Redan för mer än 10 år sedan kunde merparten av de svenska löntagarna ha sluppit deklarera. Riksskatteverket hade tagit fram ett nytt system som skulle underlätta de flesta svenskar att deklarera.

Den dåvarande bankministern Bo Lundgren stoppade emellertid förslaget med motiveringen att aldrig skulle en medborgare låta sig beskattas, utan att han först skrivit under ett dokument. 

Systemet liknade det danska. Där ställde skattemyndigheten samman alla tillgängliga uppgifter för varje medborgare, räknade ut ett förslag till taxering, och skickade ut det. Om medborgaren inte hade något att erinra fastlades taxeringen. Hade förslaget gått igenom hade skattemyndigheten sluppit hantera miljontals deklarationer. Och  majoriteten av svenska folket hade sluppit våndan att i tid lämna in sina lönedeklarationer varje år.

Den som på ett initierat sätt berättar om denna och andra intressanta händelser i sitt arbete inom Skatteverket heter  Mikael Wokander. Efter att ha arbetat på Skatteverket i 37 år, bland annat som sektionschef för taxeringsenheten samt som specialist på myndighetens rättsenhet hoppade han av sitt arbete, ett år innan han skulle gå i pension. Det skedde för två år sedan då han beslutade sig för att efter en semester aldrig mer återvända till Skatteverket.

Skattmasens Manifest är en träffsäker insidersskildering om det egna verket. Med sin långa erfarenhet inom verket har Mikael Wokandet har sett hur många övergrepp begås mot både företagare och privatpersoner. Han reagerar mot att svenskarna är alldeles för fega och underdåniga mot myndigheter, trots att vi i alla fall på pappret borde ha  en stark ställning gentemot våra myndigheter.

I boken berättar han också hur dyrt det kan bli att processa mot skattemyndigheten eftersom den allmänna regeln när det gäller administrativa processer (de som behandlas i länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten ) är att varje  part bär sina egna kostnader, och att man inte får rättshjälp. Tanken bakom detta är att den enskildes motpart alltid är en myndighet och att denna myndighet är skyldig att helt opartiskt utreda ärende och ta fram alla fakta, även om de talar för den enskilde.

Mikael Wokander beklagar att sanningen ofta inte är riktigt lika enkel som myndigheten gör gällande. Skattemyndigheten gärna driver pilotmål mot enskilda bara för att kunna vinna  avgörandet i den slutliga rättsinstansen, vilket kan innebära mycket stora kostnader för den enskilde som inte har samma ekonomiska resurser och som därför bara av den anledningen kan förlora målet, även om han har rätt i sakfrågan.

Det är heller inte ovanligt att företagare som revideras försätts i konkurs innan processen är avslutad eftersom svensk lag tillåter skattemyndigheten att driva in skatten ( i strid med Europakonventionens bestämmelser. Min anm.) trots att den kanske bara baseras på ett omprövningsbeslut hos Skatteverket.

Många tjänstemän inom skatteförvaltningen känner sig också (i likhet med mig själv)  frustrerade över det lättvindiga sättet att lagstifta som bredde ut sig under 70-talet. Borta var de gedigna utredningarna som leddes av tjänstemän med känsla för verksamheten. Mycket av skattelagstiftningen har ersatts av gummiparagrafer som gör att inte ens domstolarna längre vet hur man skall kunna tolka lagen på rätt sätt.

I stället för en tydlig lagstiftning har vi i dag en rättstolkning i våra svenska domstolar där man börjar med att undersöka vad statsrådet har sagt i propositionen bakom lagen. Har inte statsrådet uttryckt sig tydligt går man vidare till den bakomliggande utredningen för direktiv, i stället för att följa lagen.

Mikael Wokander avslöjar att dessa utredningarna vanligen är så diffust utformade att det går att få stöd för alla möjliga uppfattningar. Sedan väljer domstolen den ståndpunkt som bäst återspeglar den politiska intentionen.

Det lätt att hålla med Mikael Wokander om att principerna för hur lagtexten skall utformas och hur skattemyndigheten skall agera i grunden måste förändras. Någon botanisering i förarbetena blir inte aktuell om lagtexten är klar. Principen är oerhört viktig då den ger möjlighet för medborgarna att själva läsa en lagtext för att låta sitt handlande styras av lagen – inte av en diffus politisk mening. 

Dessutom måste det vara dags att utreda Skatteverkets olika roller. Skatteverket uppträder nu i 3 olika roller samtidigt: i den första är det ett statligt verk som får det dagliga jobbet att flyta, i den andra är det en kontrollorganistation som går igenom deklarationer och reviderar räkenskaper,  och slutligen i den tredje en myndighet som agerar hemlig agent för åklagaren som förföljer företagare, genom att försöka få reviderade företagare på fall.

Det är detta tredubbla rollspel som inte längre fungerar, när den skattskyldige ofta helt i onödan tvingas att försvara sig i domstol, och själv får står för alla sina egna kostnader, även om han/hon  vinner målet.


Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt