[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort]

Grekerna borde se norrut skriver ekonomijournalisten Gunnar Örn i sin krönika i Dagens Industri ( DI 2012-05-14) Det är inte Sverige han syftar på som gjorde den svenska bankkrisen så mycket värre än den behövde bli 1987 – 1993. Det är i stället Island och Lettland som lyckades ta sig upp ur skuldträsket – men på två olika sätt.

Tidigare i maj 2012 fick Lettland tillbaka en efterlängtad kvalitetsstämpel efter de svenska bankernas ( Nordea, SE-banken och Swedbanks) härjningar i Lettland bara ett tiotal år efter den förra bankkrisen. Värderingsföretaget Standard och Poor höjde sitt kreditbetyg på den Lettiska staten från BB + till BBB – .

Uppgraderingen innebär, skriver Gunnar Örn, att Lettland nu tar klivet över den magiska gränsen mellan obligationer med hög risk (speculative grade) och låg risk (investment grade) Därför klassas inte längre den lettiska statens skuldsedlar som ”skräpobligationer” (junk bonds) på den internationella kapitalmarknaden.

Island lyckades bli av med skräpstämpeln redan i augusti 2011. Både Island och Lettland har därmed avslutat sina räddningsprogram och är inte längre beroende av nödkrediter från Internationella valutafonden (IMF).

Vägen in i krisen var likartad. Både Island och Lettland kapsejsade efter bankernas vårdslösa kreditgivning. Båda länderna hade överskuldsatta banker, som de inte hade råd att rädda. Båda tvingades därför be om nödlån hos IMF i Washington.

Men sedan valde de olika strategier. Lettland valde att skydda sina inhemska banker men lät krisnotan för de utländska bankerna – främst SEB och Swedbank – stå för sina egna stora kreditförluster – som de själva skapat genom vårdslös kreditgivning – på samma sätt som under den inhemska svenska bankkrisen 1987 – 1993.

Det lilla landet Island hade inte råd att rädda sina stora affärsbanker Kaupthing, Glitnir och Landsbanki, som begärde sig själva i konkurs. Bankernas många utländska långivare fick nöja sig med andelar av konkursboet, medan de inhemska spararna fick tillbaka sina pengar.

Marknaderna har lamslagits av rädsla för grekisk statsbankrutt. Investerare och fondförvaltare söker sig bort från riskfyllda tillgångar som aktier, företagsobligationer och skuldsedlar utgivna av krisländer som Italien och Spanien. Det kommer att vara plågsamt länge för Grekland – kommunism och nazism – som vunnit ökat inflytande i Grekland erbjuder inga lösningar för framtiden. Ändå är Greklands problem ganska enkelt att förklara. Man har levt högt över sina tillgångar alldeles för länge, precis som Sverige gjorde under 80-talet och i början av 90-talet.

Spekulationerna om en grekisk sorti och utträde ur eurosamarbetet, har pågått länge på finansmarknaderna, men har ständigt förnekats från EU-håll. Grekland har ju kämpat länge med att försöka komma tillrätta med sin höga statsskuld, 160 procent av BNP. Ekonomin i landet har under de senaste fem åren förlorat nästan en femtedel i värde. EU/IMF fortsätter därför att betala ut pengar till Grekland för att landet skall kunna klara av sina betalningsåtaganden. Dessa pengar går åt till att betala räntor på skulden som framför allt hålls av misskötta grekiska banker. Därför tvingas Grekland till intern devalvering genom lägre löner, pensioner och priser. Lyckas man stärks konkurrenskraften.

Grekerna kan formellt sätt inte tvingas lämna euron skriver Johan Schück i Dagens Nyheter (DN 2012-05-15) utan att också uteslutas från EU. Men efter bankrutt kan Europeiska Centralbanken, som blir en av de stora förlorarna, vägra ta emot flera grekiska statspapper som säkerhet. I så fall vrids penningkranen åt och Grekland kommer att sakna likviditet, när dessutom lånepengarna från IMF/EU uteblir.

Vilket val har då Grekland ? Väljer grekerna den isländska vägen måste de lämna eurosamarbetet och återinföra sin egen valuta. Säkert tvingas de samtidigt införa hårda valutaregleringar för att hindra kapitalet att fly landet.

Väljer de den svårare lettiska vägen, måste de tvinga fram drastiska lönesänkningar för att återställa landets konkurrenskraft. Och samtidigt drastiska offentliga nedskärningar för att sanera statsbudgeten. Med tanke på att de grekiska väljarna, redan röstat ner ny åtstramningar i ekonomin, lär det inte bli någon lätt uppgift vilken väg man än väljer.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen