Innehåll:

1 Den mänskliga dumhetens första lag
2 Den andra lagen
3 Den tredje (och gyllene) lagen
4 Koordinatsystemet
5 Dumhetens makt
6 Den fjärde lagen
7 Den femte lagen

Den grundläggande 1:a lagen om mänsklig dumhet påstår entydigt att:

Påståendet kan verka småskuret och osannolikt vid ett första påseende men en närmare granskning kommer att visa att det är sant.

Det spelar ingen roll hur många personer du anser vara dumma - du kommer alltid att förvånas gång på gång av det faktum att:

• personer som du en gång bedömde vara intelligenta och rationella visar sig vara oförskämt dumma.
  
  

• med en monoton envishet trakasseras du i dina göranden och låtanden av dumma människor som dyker upp plötsligt och oväntat på de mest olämpliga ställena och i de mest olämpliga ögonblicken.

Det går inte att sätta någon siffra på hur stor del av befolkningen som är dum - ty varje uppskattning är enligt den första lagen en underskattning. Därför kommer jag att på de följande sidorna helt enkelt beteckna andelen dumma i en population med symbolen ß.

Att alla människor är lika är gängse uppfattning här hos oss i väst. Speciellt framhålls detta av genetiker och sociologer som hänvisar till vetenskapliga fakta. Om några människor skulle vara mer lika än andra så anges orsaken vara miljön och fostran och inte arv.

Jag har en annan åsikt. Denna grundar jag på åratal av observation och försök. Jag anser att alla människor inte är lika. Vissa människor är dumma och andra inte och denna olikhet kommer sig av arv och inte några miljöfaktorer så som kultur eller dylikt.

Man är dum av samma orsak som man är rödhårig; man tillhör de dummas skara på samma sätt som man har en viss blodgrupp. En dum människa är född dum.

Fastän jag är övertygad om att en del av mänskligheten är dum och detta på grund av genetiska egenskaper så är jag ingen reaktionär gammal stöt som försöker att i hemlighet införa någon ny slags rasism.

Det är min fasta övertygelse om att dumhet är en godtycklig egenskap, likformigt distribuerad i mänskligheten med en konstant faktor. Detta faktum uttrycks genom den 2:a lagen om dumhet som lyder:

Här tycks det som om naturen har överträffat sig själv. Det är välkänt att naturen på något mystiskt sätt klarar av att hålla vissa saker konstanta som till exempel förhållandet mellan antalet pojkar och flickor som föds. Vi vet inte hur detta sker men för att klara av detta så måste man statistiskt sätt räkna på ett mycket stort antal människor.

Det mest anmärkningsvärda när det gäller andelen dumma är att naturen klarar av att producera ungefär samma mängd dumma oberoende av gruppens storlek.

Alltså: man hittar samma procentandel dumma personer oavsett om man tittar på en mycket stor urvalsgrupp eller om den observerade gruppen är mycket liten. Inget annat observerbart fenomen bevisar på ett så slående sätt naturens krafter.

Dumheten minskar inte med graden av utbildning. Detta bevisas av försök utförda vid ett stort antal universitet över hela världen.

Man kan dela in människorna som arbetar på ett universitet i fem grupper: arbetare, tjänstemän, studenter, lärare och professorer.

När jag undersökte arbetarna fann jag att andelen ß var dumma. Då denna andel var högre än jag förväntade mig (1:a lagen) trodde jag först att segregation, fattigdom och brist på utbildning var orsakerna till detta.

Men då jag rörde mig uppåt på den sociala stegen upptäckte jag samma andel dumma även bland tjänstemän och studenter. Till och med bland professorerna var andelen dumma densamma.

Det spelade ingen roll om jag undersökte ett stort universitet eller ett litet college, en berömd eller en okänd institution. Jag hittade alltid samma andel dumma professorer.

Jag blev så förbryllad av resultaten att jag beslöt mig för att titta på en mycket speciell grupp - en verklig elit - nämligen gruppen av nobelpristagare. Resultatet bekräftade de tidigare undersökningarna: samma andel ß av nobelpristagarna var dumma.

Det var svårt att smälta och acceptera detta men alltför många experimentella resultat bevisade teorin. Det fanns inga undantag från den 2:a lagen.

Den stöds av kvinnorörelsen eftersom den visar att andelen dumma män och kvinnor är lika. Tredje världen och utvecklingsländerna kommer antagligen att finna tröst och hopp i den 2:a lagen eftersom den visar att de utvecklade länderna inte är så utvecklade trots allt.

Oberoende av om man tycker om eller ogillar den 2:a lagen så är dess följder skrämmande:

det spelar ingen roll om du rör dig i samhällets översta skikt eller hos huvudjägarna på Nya Guinea, om du går i kloster eller beslutar dig för att tillbringa resten av ditt liv i vackra och sensuella kvinnors sällskap - du kommer alltid att hitta samma andel dumma människor (en andel som i enlighet med den första lagen alltid är större än du tror).

