[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bankerna måste lära sig att stå för sin egen krisnota

Företagare och skattebetalarna skall i fortsättningen inte behöva betala miljardbelopp till de olika räddningsaktioner – som måste till för att rädda krisbanker i både Sverige och globalt – som hamnat i en obeståndssituation, på grund av sina egna lättsinniga bankaffärer.

Det har jag redan försökt framföra i mina 8 senaste böcker som handlar om ekonomi, och vad som hände under den förra ”hemmagjorda” svenska bankkrisen, och under denna globala kris. Den senaste med titeln: Pyramidspel (Bankrättsföreningen, 2009). Det menar också den tunge EU-kommissionären Michel Barnier, när han nu lägger fram ett nytt förslag om att alla bankerna inom EU själva måste lära sig att stå för kollapsnotan i fortsättningen.

Det är inte acceptabelt att krisbankerna – som skedde i Sverige under den förra bankkrisen – (1987 – 1993) och som även sker, under denna svenska bankkris i Baltikum, när de svenska bankerna ohämmat kan lägga beslag på företagens egendomar och chockhöja räntorna, för att lättare kunna komma över sina kunders tillgångar, som man sedan kan sälja vidare med mycket god vinst, när bankkrisen väl är över, som skedde under den förra bankkrisen.

Det är heller inte rimligt att skattebetalarna skall tvingas att fortsätta bära den tunga kostnaden för de kapsejsade bankerna, för de gigantiska statliga satsningar som skett i varje land för att kunna rädda de bankrutta bankerna. Det menar Michel Barnier är EU-kommissionär med ansvar för hela den inre marknaden inom EU, vilket betraktas som ett av EU:s tyngsta uppdrag just nu.

Fransmannen som hoppas att ha en ny lag som skall gälla inom hela EU, redan under nästa år. Han har förklarat att ”den som smutsar ner måste också betala”. I likhet med mig, menar han att vi måste skapa ett nytt system som säkrar att banksektorn betalar sina egna kostnader för framtida bankkriser.

Det svenska förslag till stabilitetsfond, som bara utgår från en beräkningsmodell där bankerna skall betala 0,036 procent av sin balansomsättning för att bankerna skall kunna göra rätt för sig, räcker inte. Bankerna måste också stå för notan för alla uppsägningar av krediter som skett på ett felaktigt sätt. Det kan inte vara rimligt att skötsamma företagare som alltid har skött sina affärer blir avtvingade sina företag, bara för att bankerna är på obestånd.

Det kan heller inte betraktas som ett riktigt förfarande när storbankerna som fortfarande sker i Sverige, ostraffat kan lägga beslag på alla företagarnas tillgångar när det är bankkris i landet, och bara lämna kvar livslånga skulder till företagarna – som genom bankernas agerande både förlorar sina företag och sin framtid – och blir skuldsatta för resten av livet.

Medan de banktjänstemän som misskött sig allra värst befordras eller får sluta i värsta fall med guldkantade bonusavtal eller avgångsvederlag, som tack för lång och trogen tjänst.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen