Skandia är offret, inte boven. Politiker, journalister och konkurrenter till Skandia har tappat omdömet och vilseför pensionsspararna på osakliga grunder. Värdenedgången på pensionerna beror enbart på att börsen har sjunkit, skriver advokat Anders Frigell i ett skarpt inlägg mot dem som hetsar mot Skandia.

I tv-programmet Debatt i tisdags deltog en kvinna som ville ha tillbaka sina pengar från Skandia Liv, bl a för att hon tappat förtroendet för företaget. Ingen debattdeltagare framhöll då för henne att hon inte har förlorat några pengar på bonusar och lägenhetsaffärer utan att den tillfälliga värdenedgången på hennes försäkringar enbart beror på börsnedgången, som drabbat alla försäkringsgivare och tagare.

Mediedebatten kring Skandia genomsyras av osaklighet, omdömeslöshet och svinaktighet. Vad gäller osakligheten är det viktigt att konstatera att om Skandias företagsledare lurar till sig pengar är detta ingen grund för kritik mot företaget Skandia. Skandia är och förblir ett gammalt fint svenskt företag. De utpekade direktörerna är få. De duktiga och hederliga medarbetarna i Skandia är tusentals.

Utifrån detta ter sig Maria Wetterstrands uttalande i tv, när Rydbecks utredning diskuterades, skrämmande osakligt. Hon sade rakt in i tv-kamerorna att hon uppmanade Skandias kunder att lämna Skandia. Det skadar Skandia Liv och Skandia Livs kunder. Men företaget och dess kunder är ju offer! uppmaning.

Så till omdömeslösheten. Arne Ruth samlar ihop försäkringstagare för att föra en grupptalan mot Skandia. Grunden är att Skandia Liv ingick ett avtal med Skandia Kapitalförvaltning AB, som skulle vara oförmånligt för Skandia Liv.

Rydbeck kommer fram till att Skandia Liv inte har någon grund för talan mot Skandia då avtalet är marknadsmässigt. Utan att ha någon kunskap om avtalet tror jag nog att Rydbeck har rätt, ty Även om dessa försäkringstagare skulle ha framgång i sin talan åsamkar det sannolikt Skandia Livs försäkringstagare stor skada (Se utförligare artikel på SvD Brännpunkt den 9 november).

En utdragen diskussion om Skandia med negativa förtecken kan nämligen innebära dels att försäkringstagare lämnar eller nyförsäljningen minskar, dels att de många duktiga medarbetarna i Skandiakoncernen, som tillför försäkringstagarna värde, tröttnar och går över till annat företag. Så till svinaktigheten. AMF har i annonser gått ut med "Ett pensionssparande som går till Din pension. Vi har inga lägenheter, inga spektakulära internaffärer och inga aktieägare som vill ha del av vinsten. Däremot har vi låga avgifter och högst avkastning de senaste fem, tio och 15 åren." Denna svinaktighet föranledde mig att ringa upp AMF:s vd Christer Elmehagen och vice vd Ingvar Skeberg. De sade att de inte tog ställning juridiskt utan annonskampanjen var bara för att visa att livbolagen inte var seriösa. Elmehagen sade att tajmingen blivit olycklig.

AMF-ledningens försvar för annonskampanjen var en skickligt formulerad lögn. Ingen som läser annonsen får annat intryck än att AMF vill utnyttja Skandia Livs olycka för att sno åt sig kunder. Svinaktigt. Jag är delägare i en av Sveriges största advokatbyråer (Advokatfirman Lindahl). För några år sedan blev en delägare i en annan av de större byråerna häktad. Jag frågade Elmehagen om han tyckte att det var etisk marknadsföring om vi då hade satt in en annons med budskapet att i vår advokatfirma jobbar bara ohäktade advokater. Han var tyst en stund efter min fråga.

Totalavkastning på AMF:s försäkringar 1993-2002 var i genomsnitt 12,6 procent per år. På det var AMF bäst. Skandia Liv var trea med 11,1 procent. Hotet mot värdet av våra försäkringar i Skandia Liv är således Arne Ruths omdömeslöshet och AMF:s svinaktighet. Det kan vara anledning att sammanfatta Rydbecks avslutning: Bolagen bör samarbeta i syfte att hålla de personer som skadat de båda bolagen ansvariga. Vidare bör bolagens styrelser och företagsledningar gemensamt arbeta för att återskapa förtroendet för Skandia.

Mitt engagemang i denna fråga har endast en grund. Min hustru och jag har våra livs viktigaste besparingar i form av pensionsförsäkring i Skandia Liv och jag är orolig för att osakligheten och omdömeslösheten i debatten kan medföra värdeförlust för oss.

Jag agerar inte som ombud för Skandia Liv eller Skandia och har aldrig haft något uppdrag som advokat för något av bolagen. I början av 90-talet var jag med i det s k Skandiarådet, som bestod av ett flertal företagare/försäkringstagare med vilka Skandia några gånger per år rådgjorde. Skandiarådet lades ner.

Anders Frigell
advokat, Uppsala