[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den stora räddningsinsatsen under den globala bankkrisen bollade över problemen från bankerna till regeringarna. Nu har storbankernas kris blivit ländernas, inom hela EU. Men vem räddar räddarna ?

Länderna som försöker rädda de globala storbankerna undan en ekonomisk kollaps verkar ha blivit: ”underskottsmissbrukare” skriver en amerikansk tidning nyligen i en artikel om de amerikanska statsfinanserna.

Det första steget till frihet från ett beroende är att erkänna problemet. Drogen vi talar om är inte heroin eller kokain, utan pengar – lånade, billiga, syntetiskt framställda pengar som inte bara kopplat ett grepp om många länder utan även banker, företag och miljoner konsumenter och bostadsköpare världen över.

Att beröva en missbrukare en drog leder ofta till svåra abstinensproblem – läs bankkrisen som startade i USA år 2007. Det enda sättet att slippa uthärda kvalen kortsiktigt, är att ta en fix till. Läs min senaste bok: Pyramidspel (Bankrättsföreningen, 2009) som bland annat handlar om de olika stimulansåtgärderna som regeringarna vidtog för att rädda världens alla bankrutta banker 2009.

Den andra krisvågen som nyss startade i Grekland, har fått hela den europeiska valutaunionen att skaka i sina grundvalar. Skulle det resultera i en kollaps för EMU-projektet skulle det kunna få enorma och oöverskådliga konsekvenser. Panik råder i dag på världens börser. Den grekiska krisen håller på att bli en global kris, om ingenting snabbt görs för att lugna ner stämningen på världens börser.

Börsernas förändring i procent under den senaste tiden och den fortsatta oron för världens skuldkris, fick den svenska kronan att försvagas ordentligt, mot både dollarn och euron.

Hur har det kunnat gå så illa ? Problemen har diskuterats intensivt och länge i internationell press, medan Sverige affärstidningar bara basunerat ut hur bra det går för Sverige. Därför saknar Sverige fortfarande ordentliga analyser varför det har gått som det har gått. Framförallt är det ingen som pekar på att det är själva valutaunionen – som både har möjliggjort katastrofen – och förhindrat en lösning.

Greklands kris illustrerar alla de problem som EMU - kritikerna tidigare pekade på, säger nationalekonomen Nils Lundgren. Han menar att landet har i hägn av den gemensamma valutan levt över sina tillgångar. Det har skett på samma sätt som de svenska krisbankerna gjorde under den förra bankkrisen 1987 – 1993. Grekiska staten har beviljat sina invånare generösa löneökningar och pensionsvillkor som finansierats med statlig upplåning samtidigt som en hög inflation har urholkat konkurrenskraften i landet.

Nu kan Grekland inte längre refinansiera sina utlandslån, eftersom internationella investerare (med rätta) oroar sig för att landet inte längre kommer klara av att betala tillbaka dem, menar Nils Lundgren. Det var samma sak som hände med de svenska bankerna under slutet av den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993, när svenska staten tvingades gå in och garantera de svenska bankernas fortbestånd, vilket man tvingats göra ännu en gång sedan dess.

Vad jag har svårt att förstå är hur svaga och instabila länder som Grekland, Portugal och Spanien kunde släppas in i valutaunionen, utan några ordentliga ekonomiska kontroller. Varför har inte dessa länder straffats för att de brutit mot budgetdiciplinen inom EU, är också svårt att förstå. Det går heller inte att fatta varför konkursmässiga banker euroländer jämt skall få stöd.

Bara för att de missköter sin ekonomi

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen