[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Del 3 Hur Sverige kan rädda välfärdsstaten

Varför går det så dåligt för svenska företagare ? Svaret är enkelt. Det beror dels på de skyhöga svenska skatterna och byråkratin och alla olika föreskrifter som företagarna tvingas uppfylla till staten – och hur de svenska storbankerna tillåts behandla sina kunder.

Den svenska högskattepolitiken är ingen urgammal tradition. Under den långa tillväxtperiod då Sverige blev en av världens rikaste nationer låg skatterna på ungefär samma nivå som i övriga industriländer.

Vid 1960-talets mitt var skattetrycket fortfarande inte högre än dagens OECD-genomsnittet, på cirka 35 procent. Högskattepolitiken infördes under den socialdemokratiska eran under 1970-talet – då företagen skulle socialiseras och skatterna täcka alla kostnader för den snabbväxande byråkratiseringen av Sverige – som skedde helt på företagarnas bekostnad.

Det fanns inga gränser för hur snabbt samhället skulle politiseras och hur omilt regeringen började behandla de svenska företagarna. Facit av de ekonomiska resultatet för både de svenska företagen och Sverige ser vi i samband med varje lågkonjunktur, när de svenska bankerna är på fallrepet, som under den förra ”hemmagjorda” bankkrisen 1987 – 1993 och under denna globala kris.

Trots att återhämtningen i ekonomin har blivit något bättre, ser det fortsatt dystert ut för många företag. Vart tredje aktiebolag saknar kreditvärdighet, enligt nya siffror från kreditvärderingsföretaget Soliditet. Den färska statistiken från Soliditet visad att den 1 januari 2010 fanns 85.059 svenska företag som inte var kreditvärdiga. Det är en ökning med 9,4 procent, på bara ett år.

Det är när bankerna har det svårt med likviditeten som företagen får stora låneproblem. Värst ute denna gång – bland de svenska storbankerna – är Swedbank. Svenska staten redan har tvingats borga för 240 miljarder kronor av Swedbanks lån. De statliga garantierna kostar Swedbank många miljarder kronor, där man försöker ta igen en del genom att företagare tvingas betala betydligt mer pengar i ränta för sina lån än till exempelvis bolånetagare.

För att kunna lämna garantiprogrammet måste Swedbank försöka hitta någon annan typ av lån: bostadsobligationer. Men även på dessa lån får Swedbank betala dyrt eftersom banken inte är kreditvärdig på grund av alla sina försummelser i Baltikum, där man agerat precis på samma sätt som banken gjorde i Sverige under den förra bankkrisen.

Det är lätt att konstatera att det uppstått en moralisk kollaps i finanssystemen. De svenska bankerna har uppträtt vårdslöst under de senaste 20 åren och lånat ut alldeles för mycket pengar mot dåliga säkerheter. Under den förra stora bankkrisen var det ett fåtal stora fastighetsbolag som svarade för bankernas största kreditförluster. Nick Leeson som var den handlare som fällde Barings Bank1995 sattes i fängelse för sin roll i Barings Banks kollaps 1995. Han dömdes till sex års fängelse i Singapore.

Vem ställs till svars för de svenska storbankernas agerande under den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993 och under denna globala bankkris ?

Då var det Första Sparbanken, Gota Bank och Nordbanken som svenska skattebetalarna och skötsamma företagare som tvingades stötta mest, utan att någon av de ansvariga i dessa banker straffats, för vad de ställde till med för de företagare som drabbades av bankernas felaktiga uppsägningar av krediter. .

USA-institutioner som Bear Stearns, Fannie Maee och Freddie Mac, Merrill Lynch, Lehman Brothers och AIG och Morgan Stanley har råkat i ekonomiska svårigheter vilket inneburit fusioner, kollaps enorma statliga stöd eller uppköp.

De utan tvekan skyldiga är de bankirer som packade subprimeskulder i märkvärdiga paket och sålde vidare dessa fantastiska paket. Rent ut sagt, så har bankerna uppträtt vårdslös de senaste 20 åren, att de nu riskerar nu allas välfärd.

Företagen fortsätter att fly från Sverige. För drygt 20 år sedan fanns det ett femtiotal svenska internationella storföretag i Sverige. Bara 15 av dessa finns kvar i Sverige år 2010, med både huvudägare och huvudkontor i Sverige. Mer en hälften kom att flytta utomlands under början av 1990 –talet, i spåren efter den förra svenska bankkrisen.

Hur många företag som överger Sverige under denna globala bankkris återstår att se. Men det finns många orosmoln. De höga skatterna i kombination med en svensk byråkrati som sväller över alla breddar är en av orsakerna, bankernas godtycke mot kunderna en annan. Det gör att företagen som skall betala för allt detta och inte heller tillåts försvara sig mot bankernas godtycke, får svårt att försvara sin fortsatta närvaro i landet.

Enligt min mening är det enda sättet att rädda den svenska välfärden att åter börja stimulera företagsamheten i landet och begränsa byråkratin. Det behövs fler regleringar hur den svenska bankmarknaden på skall fungera och för att företagen åter blir konkurrenskraftiga. Bankerna fungerar inte på marknadsmässiga villkor, utan hålls under armarna av skattebetalarna.

Företagen som är beroende av långsiktig finansiering misshandlas när bankerna är i kris. Var femte företag har fått försämrade lånevillkor. Fyra av tio företag har fått svårt att få lån under det senaste året. Bankerna har också ökat sina marginaler så att företagen inte får full utdelning av Riksbankens räntesänkningar.

Tiotusentals människor riskerar nu att bli arbetslösa i onödan. Av oro för att bankerna skall säga upp krediterna lika lättvindigt som under den förra krisen, låter man pengarna stå kvar på sina bankkonton i stället för att investera för verksamheten.

Det måste ändra vi genast ändra på så företagen måste få veta att de är trygga med sin bank, som inte längre skall kunna tillåtas att säga upp krediter för skötsamma företagare med hänvisning till att säkerheterna har försämrats, när företagen så länge företagen sköter sina åligganden mot bankerna och det är bankerna som ligger illa till.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen