[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det råder fortfarande stor återhållsamhet att följa EU-rätten i Sverige, trots att Sverige sedan 15 år tillbaka förbundit oss att följa EU:s gemensamma direktiv. När det gäller att ställa frågor till EU-domstolen, visar svenska domstolar också en stor obenägenhet.

Detta är särskilt tydligt hos domstolar i lägre instanser, något som kan verka till nackdel för rättssäkerheten i Sverige i mål som rör EU-rätten, skriver professor Ulf Bernitz i en färsk rapport. Att även svenska advokaterna framför kraftig kritik att svenska domstolar är alltför återhållsamma med att begära förhandsavgörande. Det framgick på i det seminarium som jag nyligen deltog i på Setterwalls advokatbyrå, i Europarättsliga föreningen, där jag är medlem sedan starten.

Vad är det då för fel som begås i våra domstolar ? Felen är många, omfattande och får stora ekonomiska konsekvenser, för alla som drabbas av svenska domstolars underlåtenhetssynder. Låt mig bara ta ett konkret exempel, som rör självständiga handelsagenter, där det i EU:s direktiv tydligt framgår att huvudmannen skall handla plikttroget och redligt gentemot sin handelsagent. Det gjorde inte huvudmannen i ett mål som jag tagit del av. Han stämdes för att han hade lämnat vilseledande uppgifter till agenten . Ärendet hamnade först hos kronofogden och sedan i tingsrätten.

Huvudmannen vägrade lämna ut alla debiteringsunderlag som han var skyldig att lämna. Han lät inte heller Kronofogden få del av det material som agenten hade rätt att få ut för att kunna räkna ut de provisionsersättningar agenten hade rätt till.

Till slut tröttnade Kronofogden på huvudmannens vägran och begärde in de efterfrågade debiteringsunderlagen, under hot om vite på 100.000 kronor. Först då lämnade huvudmannen bara ut ett visst material, där det snart visade sig att de väsentliga uppgifterna var censurerade. De efterfrågade debiteringsunderlagen inte var kompletta.

Då gav Kronofogden upp. Det gjorde även tingsrätten, som tidigare beviljat agenten att få ut de handlingar han hade rätt till, vilket även framgår både svensk lag att rådets direktiv från den 18 december 1986 (86/653/ EEG, som stipulerar att agenten har rätt att få ut allt material för att kunna beräkna sin provision. Något som både kronofogden och tingsrätten därför borde känna till.

Agenten tröttnade också. Efter mer än ett års förhandlingar med såväl motpartens advokat, kronofogde och tingsrätt. Genom sin egen advokat överklagande han till slut till hovrätten för att få ut det begärda materialet. Hovrätten beviljade inte prövningstillstånd. Agenten gjorde upp i godo med huvudmannen i rätten, till en bråkdel av det stämda beloppet, för att kunna gå vidare med sitt arbete, i stället för att fortsätta processa i all oändlighet, utan att nå de juridiska framgångar han från början haft rätt till.

Nu visar Ulf Bernitz, professor i europeisk integrationsrätt, i sin färska rapport från Sieps (Svenska institutet för Europapolitiska studier) att svenska domstolar också är överdrivet återhållsamma när det gäller att hänskjuta mål till EU-domstolen för förhandsavgörande. Rapporten heter: Förhandsavgörande av EU-domstolen – Svenska domstolars hållning och praxis. Den är på 136 sidor och har som central utgångspunkt att belysa hur svensk domstolspraxis och hållning egentligen ser ut när det gäller att begära förhandsavgörande.

Min uppfattning är att det tar så lång tid att processa i svenska domstolar beror på de politiska förarbeten, som inte ens existerar i de flesta andra länder, och att man inte följer EU: s direktiv eller givna rättsregler. Det gynnar alltid den ekonomiskt starkare parten – som därför med större lätthet – med benäget bistånd från en duktig advokat, kan processa ihjäl den som har rätt i sak.

Därför borde våra svenska domstolar, i varje mål som har EU-rättslig anknytning, först läsa igenom direktiven, innan man fattar några beslut som får stora konsekvenser för den som valt att processa, för att få rätt i sak när man har rätt. Direktiven är lättåtkomliga och finns att läsa på nätet och i Europeiska Gemenskapens officiella tidning.

Hade kronofogden, tingsrätten och hovrätten läst igenom det direktiv av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter på bara cirka 4 sidor, hade dom själva kunnat förstå hela målet med en gång, vidtagit lämpliga åtgärder för att skapa rättvisa. Nu valde man i stället bort den möjligheten. Agenten fick aldrig begärda materialet, vilket tvingade fram en uppgörelse i godo i rätten, till nackdel för agenten, som aldrig fick ut den provision han var berättigad till.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen