[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Sista varningen från EU
Av Mats Lönnerblad - Nya Wermlands Tidningen - 15 november 2004

Vad EG-domstolen den gången aldrig fick klart för sig inför huvudförhandlingen, där jag själv aldrig inbjöds att vara med och vittna om vad som pågår i Sverige, var att trots att detta EG-direktiv numera finns med i de svenska förarbetena till lagstiftningen, så tillämpas de fortfarande inte som de borde, skriver Mats Lönnerblad

Den 22.3. 2004 anmälde jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen Sverige till den Europeiska Kommissionen, för att inte tillämpa EG-direktiv 87/102 EEG och för att svenska domare fortfarande vare sig följer Europakonventionen eller EG-rätten, i tvistemål mellan bank och kund.

Starkt kritisk

Svaret på en del av mina frågor kom i form av ett s k motiverat yttrande från kommissionen till den svenska regeringen den 13.10. 2004: i form av ett inlägg till den svenska regeringen:  i fallet Lyckeskog mot Kammaråklagaren i mål C-99-00. I likhet med mig är kommissionen starkt kritisk till att Högsta domstolen (HD) kan vägra pröva en rättslig tvist som berör EG-rätten, utan att vare sig motivera sig eller vända sig till EG-domstolen i Luxemburg för vägledning.

Även i en tidigare anmälan till EU-kommissionen har jag påpekat jag att direktiv 87/102 EEG fortfarande inte ingår i den svenska lagstiftningen, utan bara i de politiska förarbeten som vi i Norden är ensamma om att tillämpa. Den gången reagerade EU-kommissionen genom att stämma Sverige inför EG-domstolen. Sverige vann. Det skedde genom att påstå att EG-direktivet fanns med i förarbetena, vilket ju också stämmer.

Vad EG-domstolen den gången aldrig fick klart för sig inför huvudförhandlingen, där jag själv aldrig inbjöds för att vara med och vittna om vad som pågår i Sverige, var att trots att detta EG-direktiv numera finns med i de svenska förarbetena till lagstiftningen, så tillämpas de fortfarande inte som de borde.

Bedrövligt

Hur Sverige och svenska domare förhåller sig till undertecknade internationella avtal är bedrövligt. Det skulle dröja ända fram till Sveriges inträde i den Europeiska gemenskapen 1995, innan Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) började tas på allvar och införlivas i svensk lag.

Men Europakonventionens bestämmelser följs fortfarande inte i Sverige. Det gäller framför allt uppenbara brott mot äganderätten som inte handläggs på ett korrekt sätt. Eftersom alla Europarådets medlemsstater  ratificerat Europakonventionen för länge sedan – Sverige redan den 11 februari 1952 –  måste det betraktas som synnerligen anmärkningsvärt att dessa övergripande bestämmelser fortfarande inte respekteras av svenska domare.

Juridiska tvister

I Sverige gäller den stora konflikten mellan svensk och internationell rätt framför allt juridiska tvister som uppstår mellan banker och deras kunder. En bank som felaktigt säger upp krediter och banken inte kan bevisa i domstol att säkerheterna har försämrats borde självfallet bli skadeståndsskyldig. Det är något som domstolarna fortfarande inte tillämpar i Sverige i de flesta av de många rättsfall jag tagit del av som ordförande i Bankrättsföreningen.

När sedan tvistemålen överklagas till HD, agerar inte heller HD på ett korrekt sätt.,  eftersom justitieråden kategoriskt vägrar att  motivera de flesta av sina avslag. Det gör att det aldrig skapas någon riktig klarhet i vad som gått snett i tingsrätt och hovrätt, när målen överklagats till HD.

Förhandsbesked

I brevet till den svenska regeringen konstaterar EU-kommissionen  att  HD bara vid tre tillfällen under de senaste åren vänt sig till EG-domstolen för att få ett förhandsbesked. Det betyder i klartext att  justitieråden fortfarande inte vet hur de  skall döma, i de många tvistemålen, som uppkom mot bankerna under den svenska bankkrisen 1987 – 1993.

Det betyder också att de svenska justitieråden som verkar vara fullständigt okunniga när det gäller ekonomiska tvistemål, fortfarande vare sig följer den europeiska bankrätten och Blanche Sousi-Roubis vilka anvisningar och regler som gäller i alla bankmål inom EU, som framgår av boken: Droit Bancaire Européen (förlaget Dalloz 1995) . Trots att jag vid flera tillfällen påpekat för Norstedts juridik hur viktig denna bok är för den svenska rättstillämpningen,  har den fortfarande inte översatts till svenska.

Det kanske inte är något att förvåna sig över eftersom Christian Gavaldas och Jean Stouflets klassiska lärobok Droit Bancaire (Förlaget Litec, 1992) som handlar om hur man dömer i bankmål inte heller finns översatt  till svenska.

Ingen bankrätt ?

I stället vänder sig HD:s ledamöter  sig ofta till Bankföreningen för att höra hur vilken praxis som gäller i bankmål. Ulla Lundqvist som fortfarande är VD  i Bankföreningen, och som företräder de svenska storbankerna. Hon hävdar fortfarande på fullt allvar att det inte finns någon europeisk bankrätt. Med ett sådana yttranden är det inte förvånande att de flesta bankkunder som tvistar med bankerna får fel i varje rättsinstans hur rätt de än har.

Brevet från Bryssel som har formen av ett motiverat yttrande, är en sista varning till den svenska regeringen innan EU- kommissionen på nytt drar Sverige inför EG-domstolen. Att HD inte respekterar de krav som EU-medlemskapet ställer innebär betydande rättsförluster för alla de bankkunder som processar mot mot bankerna. Krav som justitieminister Thomas Bodström  nu försöker bagatellisera, när han på fullt allvar hävdar att inte någon enskild person gått miste om någon rättighet, när svenska domare inte följer lagen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen


Nya Wermlands Tidningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida