Staten är ingen vakande skyddsängel Av Mats Lönnerblad - Västerbottens-Kuriren- 8 november 2003 Statens ansvar för vad som sker inom den finansiella sektorn har ersatts med en skrämmande dubbelmoral. De statliga kontrollorganen och rättsväsendet fungerar inte längre och allt fler upptäcker detta. Skandia affären är långt ifrån det enda exemplet skriver Mats Lönnerblad. SKYDDSÄNGELN SOM hade kontrollen över den svenska ekonomin och rättsväsendet finns inte längre bland oss. Lite förståelse måste vi ha för att hon, Fru Justitia bland änglar, till sist gav vika. När hon fick uppleva att vilka proportioner egosim och rofferiet fått i det svenska samhället, i takt att folket avkristnades, lämnade även hon Sverige åt sitt öde. Nu är det inte längre bara jag som under flera år i åtskilliga artiklar i både dags - och fackpress, och i min tidigare bok: Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003) - i skarpa ordalag kritiserar den svenska myndighetsutövningen, kontrollorganen för bank, finans, försäkring, och rättsväsendet. Nu är det inte bara jag. Jag har fått en efterföljare i Anders Isaksson som sent omsider uttrycker vad jag länge sagt i Dagens Nyheter. ”Som kontrollorgan var bank - och försäkringsmyndigheterna länge ett skämt och den nya Finansinspektionen behöll en anda av ”almost anything goes”, skriver författaren och journalisten Anders Isaksson i en välformulerad debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken: ”Elitens självintresse har förklätts till moral” (DN 2/11, 2003) Resultatet av att de statliga kontrollorganen och rättsväsendet inte längre fungerar ser vi i dag. Statens ansvar för vad som sker inom den finansiella sektorn har ersatts med en skrämmande dubbelmoral. Nödvändiga begrepp som solidaritet, rättvisa, oväld och rättssäkerhet existerar inte längre. När budskapen fortfarande framförs i den socialistiska maktmegafonen, är det bara läpparnas bekännelse. I verkligheten går allt annorlunda till. Anders Isaksson har alldeles rätt i att myndighetsutövare och politiker har blivit affärsidkare. Som f d generaldirektör i Byggnadsstyrelsen, f d chef för det statliga fastighetsbolaget Vasakronan och f d finansminister har Erik Åsbrink (s), mer än någon annan själv deltagit och personligen skott sig i det statliga rofferiet, med både lyxlägenhet i Stockholms innerstad och rejält tilltagna pensioner, från sina olika befattningar. Erik Åsbrink är en av arkitekterna när det gäller frågan hur man skulle kunna beslagta fast egendom från privata fastighetsägare under bankkrisen. Förslag som den dåvarande bankministern Bo Lundgren (m) godkände, och som senare genomfördes med hjälp av Finansinspektionen. Därför vet Åsbrink hur en slipsten skall dras i alla led, och inför sina politiska motståndare. Dessa har senare fått bära huvudansvaret för många av huvudlösa åtgärderna. Eftersom många av åtgärderna genomfördes också av den borgerliga regeringen under bankkrisen. Under sin tid på det statliga fastighetsbolaget Vasakronan lyckades Erik Åsbrink till och med ”kommersiealisera” både ambassader och statliga byggnader som försågs med hiskliga marknadshyror, trots att dessa inte borde vara ”marknadsanpassade” eftersom det är svenska skattebetalarna som betalar hyrorna. När Erik Åsbrink blev vald till ordförande i regeringens Etik - och Förtroendekommission, började han med att resa till New York för att festa om för statliga pengar, i stället för att utreda alla oegentligheter som skett i Sverige. De flesta grova brotten skedde ju under den svenska bankkrisen. Det är dessa brott som Sveriges Riksdag redan beslutat att en oberoende utredning skall granska, och inte Erik Åsbrink, som själv varit involverad i dessa händelser. Förutom den förträffliga ”Låftmanska utredningen” om Skandalia - affären har någon ordentlig utredning i form av en oberoende kommission om vilka brott som banker och försäkringsbolag begått mot sina kunder ännu inte genomförts. Eftersom Skandia - affären som redan är utredd är typiskt för det nya Sverige, måste även de andra affärerna nu utredas ordentligt. Hur politikerna och de statliga kontrollorganisationerna agerat under bank - finans - och och försäkringskris, visar att den svenska staten inte är lämplig som skyddsängel. Eftersom Skandia - affären som redan är utredd är typisk för det nya Sverige, måste även de andra affärerna inom bank och försäkring utredas ordentligt. Om svenskarna vill att skyddsängeln skall komma tillbaka. Mats Lönnerblad |
Västerbottens Kuriren |
Hemsida |