3. Den tredje (och gyllene) lagen

Den 3:e lagen antar, fastän det inte uttrycks explicit, att människan kan placeras i en av fyra kategorier: den hjälplösa, den intelligenta, banditen och den dumma.

Den klarsynte läsaren inser lätt att dessa fyra kategorier kan beskrivas med ett koordinatsystem och dess fyra kvadranter, se figur 3.

Kvadrant I (Intelligent): Om jag (X) gör något och vinner något samtidigt som du (Y) också vinner något så har jag agerat intelligent. Vi har en win/win-situation.

Kvadrant B (Bandit): Om jag gör något och vinner samtidigt som du förlorar så har jag agerat som en bandit. Vi har en win/lose-situation.

Kvadrant S (Stupid): Om jag gör något och inte vinner något eller förlorar samtidigt som du också förlorar så har jag agerat dumt. Vi har en lose/lose-situation.

Kvadrant H (Hjälplös): Om jag gör något och förlorar medan du vinner så har jag agerat hjälplöst. Vi har en lose/win-situation.

Detta leder oss till den 3:e lagen och själva definitionen på dumhet:

När rationellt tänkande människor för första gången konfronteras med den 3:e lagen så reagerar de instinktivt med skepsis och klentrogenhet. Anledningen är att kloka människor har svårt att greppa och förstå ologiskt beteende. Men låt oss för en stund överge teorin och titta lite mer praktiskt på vårt dagliga liv.

Vi kan alla minnas tillfällen då vi blev utsatta för något som resulterade i en vinst för motparten och en förlust för oss - vi hade att göra med en bandit.

Vi kan också minnas tillfällen då vi vann och den andra förlorade - vi hade att göra med en hjälplös person.

Vi kan också påminna oss fall där en annan person såg till att vi bägge vann - vi hade att göra med en intelligent person. Sådana situationer inträffar faktiskt.

Om du däremot tänker efter ordentligt så måste du erkänna att den senaste situationen inte har varit den vanligaste i ditt liv.

Vårt dagliga liv utgörs till största delen av situationer i vilka vi förlorar pengar och/eller tid, energi, aptit, humör, hälsa på grund av en handling av en människa som inte har något att vinna överhuvudtaget och framför allt inte vinner något på att orsaka oss förlägenhet, svårigheter eller skada.

Ingen vet, förstår eller kan förklara varför sådana människor gör som de gör. Det är faktiskt så att det inte finns någon förklaring - eller bättre, det finns bara en förklaring: människan i fråga är dum.

De flesta människor handlar inte konsekvent. En person som agerar "intelligent" under vissa omständigheter kan under andra agera "hjälplöst". Det enda undantaget är de "dumma" som har en tendens att alltid vara "dumma" i umgänget med andra människor.

Koordinatsystemet kan alltså inte bara användas för att pricka in "dumma". Vi kan för varje person räkna ut medelvärdet av hans ageranden och kan på så sätt pricka in var i koordinatsystemet han befinner sig. En hjälplös person kan i vissa fall agera "intelligent" och i andra fall vara en "bandit" men då det grundläggande draget är hjälplöshet kommer hans medelvärde att befinna sig i koordinatsystemets fjärde kvadrant. Se klickbild

Det faktum att vi kan placera personer istället för beteenden i koordinatsystemet gör att vi kan dela upp de "dumma" och "banditerna" i olika typer:

• den "perfekta banditen" är en person som genom sitt agerande gör att andra förlora precis lika mycket som han själv vinner. Ett bra exempel är stöld. En person som rånar dig på 1000 kr utan att förorsaka dig ytterligare skada är en perfekt bandit: du förlorar 1000 kr han vinner 1000 kr. I koordinatsystemet återfinns han på diagonalen i den andra kvadranten (jag= - du). De perfekta banditerna är dock ganska få. De flesta befinner sig någonstans i områdena B1 respektive B2. Se figur 4.
  
  

• banditerna som återfinns i område B1 är sådana personer vars vinster är större än de förluster de orsakar andra. Alla banditer i område B1 är banditer med drag av intelligens och detta drag förstärks ju närmare x-axeln de kommer. Olyckligtvis är antalet banditer ganska få i område B1 också.
  
  

• de flesta banditer återfinns i område B2. De individer som finns här är sådana personer vars handlingar orsakar mer skada för andra än deras egen vinst. Om någon dödar dig för att komma över 500 kr eller mördar dig för att få tillfälle att ta med sig din fru till Monte Carlo ett veckoslut så kan vi vara säkra på att han inte är en perfekt bandit. Även om vi mäter vinsten efter hans värderingar (men fortfarande använder dina värderingar för att mäta dina förluster) så blir hans placering i B2-området nära y-axeln, det vill säga på gränsen till ren dumhet. Ett annat exempel på inplacering i samma område är generaler som för att få en medalj orsakar mycken förstörelse och otaliga dödsfall.

