Vad IB-affären handlar om är hur Säpo och den socialdemokratiska partiorganisationen på olagliga vägar burit sig åt för att inhämta information om svenska vänsterorganisationer. Förutom att ha gjort inbrott i lokaler, infiltrerat och telefonavlyssnat, hade man fört ett omfattande "kränkarregister" som inte stämde med verkligheten, och som skadat många svenskar i deras yrkesverksamhet.

Det var denna verksamhet som Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade som "IB-affären". Avslöjandena föranledde fängelsestraff för bägge två. Jan Guillou satt fängslad från hösten 1973 till våren 1974. Det var under denna period han började skriva på sin
första roman "Det stora avslöjandet" som gavs ut 1974, och som nu kommit ut i pocketformat.

Trettio år efter den första publiceringen känns boken fortfarande ovanligt fräsch. De problem inom journalistiken som Jan Guillou tar upp gäller fortfarande. Vad Guillou själv kunde konstatera redan då var att i den kommersiella veckopressens grottekvarn mals de bästa och ädlaste journalistiska föresatser lätt till småflis.

Jan Guillou gjorde det sannerligen inte lätt för sig själv. Under åren 1966–1967, efter avbrutna juridikstudier, inledde han sin bana som journalist på den tidens ledande herrtidning Fib/Aktuellt. Vad han skrev om i denna tidning, som på den tiden var Åhlén & Åkerlunds ekonomiska flaggskepp, ber han nu Gud förlåta honom somliga rader av i pocketupplagans nya förord.

Enligt honom själv skedde inhoppet i branschen med goda avsikter och höga ideal. Han kastade sig in i en värld där drömmen om Det Stora Avslöjandet ständigt överskuggade allt annat. En värld där glasen på krogen var djupare än tidningsledningens intresse för moral och god journalistik.

För mig som aldrig fick det tvivelaktiga nöjet att bekanta mig med verksamheten på den tidning han skriver om, har jag svårt att förstå hans upprördhet över tidningens ointresse för seriös journalistik. I romanen erkänner han ju varför tidningen inte betraktades som rumsren.

Fib/Aktuellt var en svensk variant av amerikanska herrtidningen Playboy, som i den svenska modellen sålde på att visa upp nakna flickor, med vattendroppar på axlarna och fruset skrumpna bröstvårtor. Enligt Jan Guillou var det detta som var den enda orsaken till den formidabla svenska försäljningssuccén.

Ett av Guillous första stora avslöjande som fast anställd journalist på Fib/Aktuellt var om missförhållandena på internatskolan Solbacka, som senare blev den självbiografiska boken Ondskan som kom ut 1981 och som även den givits ut i pocketupplaga (Piratförlaget, 2003).
Ett annat avslöjande i boken, som inte skulle ge några rubriker alls, var när han som utsänd journalist för första gången i sitt liv såg dödade människor. Det skedde i Jordandalen vid gränsen mot Israel.

Efter avslöjandena om Solbacka hade tidningen gått med på att skicka ut Guillou på nya äventyr. Han hade lyckats få tillstånd att följa ett gerillaförband i Palestina någon vecka. Under besöket blev civilbefolkningen anfallen av israeliska styrkor i byn Shune, när Jan Guillou råkade vara på plats. Eftersom det inte fanns något luftvärn, kunde byborna inte göra något som helst motstånd. De scener som mötte Guillou var fasansfulla. Redan i byns utkanter låg skrikande eller sönderslitna människor.

Den komplikation som uppstod när artikeln senare skulle publiceras i Sverige var att bombningen av byn Shune enligt gällande svensk nyhetsnorm aldrig verkade ägt rum. Händelsen var således off the record. Det räckte inte med att Guillou hade skriftliga bevis hem i form av egna tagna bilder från händelsen. Han fick aldrig publicera artikeln i Fib/Aktuellt. I stället blev han anklagad för att ha skrivit alldeles för ojournalistiskt och analytiskt, vilket gjorde att han så småningom övergick till att arbeta som frilans i stället. Det var så han tillsammans med Peter Bratt gjorde Det Stora Avslöjandet om IB-affären.

Men om denna händelse, som jag själv långt senare satt mig in i och själv skrivit om står inte mycket att berätta i romanen. Affären nämns bara i all hast som en parantes på sidan 241.

Visserligen blev romanens första del censurerad när Guillou satt fängslad. Men när han tar upp mer politiskt kontroversiella ämnen i den senare och ocensurerade delen av romanen, varför berättar han då inte om IB-affären? Har denna affär också blivit off the record? Händelser som han vet mer om än vad han kan berätta?

Det var ju för att få läsa om Det Stora Avslöjandet som jag införskaffade pocketboken.