Redan den 2.9. 1997 skrev jag i Sydsvenska Dagbladet att presstödet och reklamskatten var ett handelshinder som strider mot EU:s lagar som borde avskaffas. Johan Munck som är ordförande i Rådet för mångfald inom massmedierna och tillika justitieråd i Högsta domstolen (HD) vill däremot behålla både presstöd och skatt.

Sedan dess har i alla fall riksdagen gett mig rätt i sak beträffande reklamskattens avskaffande.

Beslutet om att avskaffa denna diskriminerande skatt kom den 10 april år 2002 (SkU20). Men fortfarande har inte regeringen brytt sig om att avskaffa reklamskatten. Presstödet finns också kvar, trots att de stora statliga bidragen till de olönsamma dagstidningarna, på ett uppenbart sätt snedvrider konkurrensen mellan olika tidningar på samma ort.

Beslutet om att reklamskatten bör avskaffas är inte det enda beslutet som den nuvarande socialdemokratiska regeringen ignorerar. För mer än ett år sedan beslutade riksdagen att en oberoende kommission snarast skulle tillsättas för att utreda de egentliga orsakerna till den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Fortfarande har inte denna viktiga oberoende utredning kommit till stånd som skulle ha klarlagt krisbankernas och politikernas handläggning av Sveriges genom tidernas största ekonomiska kris. En kris som kostade 60.000 friska företag livet, och gjorde att den svenska statsskulden ökade med astronomiska tusen miljarder kronor plus ränta, som fortfarande inte är återbetalade.

I stället beslutade regeringen på egen hand att tillsätta en rent politisk utredning om etik och moral inom det svenska näringslivet. En utredning som skulle ha presenterats i höst. Journalisten Olle Rossander, tidigare chefredaktör på Affärsvärlden som var huvudsekreterare i den av regeringens utsedda Etik - och Förtroendekommissionen. I stället för att få presentera utredningen sparkades han i stället av utredningens ordförande Erik Åsbrink i början av oktober 2003. Varför har ännu inte klarlagts. Nu kommer denna rent politiska utredning att presenteras våren 2004 i stället.

Även att partibidrag från facken behöver redovisas enligt ett riksdagsbeslut från den 6 mars i år, har inte heller gett någon respons från regeringen, som gärna vill dölja varifrån pengarna kommer. Trots att allmänheten enligt beslut i riksdagen (KU26) borde få en bättre insyn i hur partierna finansierar sin politiska verksamhet.

Andra viktiga frågor har riksdagen tagit ställning handlar om författningsdomstol, lokala folkomröstningar och arbetskraftsinvandring utan att regeringen reagerat tillräckligt på riksdagens beslut. Många frågor läggs på is. Andra dras i långbänk i stället för att åtgärdas.

Sverige har för närvarande har en minoritetsregering. Socialdemokraterna regerar med hjälp av Miljöpartiet och Vänstern. Därför händer det numera ofta att riksdagen inte alltid gör som regeringen vill. Regeringen måste ändå följa riksdagens beslut, om den inte vill begå lagtrots.

Fredagen den 10 oktober fick oppositionen nog. Den socialdemokratiska regeringen anmäldes till Konstitutionsutskottet (KU) för att den inte verkställt ett riksdagsbeslut om att lägga ner Utlänningsnämnden.

Enligt mitt förmenande behövs det starkare åtgärder än så, när regeringen trotsar vad riksdagen beslutar. Det ju riksdagen som beslutar. Om riksdagsbesluten inte leder fram till konkreta åtgärder fungerar ju inte heller den svenska demokratin på ett tillfredsställande sätt.

Enligt journalisten Olle Rossander är näringslivet inte intresserat av en uppförandekod. Han menar att förtroende är en grundbult i ett väl fungerande samhälle. I Sverige är moraldebatten är satt på sparlåga. Rossander menar att Sverige inte ens vill diskutera behovet av en uppförandekod i näringslivet.

Det måste råda balans mellan regler, sanktioner och övervakning. Både i den privata och offentliga sektorn. I Sverige har vi en olycklig sammanblandning av de här tre funktionerna, säger Olle Rossander.

Efter alla turer kring banker som skor sig på sina kunder, och sakförsäkringsbolag som skor sig på pensionsspararna, delar jag hans uppfattning att etik - och moralregler behövs mer än någonsin.

Politikerna behöver också en uppförandekod. Politiska beslut som strider mot befintlig lagstiftning måste självfallet beivras. De politiker som under bankkrisen genomdrev stora ekonomiska beslut med vittgående konsekvenser för både allmänheten och näringslivet måste börja ta ansvar för de beslut som fattades.

Sådant ansvar går inte att fastställa genom politiska utredningar. I stället borde oberoende utredningar redan gjorts kring vad som hände under både bankkris och börskris. I stil med den utredning som advokaten Otto Rydbeck för närvarande håller på med kring de olika turerna i försäkringsbolaget Skandias affärer mellan sakbolag och livbolag, som på ett otillbörligt sätt missgynnat pensionsspararna i Skandia Liv.

Det är också den modell som också politikerna bör använda sig av för att komma tillrätta med de oegentligheter som förekommer inom den offentliga sektorn.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt