Vid försummelse i samband myndighetsutövning och skadeståndstalan mot den svenska staten, skall staten  i enlighet med 3 kap 2 § i skadeståndslagen ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.

Så står det i lagen. Problemet för Sveriges del är att lagen inte tillämpas som den borde.

Företagare som orättfärdigt drabbas av myndigheternas misstag inte får rätt i sak, trots att de har rätt. Enskilda som drabbats av felaktig myndighetsutövning får heller sällan eller aldrig någon hjälp, för att driva igenom sina berättigade krav mot staten.

Att beviljas rättshjälp i tidigare bedriven näringsverksamhet är näst intill omöjligt. Skulle exempelvis skadeståndsanspråk riktas mot en f d näringsidkare kan hemförsäkringen inte utnyttjas eftersom den rättsliga angelägenheten har samband med näringsverksamhet.

Varken rättshjälp eller rättsskydd kan utnyttjas i tvisten. Därför finns det skäl att ordentligt utreda förutsättningarna för rättshjälp åt näringsidkare, framför allt i arbetstvister och tvister som har samband med näringsverksamhet som är avslutad.

I stället gör staten tvärtom. Den utnyttjar sig av sin starka situation, om det uppkommer en tvist mellan näringsidkare och staten. När sedan näringsidkaren vänder sig mot staten för att få upprättelse jagas han av myndigheterna.  I den uppkomna situation blandar sig då skattemyndgheten in i leken och sköntaxerar den redan drabbade, som sedan också utsätts för fiskala åtgärder från både kronofogdemyndigheten och åklagare. Medan domare som handlägger sådana ärenden i rätten låter ärendena ligga på hög, utan att utreda själva sakfrågan.

Tvister mellan näringsidkare och den svenska staten har blivit allt vanligare sedan Sverige gick med i EU 1995. Fortfarande har svenska myndigheter inte brytt sig om att ta reda på vilka regler som gäller vid försäljning av varor och tjänster inom den inre marknaden. Och hur momsen skall regleras mellan de olika länderna.

EU:s verksamheten beskrivs som pelare

EU:s verksamhet brukar illustreras med tre pelare. Den första är EG-pelaren, som i grunden består av det tidigare EG-samarbetet. Hit hör frågor som har att göra med den inre marknaden och de fyra friheterna, dvs fri rörlighet över gränserna för personer, varor tjänster och kapital.

EG-samarbetet omfattar även frågor rörande jordbruk, miljö, konkurrens och handelspolitik. I den första pelaren finns också samarbetet kring ekonomiska och monetära frågor, d v s utvecklandet av den ekonomiska och monetära unionen, EMU.

Andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes – och säkerhetspolitiken GUSP. Tredje pelaren omfattar polisiärt och straffrättsligt samarbete. Det är framför allt inom den första pelaren som samarbetet brister, och där svenska myndigheter inte tar reda på vilka regler som gäller. När det sedan blir problem i för företagare som drabbas hjälper inte myndigheterna till att lösa problemen. I stället bussar myndigheterna skattemyndigheten eller åklagarmyndigheten på de företagare som erhållit den felaktiga informationen.

Många ärenden handlar om momsinbetalningar där företagare tvingas betala dubbel moms för varorna. Flera branscher har drabbats av dyra efterräkningar. Bara för att myndigheterna har gjort fel.

En som drabbats extra hårt är Urban Persson. I augusti 1997 inledde Urban Persson genom sitt helägda aktiebolag UPD Transport AB en omfattande transport av begagnade bilar från ett leasingföretag i Hamburg, Tyskland.

När verksamheten inleddes fick Persson från flera tjänstemän på den dåvarende svenska skattemyndigheten information om att tysk mervärdeskatt (moms) , som var 15%  och mindre än den svenska på 25%, skulle betalas på fakturan i  Tyskland och att systemet med vinstmarginalbeskattning då skulle användas i Sverige.

Betalade moms i Tyskland

Tjänstemännen informerade att dett gäller även inom utlandet företagsägda bilar som de aktuella bilarna. Persson gjorde som de sa och betalade moms  i Tyskland för samtliga bilar. Långt senare skulle huvudpersonen som informerade fel, den informationsansvarige på skattemyndigheten i Karlstad, komma ihåg det långa samtalet som han hade med Persson i augusti 1997.

Mer än ett år senare, i december 1998 i samband med en skatterevison av företagets räkenskaper, hävdade skattemyndigheten plötsligt att bilare skulle ha köpts momsfritt i Tyskland med redovisning av VAT-numret och att full moms skall betalas i Sverige. Vid denna tid hade 135 bilar sålts till ett värde av 9,7 miljoner kronor. Persson förstod då att han inte kunde få tillbaka den i Tyskland betalda momsen och att dubbel moms, i Tyskland och också i Sverige plus skallettillägg på 20% på det svenska beloppet måste betalas. Nu tvingas Urban Persson som aldrig tidigare varit straffad, betala dryga böter och sitta 8 månader fängelse, för att myndigheterna från början informerade fel.

Urban Persson är inte den enda företagare som drabbats. När det gäller felaktig moms är det cirka 400 bilhandlare som inblandade. I stället för att rätta till begångna misstag förföljs och upptaxeras dessa handlare nu med orimliga belopp, medan handläggningen av den egentliga frågan om hur de har blivit felaktigt informerade, ofta fördröjs så länge i våra domstolar att den inte alls kommer upp i rätten, innan företagaren försatts i konkurs och inte längre tillåts  driva sin talan i rätten.

Med rätt information från början hade Persson och övriga bilhandlare inte påbörjat denna typ av import. Lönsamheten skulle ha varit för dålig. De är därför uppenbart att de aktuella transaktionerna förorsakades av felaktig information från skattemyndigheten. Borde då inte skattemyndigheten erkänna sina misstag genom att krypa till korset, i stället för att förfölja och straffa de företagare,  som bara följt skattemyndighetens anvisningar ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt