De fyra krav som varje svensk medborgare bör ha på rättsväsendet uppfylls inte längre. Begångna brott beivras inte som sig bör. Enskilda tvistemål samlas på hög utan att avgöras i tid. Tvister mot den offentliga förvaltningen avgörs inte på ett korrekt sätt. Myndigheter och politiker som sviker sina plikter
åtalas inte.

Det mardrömsscenario som två av Medborgarrättsrörelsens styrelseledamöter regeringsrådet Gustaf Petrén och Sven H Åsbrink varnade svenskarna redan under 70-talet i skriften "Försvara din frihet" (Medborgarrättssrörelsen,
1976) har i praktiken blivit verklighet !

Den socialdemokratiska regeringen har lyckats med sitt uppsåt att politisera hela den dömande verksamheten. Svenska domstolar har blivit en förvaltningsmyndighet. I dag dirigeras domstolarna med hjälp av lagarnas politiska förarbeten, på samma sätt som skolväsendet eller sjukvården.

Det var med hjälp av 1975 års grundlag som regeringen till slut lyckades få> bort domstolarnas självständighet. Tidigare stod domstolarna utanför den löpande statsförvaltningen.De kunde inte som i dag beordras av regeringsmakten att döma på ett visst sätt; de skulle enbart döma efter lagarna.

I 1975 års grundlag lyckades man få bort denna dömande särställning.
Domstolarna förvandlades till regeringens underordnade myndigheter. Eftersom yrkesdomarna under huvuddelen av sin bana befinner sig i en befordringssituation, och genom att det är den rent politiska instansen av regeringen har politiseringstendenserna slagit igenom fullt ut vid utnämningen av alla domare till de högre tjänsterna.

Låt oss nu gå tillbaka till medborgarnas fyra krav så upptäcker vi snabbt att våra domstolars vanliga uppgifter i form av straffrättsskipning och> civilrättsskipning inte fullgörs på det sätt som det borde.

Det måste nog både hovrättslagmannen Per Eriksson som under Brännpunkt i Svenska Dagbladet ( SvD 27/8 2003 ber om hjälp att "rädda våra domstolar" och självaste hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt hålla med om som några dagar senare också under Brännpunkt i Svenska Dagbladet ( SvD 1/9) tvingas erkänna att "rättsväsendet blöder".

Men de egentliga orsakerna till varför det förhåller sig på detta eländiga sätt har de trots sina dagliga sysslor i respektive domstol inte riktigt satt sig in i. Medan Per Eriksson snuddar vid tanken att domarna numera är politiskt styrda, tror Johan Hirschfeldt på fullt allvar att grunden till att domarna inte längre sköter sina uppgifter ligger i att domstolarna inte får tillräckligt med pengar.

Vad vi har haft i Sverige sedan den nya grundlagen trädde i kraft är en gradvis strypning av demokratin som bland annat kommer till uttryck genom det allt högre ropandet från regeringen och dess parti på skärpta aktioner mot brott mot det allmänna, skatte -  och valutabrott och arbetsplatsbrott - och den samtidigt bagatelliserande av de "konventionella" brotten som drabbar enskilda, - våld, inbrott m m.

Medborgarnas två återstående krav - att kunna få tvister med den offentliga förvaltningen avgjorda och få lagöverträdelser av myndigheter - också den högsta beivrade är inte heller acceptabelt tillgodosedda i Sveriges nuvarande författnings och rättssystem.

Demokratin bygger på majoritetsprincipen. De som är flest beslutar. Därför är det viktigt med garantier för de som tillhör minoriteter av olika slag skall kunna påräkna både en rättvis behandling och "rättvis rättegång" (6artikeln 1§) i enlighet med Europakonventionens grundläggande bestämmelser, som Sverige fortfarande inte följer.

Politikerna har som lagstiftare har varit angelägna om att, när så varit> möjligt skjuta domstolarna i bakgrunden. I takt med dessa strävanden har de enskildas möjligheter att erhålla rättsligt skydd drastiskt minskat. I dag dömer svenska domstolar politiskt i stället för juridiskt.

Förutsättningar för att för att kunna döma rättstvist uppfylls inte längre i dagens Sverige. Det finns inte längre några samhällsfunktioner för att de> fyra kraven på domstolarna skall kunna tillgodoses, så att domare dömer "rättstvist" enligt lagarna, och utan otillbörligt inflytande utifrån.

Mats Lönnerblad