stora ekonomiska konsekvenser för både
Sverige och alla inblandade.
Politiker från både höger och vänster har förnekat den stora
arbetslösheten och antalet företag som gick i konkurs på grund av den
förra bankkrisen. Men både arbetslösheten och antalet företagare som
orättfärdigt drabbades är lätt att bevisa.
Den stora permanenta arbetslösheten dolde regeringarna genom att
sjukskriva de flesta som drabbades. Den svenska sjukfrånvaron från 1990,
jämfört med andra europeiska länder, ligger skyhögt över alla andra
länder. Nivån varierar på ett dramatiskt sätt.
När Göran Persson avgick som statsminister för tre år sedan hade
Sverige högst sjukfrånvaro i hela EU. Med en ny regering tre år senare,
har antalet långtidssjukskrivna halverats. Sverige har nu gått från att
vara Europas sjukaste land – fast vi objektivt sätt är ett av
världens friskaste – till att närma oss EU-genomsnittet.
När det gäller konkursstatistiken är det bara att läsa innantill och
se hur många företag som gick i konkurs under bankkrisen perioden 1987
– 1993, som har en konkursstatistik som dramatiskt överstiger den
normala.
Om jag skall försöka göra en enkel sammanfattning varför politikerna
inte gärna vill berätta sanningen för sina väljare när bankerna är i
kris, är detta lätt avklarat. Kreugerkraschen medförde en djup misstro
mot allt vad företagande heter. Socialdemokraterna fick makten. Under mer
än 50 år kunde man regera ostört, vilket är unikt i en demokrati.
Efter den senaste bankkrisen ”trollade” den socialdemokratiska
regeringen med statistiken, bara för att ”minska” arbetslösheten.
Tricket bestod bland i att förtidspensionera 140 personer om dagen enligt
en debattartikel i Aftonbladet ( AB 2009-12-09)
När det gäller antalet företag som gick i konkurs, under den stora
bankkrisen 1987 – 1993, vill inte Alliansen inte framstå som ett
företagsfientligt alternativ. Därför stoppade man den utredning som
skulle klargöra hur bankerna kunde föra över företag som inte längre
passade in i bankernas ”portfölj” till statliga ”skräpkreditföretag.”
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund
|