[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Läget i krisländerna inom EU – kan i dag liknas vid dominobrickor – där Grekland verkar vara värst ute. Uppgörelsen i Bryssel, den 10 maj 2010, skedde för att få slut på börsraset och i ett försök skydda de sårbara länderna.

De länder som ligger risigast under maj månad 2010 till är Irland med ett budgetunderskott på 14,3 procent och en statskuld på 53,2 procent, Italien med ett budgetunderskott på 5,3 procent och en statsskuld på 64 procent, Portugal med ett budgetunderskott på 9,3 procent och en statsskuld på 77 procent.

Under samma period redovisar Spanien ett budgetunderskott på 11,2 procent och en statskuld på 53,2 procent. Storbritannien redovisar ett budgetunderskott på 11,5 procent och en statsskuld på 68 procent.

Irland sågs under många år som det stora miraklet inom EU. Den irländska staten har nu fått pumpa in stora belopp för att rädda sina krisbanker som gjorde samma stora misstag som de svenska bankerna, under den förra bankkrisen 1987 – 1993 , genom att låna ut mer pengar än de hade rätt till, i förhållande till bankernas kapitaltäckningsgrad. Sjunkande bostadspriser och ett budgetunderskott på grekisk nivå, gör att Irland som också är ett litet land kommer att få det svårt att upprepa det irländska miraklet.

Italienarna har länge haft skakiga finanser och en stor statskuld. Italien är ett av länderna inom EU som för närvarande kan uppvisa den sämsta tillväxten. Portugal är det fattigaste landet inom hela EU. Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor sänkte i slutet av april 2010 Portugals kreditvärdighet med två steg, vilket är en allvarlig varning att Portugal inte längre kan tillåtas leva över sina tillgångar.

Även Spanien fick sin kreditvärdighet sänkt av Standard & Poor av under april månad 2010. Fast bara med ett steg. Spanien har en mycket hög arbetslöshet och landet verkar inte ha ansträngt sig tillräckligt hårt för att bekämpa arbetslösheten. Liksom både Irland och Portugal har Spanien också drabbats av dyrare lån.

England drabbades mycket hårt av den globala bankkrisen. Den brittiska staten tvingades gå in och sätta in mycket stora belopp för att rädda de bankrutta krisbankerna, på samma sätt som den svenska staten tvingades göra, under den förra självförvållade svenska bankkrisen.

Uppgörelsen i Bryssel mellan alla EU-länderna den 10 maj innebär ett helt nytt stort räddningspaket. Denna gång för de många krisande EU-länderna. Beloppet är på hela 7.000 miljarder dollar (!) Beloppet skall ställas i relation till att banker och försäkringsbolag redan tagit kreditförluster på 1.500 miljarder dollar under denna globala bankkris, motsvarande fyra gånger Sveriges BNP, vilket jag redan redogjort för i min senaste bok om denna bankkris: Pyramidspel (Bankrättsföreningen, december 2009).

Men ännu viktigare var löftet från Europeiska Centralbanken (ECB) om att börja köpa skuldsedlar, utgivna av enskilda euroländer. Euroländerna lovade att ställa upp med ytterligare 440 miljarder euro i nödkrediter till utsatta medlemmar. Det var nog detta löfte som fick aktierna att rusa redan den 10 maj, sedan hela överenskommelsen mellan länderna blivit känd på världens börser.

Vad vi ser i dag är behovet av ett betydligt starkare EMU. En gemensam finanspolitik behövs också för att kunna stärka EU. I Sverige har vi haft en lång tradition av att devalvera bort våra ekonomiska problem på andra. Det kan inte betecknas som någon större solidaritet med övriga Europa.

Det kan bara konstateras att stabilitets- och tillväxtpakten inom EU hittills varit ett enda stort fiasko. Världens länder har heller inte följt banklagarna – som säger att bankrutta banker skall begära sig själva i konkurs – när de är på obestånd. En helt annan sak är att rädda företagens och spararnas pengar i samband med bankkonkurser.

Men detta har inte heller skett i Sverige, då såväl bankminister Bo Lundgren som statsminister Carl Bildt tillät de svenska bankerna att försätta skötsamma företag i konkurs under den förra svenska bankkrisen.

Ännu har inte den förra bankkrisen bidragit till att regelverket skärpts i för bankerna Sverige, på deras utlandsmarknader. Det märks tydligast i Baltikum där de svenska bankerna gjort om precis samma misstag som man gjorde under den förra bankkrisen.

Därför hoppas jag att det blir en ordentlig skärpning i regelverket för både banker och EU-länder när vi ser facit av denna globala bankkris. Krisen borde driva fram en nödvändig finanspolitisk integration mellan de 16 euroländerna, något som man inte orkat med tidigare.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen