[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Grunden för
rättssäkerheten
Av Mats Lönnerblad -
Nya Wermlands
Tidningen - 21
maj 2004
En envis föreställning hos det sedan länge makthavande
socialdemokratiska
partiet är att inga lagar, t ex på äganderättens eller liknande områden
får
stå i vägen för samhällets succesiva omdaning i socialistisk inriktning,
skriver Mats Lönnerblad
Sverige börjar få ont om oberoende domare som följer gällande lagregler
som
sig bör. Rättssäkerheten har blivit ett tomt honnörsord, när lagreglerna
inte längre tillämpas som det är tänkt från början.
Rättssäkerhet är inte någonting man får gratis. Det framgår klart när man
läser senaste numret av Rättspolitisk Debatt 2004. I en väl formulerad
artikel tvingas hovrättslagmannen Per Eriksson från Malmö öppet att
erkänna
vad jag länge påstått, att de inkommande målen numera avgörs i en allt
raskare takt, i det uttalade syftet att hålla målbalanserna nere.
Länge sedan
Per Eriksson tvingas också erkänna att det var mycket länge sedan man
koncentrerade sig på rättsutredningar som man borde, och gjorde
omsorgsfulla
genomgångar av processmaterialet samt på ett klargörande och övertygande
sätt formulerade sina avgöranden.
Eriksson har varit verksam som domare sedan mitten av 1970-talet, så han
vet
vad han talar om. Han har på nära håll kunnat följa utvecklingen från
kvalitativa till kvantitativa avgörande i våra domstolar. Fram till de
hafsverk förekommer i dag.
Själv granskar jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen
sedan
1996 och vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen sedan år 2000,
hundratals
mål varje år som innehåller domar som på ett uppenbart sätt både strider
mot
Avtalsrätten, EG-rätten och Den Europeiska Konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det sker i
många
fall, utan att jag kan hjälpa de oskyldigt drabbade, genom att se till att
de får rättelse.
Tillräckliga resurser
Med hänsyn till den centrala roll som domstolarna intar i varje
västerländsk
demokrati är det nödvändigt att tillräckliga resurser måste anslås till
domstolsväsendet. Där håller jag med Per Eriksson. Vi verkar vara helt
överens om att de svenska domstolarna befinner sig i ett långsamt och
fortskridande förfall.
Det är först när det gäller analysen varför det har gått snett inom
domarskrået som Erikssons och mina åsikter går isär. Eriksson menar att
den
avgörande faktorn är att anslagen till domstolarna succesivt gröpts ur. Det
är det som är själva grunden till uppenbara förfallet. Ökade
förpliktelser
gör att domarna inte längre orkar sköta sina arbetsuppgifter. Själv vill
jag
hävda att en del av förfallet beror på den politiska styrningen av våra
domare.
Tre instanser
I dag kränks våra medborgliga fri - och rättigheter i princip av tre
instanser: av regeringen genomför lagstridiga beslut som strider mot
EG-rätten eller Europakonventionens bestämmelser, av riksdagen genom en ny
lagstiftning som många gånger inte är kompatibel med gällande lagregler.
Och
av domstolarna som inte följer dessa regler.
Det grundläggande kravet på varje svensk domare borde vara att följa
gällande lagregler som framgår av både svensk lag och Europakonventionen.
Konventionstexten har 66 artiklar plus ytterligare 6 artiklar i ett senare
s
k tilläggsprotokoll. Den är för lång för att återges i min text. Men de
flesta artiklarna inleds med en samlande mening, som sedan noga
specificeras i den följande artikeltexten, och samlingsmeningarna ger ett
ganska gott begrepp om vad artikeln handlar om. Denna text borde alla
domare
lära sig utantill.
Inte frivilligt
Europakonventionens innehåll ratificerades redan 1952, men blev aldrig
frivilligt inskriven i den svenska lagen. Det skedde först 1995 i samband
med Sveriges inträde i den Euopeiska Unionen, när Sverige tvingades
införliva Konventionen i lagtexten, vilket på ett tydligt sätt visar att
Sverige hellre dömer politiskt i stället för juridiskt.
För att trygga uppfyllandet av alla de grundläggande förpliktelser, som
staterna åtagit sig genom Europakonventionen, har i enlighet med
konventionen upprättats en europeisk kommission för de mänskliga
rättigheterna och en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna. I
denna domstol har landet Sverige blivit fälld åtskilliga gånger, utan att
därefter ta rättelse som man borde.
Skälen till rättigheternas oacceptabla läge i Sverige kan för närvarande
sägas vara tre. Det första är en envis föreställning hos det sedan länge
makthavande socialdemokratiska partiet att inga lagar, t ex på
äganderättens
och liknande områden får stå i vägen för samhällets succesiva omdaning i
socialistisk inriktning. Det är inte en antidemokratisk inställning i för
sig, men en fixering vid tron på att just socialdemokraterna vet vad
"folket" behöver. Någon frizon för icke-socialistiska medborgare anser de
inte bör finnas.
Ogärna accepterar
Det andra skälet är att det i Sverige finns en gammal
lagstiftningstradition
som ogärna accepterar "principiellt" avfattade lagar. Alla lagar bör i
stället vara sådana att varje tänkbart, under lagen fallande rättsfall är
förutsett i själva lagtexten. Så fullständigt och exakt kan naturligtvis
svårligen de medborgerliga fri - och rättigheterna formuleras.
Slutligen fruktar många att den mer vaga lagteknik, som principiellt
uttryckta medborgerliga fri- och rättigheter innebär, kräver att speciella
domstolar måste inrättas för att i förekommande fall uttolka rättigheterna
och övervaka att de respekteras.
Döma rättvist
Min förhoppning är att vi genom inträdet i EU också kommer att tvingas
acceptera att följa gällande lagregler. Gör vi det kommer också våra
domstolar att döma mer "rättvist" än vad som sker i dag. Även om den snålt
tilltagna budgeten till våra domstolar inte tillåter ytterligare anslag.
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
|