De dummas placering i systemet är totalt olika än för banditernas. Medan banditer är spridda över en yta är de dumma koncentrerade längs med en linje, närmare bestämt den negativa delen av y-axeln. Anledningen är att den överväldigande majoriteten av de dumma är i grunden orubbligt dumma - de håller ihärdigt, uthålligt och ståndaktigt på med att orsaka andra människor skador och förluster utan att själva vinna något - Vinsten för de själva är noll. Prestigen är mer värd än att låta motparten få rätt.

Det finns emellertid människor som genom sitt osannolika agerande inte bara tillfogar andra människor skada och olika slags förluster utan i tillägg också skadar sig själva. De representerar en sorts "superdumma" som i vårt system kommer att dyka upp någonstans i området D till vänster om y-axeln. Se figur 4.

Att social, politisk och institutionell makt förstärker den dummes farlighet är inte svårt att förstå. Men det återstår fortfarande att förklara och att förstå vad det i grunden är som gör att en dum person är farlig – med andra ord - vad är det som gör att dumma får och har sådan makt?

I grunden är det förnuftiga personers svårigheter att föreställa sig och förstå ett oförnuftigt beteende som gör att dumma personer är farliga.

En intelligent person kan förstå banditens logik. Den följer ett rationellt mönster - låt vara ett obehagligt och otäckt mönster men det finns en rationalitet i det hela ändå.

Banditen vill ha plus på sitt konto. Då han inte är intelligent nog att hitta vägar och sätt att få detta och samtidigt ge dig en vinst så fixar han sitt plus genom att tillfoga dig ett minus. Detta är naturligtvis förkastligt men ett visst mått av logik finns i det hela och om du själv är logisk så kan du faktiskt förutse vad som skall hända och vidta motåtgärder och försvara dig mot banditen.

När det gäller en dum person är det omöjligt att förutse någonting enligt den 3:e lagen. En dum person kommer att trakassera dig utan anledning, utan att uppnå några egna fördelar, planlöst och vid de mest osannolika tidpunkter och platser. Du har ingen chans att förutse om, när, hur och varför attacken kommer. När du konfronteras med en dum person är du fullständigt utlämnad och utsatt för hans nycker.

På grund av att en dum persons agerande inte lyder några som helst rationella regler följer att:

• attacken tar dig med överraskning
  
  

• du inte kan försvara dig på ett logiskt sätt eftersom attacken själv är totalt ologisk

Detta faktum - att en dum persons agerande är totalt oberäkneligt och irrationellt gör det inte bara svårt att försvara sig utan också att det blir mycket svårt att organisera en motattack - det är som att skjuta på ett rörligt mål utan vetskap om rörelsemönstret.

Detta är vad både Dickens och Schiller menade då den förre skrev att "med dumhet och god matsmältning kommer man långt" och den senare skrev att "mot dumheten kämpar till och med gudarna förgäves".

Det är inte överraskande att hjälplösa människor inte inser hur farliga dumma personer är. Detta är bara ett annat uttryck för deras hjälplöshet.

Det verkligt förvånande är dock att även intelligenta och banditer ofta misslyckas att känna igen den förstörelseförmåga som finns inbyggd i dumheten.

Detta är extremt svårt att förklara och man kan bara konstatera att när intelligenta och banditer konfronteras med dumma så gör de misstaget att ge efter för känslor av självbelåtenhet och förakt istället för att omedelbart få ett adrenalinpåslag och bygga upp ett försvar.

Det är frestande att tro att en dum person bara skadar sig själv men det är att blanda ihop dumhet med hjälplöshet. Det finns tillfällen då man är frestad att alliera sig med en dum person för att utnyttja denne för sina egna syften. Ett sådant tillvägagångssätt kan inte få andra än katastrofala konsekvenser därför att:

• du har inte förstått ett dugg vad dumhet är
  
  

• det ger den dumme ytterligare vatten på sin kvarn

Man kan ju hoppas på att utmanövrera honom och upp till ett visst läge kan det faktiskt fungera men på grund av den dummes nyckfulla agerande kan du inte förutse alla drag han kommer att göra och det kommer inte att dröja länge förrän du fullkomligt pulvriseras av din oberäknelige dumme partner.

Detta sammanfattas klart i den 4:e lagen som säger att:

Människor som inte är dumma underskattar alltid den skadliga inverkan av dumma personer. Speciellt glömmer de att det alltid kostar mer än det smakar att ha att göra med eller liera sig med dumma personer. Detta gäller alltid - alla tider, platser och under vilka omständigheter som helst!

