I Sverige förekommer det allt oftare att regering och riksdag
fattar beslut
genom föreskrifter och inhemska lagar som strider mot såväl EG-rätten som
Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, (Europakonventionen) utan att vare sig
journalister eller andra reagerar som de borde.
Enligt min uppfattning beror detta på att man i den senaste regeringsformen
som infördes 1975 tog in bestämmelser, som inte hör hemma i en
författning.
Få förstår konsekvenserna av dessa regler i regeringsformen, som åtminstone
alla jurister borde vara väl medvetna om,
men som ingen gör någonting åt för att få bort.
Vad jag tänker på är förstås formuleringen i 11 kapitlet 14 § i
regeringsformen som stipulerar att om domstol eller annat offentligt organ
att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan
överordnad författning, eller stadgad ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas.
Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall
tillämpningen
dock underlåtas, endast om felet är uppenbart.
För de politiskt valda domarna i våra högsta rättsinstanser, och andra
verksamma inom domarskrået är det få "uppenbara" fel som de lyckas hitta i
de olika föreskrifter som beslutas om, och i alla hemmagjorda lagar
som
stiftas. Även om de inhemska lagarna med dess politiska förarbeten, råkar
stå öppen konflikt med såväl EG-rätten som Europakonventionen
Trots de oerhörda konsekvenserna för alla som drabbades av bankernas
plundringståg under den svenska bankkrisen har ingen hittills reagerar mot
de flesta av föreskrifter som beslutades av regeringen under krisen
1987 -
1993, och som drabbade både företagen och allmänheten.
Det beror således på att ingen domstol hittills vågat påstå, att
föreskrifterna som beslutades av regeringarna under denna period står i
uppenbar konflikt med vare sig svensk eller internationell lag.
"Uppenbarhetsrekvisitet" i regeringsformen (11kap 14§) används således av
politiker från vänster till höger för att manipulera både grundlagen
och
internationella lagstiftning. Motsvarigheten till detta rekvisit finns inte
i någon annan lagstiftning som jag känner till.
Det gör att det råder en ständig och vildsint konflikt mellan Sverige och
både EG - domstolen i Luxemburg och Europadomstolen i Strasbourg.
Genom den rättsliga tillämpningen "uppenbarhetsrekvisitet" uppfylls
inte
längre de fyra krav som varje medborgarna i en demokrati ställer på
rättsväsendet. Brott beivras inte längre på ett sådant sätt, att svenskarna
känner en personlig säkerhet i samhället. Rättsinstanser görs inte
tillgängliga för alla drabbade, som gör att ekonomiska tvister kan bli
avgjorda på ett korrekt sätt i domstol.
Övergrepp från den offentliga förvaltningen beivras inte längre som sig bör.
Ämbetsmannansvaret har försvunnit. Svenska myndigheter vare sig döms eller
åtalas i den utsträckning de borde, när de sviker sina plikter eller
överträder lagar.
Någonting är ruttet i konungariket Sverige.
Eftersom vi nu känner till hur politikerna bär sig åt att manipulera
regeringsformen, som gör att lagar implementeras felaktigt, att vare sig
advokater eller domare inte längre förstår vilka bestämmelser som
gäller,
och att man numera tillåter rena skrivfel i lagstiftningsarbetet, borde
någon se till att "uppenbarhetsrekvisitet" försvinner från regeringsformen
snarast möjligt.
Nu när politikerna ändå beslutat att se över bestämmelserna i grundlagen.
Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt
