Historien och personliga erfarenheter har lärt oss att en ledare måste göra åtminstone tre saker för att åstadkomma en egendomsrevolution i utvecklingsländerna: överta de fattigas perspektiv, övertyga eliten och ta itu med alla de juridiska och tekniska byråkraterna som vakar över de gamla och föråldrade ekonomiska systemen.

Det skriver den peruanske författaren Hernando de Soto i den nyligen utkomna boken ”Kapitalets mysterium” (Atlantis Förlag,2004) som översatts till svenska av Jan Söderqvist.

I boken klargörde Soto han varför kapitalismen segrar i Västerlandet och misslyckas på alla andra håll i världen. Hans bok har blivit en bestseller på engelska och är nu översatt till 20 språk.

Hernando de Soto är född 1941i Peru där han leder ett oberoende forskningsinstitut i Lima: Institute for Liberty and Demoracy (ILD), som arbetar med att utveckla och implementera program för att göra svart ekonomi vit och på så vis förbättra de fattigas situation i Asien, Latinamerika och Mellanöstern.

Han hävdar att problemet för världens alla fattiga inte är fattigdom i första hand. Det är inte så att de fattiga saknar egendom, men denna egendom är inte ordentligt och enhetligt registrerad, vilket gör att den inte går att använda på en fungerande marknad. De fattigas egendom går därför inte att omvandla till kapital.

Vi måste, menar de Soto, återupptäcka kapitalismen och lära oss förstå exakt hur och varför den fungerar, när den faktiskt fungerar. Allt det vi tar för givet måste vi medvetandegöra och dra lärdom av. Först när kapitalets mysterium är skingrat, kan resten av mänskligheten få del av dess välsignelser.

Många är de bestämmelser som utestänger majoriteten av människor från kapital, samtidigt som dessa regler skyddar mäktiga gruppers vitala intressen. Att slå upp kapitalismens dörrar för de fattiga kommer inte vara lika enkelt som att köra en bulldozer genom sopor.

Hernando de Soto delar den berömde nationalekonomen Adam Smiths uppfattning att fenomenet kapital är ett resultat av människans naturliga framåtskridande från lantlig gemenskap med jakt och jordbruk till ett kommersiellt samhälle. Där finns det stora möjligheter att öka de produktiva krafterna genom ömsesidigt beroende, specialisering och handel. Kapitalet är den magi med vilket man ökar produktiviteten och skapar ett överskottsvärde.

De fattiga invånarna i utvecklingsländerna – den överväldigande majoriteten – har många saker, men de saknar en process för att representera sin egendom och skapa kapital. De har hus men inga lagfarter, grödor men ingen dokumentation, företag men inga bolagsstadgar.

Avsaknaden av denna oundgängliga representation förklarar varför människor som har övertagit alla andra uppfinningar från väst, alltså gemet till kärnkraftsreaktorn, inte har lyckats producera tillräckligt med kapital för att få sin inhemska kapitalism att fungera. Det är detta som är kapitalets mysterium.

Så när nu väst badar i ett överflöd av kapital, innebär det att folk verkligen förstår varifrån detta kapital ursprungligen kommer ?

Om det inte gör det finns det alltid en risk att man i väst, ( som skedde i Sverige under bankkrisen 1987 – 1993. Min anm), kommer att skada källan till den egna styrkan och framkalla en härdsmälta

Det är kunskapen om kapitalets källa som måste förberedda västvärlden på hur man måste skydda sig själv och resten av världen så snart det välstånd som råder för ögonblicket ger vika för den kris som är oundviklig. Då kommer den fråga som alltid anmäler sig i samband med internationella och inhemska kriser att åter göra sig hörd: ”Vems pengar skall användas för att lösa problemet ?”.

(I Sverige valde regeringen att låta allmänheten, fastighetsägarna och företagen betala för krisbankernas problem under bankkrisen, vilket skapade den största ekonomiska krisen i Sveriges historia. Min anm)

Den kapitalistiska apartheid som råder i utvecklingsländerna kommer utan tvivel att bestå, till dess vi alla kommer tillrätta med den fatala brist i många länders juridiska och politiska system, som utestänger en majoritet från der formella egendomssystemet.

Det är därför hög tid att upptäcka varför de flesta utvecklingsländer inte har lyckats skapa öppna system för formell egendom. Det är nu dags – när länder i tredje världen och före detta kommunistländer genomför sina mest ambitiösa försök att upprätta fungerande kapitalistiska system, att också få dessa system att fungera i praktiken.

Som det nu förhåller sig så motsvarar den svarta marknaden nu procent av Rysslands och Ukrainas BNP, och svindlande 62 procent i Georgien. ILO (International Labour Organisation) rapporterar att 85 procent av alla nya jobb i Latinamerika och Västindien sedan 1990 har skapats i den utomlagliga sektorn. I Zambia har bara tio procent av arbetskraften en legal anställning.

Min egen reflektion efter att ha läst boken är att den har mycket att lära oss i västvärlden. I Sverige har alldeles för lätt att ta välfärdsstaten för given. Den svenska socialdemokratiska regeringen, som berömmer sig att ha världens högsta skatter har hittills inte förstått konsekvenserna för den svenska kapitalismen av ett sådant system. Höga skatter gör lätt att man hamnar i en ond cirkel: vilket förvärrar arbetslösheten och ökar den utomlagliga sektorn vilket både kan framkalla oroligheter, och leder till att produktionen flyttas utomlands.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt