Onda människor skapar ett sjukt samhälle i miniatyr i den miljö de behärskar.

Var gömmer de sig, innan de slår till? Och vari ligger deras makt? Döljer sig ondskan bakom människans mest omhuldade och omistliga begrepp? Ligger ondskans verkliga makt i dess medvetna och hänsynslösa utnyttjande av samma begrepp? Begreppen tillit och förtroende.

Ondska kan definieras som:
Utövandet av makt för att hindra andra människors utveckling i syfte att försvara och bevara den sjuka identiteten hos det egna jaget.

Ondska handlar alltid om lögn. Den som konfronteras med ondska reagerar därför - helt naturligt - med förvirring.

"Det är som att plötsligt förlora tankeförmågan" säger många som försökt beskriva mötet med genuint onda människor.

Onda människor är moraliska analfabeter och maskeringsexperter. Leendet och det insmickrande uppträdandet döljer det rätta jaget. Onda människor vägrar se sin egen personlighet. Plattar till andra för att upphöja sig själva. Hittar på egna ’sanningar’ som inte har med verkligheten att göra. Angriper andra för att slippa ställas inför egna fel och brister.

Avundsjuka och maktlystnad är den onda människors främsta kännetecken. De är egenkära, fulla av förtal, hänsynslösa, giriga, skrytsamma och grymma. Anser sig förtjäna det bästa av livet. De högsta lönerna, den bästa maten, de dyraste prylarna. Kan spelreglerna, har allt under kontroll. Saknar ödmjukhet och vägrar se sin egen destruktivitet. Saknar sjukdomsinsikt, kort och gott. Skyller ifrån sig, pekar ut syndabockar och angriper alla som klandrar dem. Offrar andra för att bevara bilden av sig själva som förträffliga och ofelbara. Projicerar sin ondska på omgivningen. Påtvingar andra sin vilja med öppet eller fördolt tvång. Fördärvar livet och livets uttryck hos kreativa medmänniskor. Skryter, ljuger och bedrar. Hela tiden ute efter andras svagheter, fel och brister. Allt för att för egen vinning kunna "slå till vid rätt tillfälle".

De onda betraktar inte andra som människor. Endast som föremål för manipulation och kontroll. Och deras avsaknad av empati och känslor gör att de tänker och agerar snabbare än vanliga människor.

Sunda, friska och normala människor är öppna, direkta och tydliga. Talar inte i gåtor. Ifrågasätter egna motiv, rannsakar sig själva och är solidariska med mänskliga värden.

Vad kan man då göra när den onda människan lyckas så väl med att framstå som normal, pålitlig och förtroendeingivande?

Det första är att inte låta sig luras av den välpolerade fasaden. Det andra är att studera de onda på nära håll, "gå i clinch" och inför för deras omgivning avslöja deras rätta jag och karaktär.

Edmund Burke lär ha sagt:

"Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör"

Alf Susaeg

Artikeln delvis inspirerad av M Scott Peck (författare till boken "Lögnens folk")