Genom årtusendena har ett oräkneligt antal personer - både i det offentliga och det privata - underlåtit att ta hänsyn till den fjärde lagen och detta har kostat mänskligheten oöverskådliga förluster.

Låt oss nu istället för att resonera om enskilda personers agerande och rikedom flytta vårt fokus till samhällets välfärd i stort. I detta sammanhang definierar vi samhällets välfärd som summan av medborgarnas välfärd.

För det vidare resonemanget är det viktigt att förstå den 5:e lagen ordentligt. (Inom parentes kan nämnas att av de fem lagarna så är det denna som är mest känd och speciellt dess följdsats citeras flitigt).

Den 5:e lagen säger att:

Följdsatsen är:

Resultatet av en perfekt bandits handlingar är helt enkelt en överföring av rikedom och/eller välfärd. Efter att en perfekt bandit är klar med sin handling så har han ett plus på sitt konto som är precis lika stort som ditt minus. Samhället har varken tjänat eller förlorat på detta (nollsummespel).

Om alla medborgare i ett samhälle vore perfekta banditer så skulle samhället förbli stillastående - stå och stampa på samma fläck. Inga jättekatastrofer skulle inträffa. Vi skulle (inom samhället) få en massiv överföring av rikedom och välfärd till dem som agerar. Om alla medborgare i samhället skulle agera skulle resultatet bli att inte bara samhället som helhet utan också alla individer skulle befinna sig i ett jämviktstillstånd. Ingen förändring skulle ske.

När dumma människor är i farten blir resultatet helt annorlunda. Dumma människor orsakar förluster och skador för andra människor utan att generera något plus åt sig själva eller någon annanstans. Som ett resultat utarmas och försvagas samhället och blir fattigare.

Om vi tittar i koordinatsystemet så ser vi att alla handlingar av människor som ligger till höger om nollsummelinjen (POM) adderar till ett samhälles välfärd - låt vara olika mycket, medan alla individers handlingar som faller till vänster om nollsummelinjen förorsakar en försämring.

Med andra ord - de hjälplösa med inslag av intelligens (område H1) och banditerna med inslag av intelligens (område B1) bidrar alla tillsammans med de intelligenta i olika grad till att öka ett samhälles välfärd.

Å andra sidan så bidrar banditerna med inslag av dumhet och de hjälplösa med inslag av dumhet till att öka förlusterna som förorsakas av de dumma och därmed förstärker de de dummas destruktiva makt.

Ned detta i åtanke är vi mogna att reflektera något över olika samhällens prestationsförmåga.

Enligt den 2:a lagen är andelen dumma människor en konstant ß vilken är oberoende av tid, plats, ras, klass eller någon annan sociokulturell eller historisk variabel.

Det vore dock ett allvarligt misstag att tro att andelen dumma människor i ett samhälle på nedgång är större än i ett samhälle på uppgång. Bägge samhällena plågas av samma procentandel dumma. Skillnaderna mellan de två samhällena är att i samhället som presterar dåligt gäller:

• de dumma tillåts av de andra att bli mer aktiva och verka mer
  
  

• det har skett en förändring av sammansättningen av den icke dumma delen av befolkningen på så sätt att den relativa andelen av I, H1 och B1 har minskat medan H2 och B2 har ökat

Detta teoretiska antagande bekräftas genom en analys av historien. Faktum är att den historiska analysen tillåter oss att omformulera våra teoretiska slutsatser på ett mer objektivt sätt och med mer realism och detaljrikedom.

Oberoende av vilken tidsålder vi studerar - antiken, medeltiden, nya tiden eller nutiden - blir man imponerad av att samhällen som är på uppåtgående kan vara det - de har ju sin konstanta del ß av dumma människor.

Emellertid så har samhällen som är på uppåtgående också en ovanligt stor del intelligenta människor som klarar av att hålla de dumma i schack och samtidigt producera tillräckligt med mervärde för sig själva och de övriga medlemmarna av samhället för att garantera framsteg och en ökning av välfärden.

I ett samhälle som rör sig nedåt har vi samma andel dumma medborgare, ß, men hos de övriga, speciellt hos den maktbärande eliten, märks en alarmerande ökning av banditer med drag av dumhet (område B2) och bland de som inte har makten en likaledes alarmerande ökning av antalet hjälplösa. (Område H). Sådana förändringar i sammansättningen av den ickedumma delen av befolkningen förstärker ofrånkomligen de dummas destruktiva makt med en tillbakagång som oundvikligt resultat.

http://www.cantrip.org/stupidity.html

http://www.searchlores.org/realicra/basiclawsofhumanstupidity.htm

Eller googla på "The basic laws of human stupidity" (Bör ge över tre miljoner träffar).

(Översatt till svenska av Torbjörn Trångteg 0909)