Om hur det gick till när politikerna valde plundra pensionärerna på en stor del av deras tillgångar skrev jag om i Finanstidningen (FT) redan den 24 januari 2001. Hittills har totalt 258 miljarder av pensionstillgångarna försvunnit i olika omgångar, bara för att betala ränta på den självförvållade statskulden, som uppkom genom den svenska bankkrisen 1987 – 1993.

2004 ville socialdemokraterna lägga beslag på ytterligare 96 miljarder ! Genom mina och andras debattartiklar, upprop i press, radio och TV där vi berättar om hur politikerna från vänster till höger systematiskt plundrar pensionärerna, lyckades vi tillfälligt stoppa den fortsatta plundringen. Själv skrev jag senast om detta i en artikel om detta i Nya Wermlands Tidningen (NWT den 2 september 2004)

Vad som nu har hänt är att man redan plockat ut för mycket pengar ur pensionssystemet.

Mina värsta farhågor, vad detta innebär för pensionssystemet har redan besannats. År 2004 var tillgångarna i pensionsfonderna fortfarande större än skulderna, men överskottet var endast 9 miljarder kronor, vilket betyder en ordentlig försämring med 49 miljarder jämfört med 2003. Överskottet var endast 0,14 procent av tillgångarnas värde.

Hade socialdemokraterna inte mött rejält motstånd i denna fråga, utan fått som dom velat 2004, hade underskottet redan varit uppe 87 miljarder (!)

I mina böcker ”Från bankkris till börskris” (2003) , ”Från folkhem till fattigstuga” (2004) och Nollkoll (2005 har jag redan berättat hur ATP- systemet kapsejsade redan av 1990 – talet när den svenska finanskrisen härjade som värst. Redan då minskade man det tidigare beslutade basbelopet, för att kunna möta den politiskt självförvållade krisen. Sverige hade inte längre råd att infria sina utlovade förpliktelser som byggde på den utopiska tanken från 1950-talet , att Sverige skulle vara det enda landet i världen som befann sig i ständig tillväxt.

Det gamla ATP –systemet baserades på inkomsterna av de 15 bästa inkomståren. För att få full ATP måste man ha arbetat i minst 30 år.Det gamla pensionssystemet kompletterade folkpensionen som var lika stor för alla och garanterade en viss pensionsförmån. Avgiften till systemet var rörligt och innehöll ett visst tillägg för dem som hade låg ATP.

Den politiska hanteringen av finanskrisen som gjorde att 60.000 skötsamma företag gick i konkurs alldeles i onödan, medförde att Sverige fick en ökad arbetslöshet på 400.000 personer. Detta fick statsskulden att öka dramatiskt till 1.000 miljarder, plus ränta. Förpliktelserna kring utbetalningen av de framtida pensionerna kunde inte längre uppfyllas.

De stora pengar som redan tagits från AP-fonden och förts över till statsbudgeten innebär ett uppenbart brott mot de utfästelser som gjordes 1994, och det leder till ocacceptabla följder för pensionärerna. Det anser också Riksförsäkringsverkets förre generaldirektör KG Scherman som tidigare skrivit en hel bok om eländet som heter: Den nya pensionen. En reform med stora problem (Sveriges Pensionärsförbund, 2000)

Vad regeringen inte heller vill förstå är att om man tillåter bankerna att slå ut friska företag, som skedde under bankkrisen, blir det omgående stora konsekvenser för hela den svenska ekonomin. Det är dessa konsekvenser vi nu ser tydligt.

Det räcker inte med stigande reallöner för att kunna betala ut pensioner i det nya systemet. Det måste finnas människor som arbetar också. Det nya pensionssystemet är anpassat till samhällsekonomin, vilket inte var fallet med ATP.

Regeringen kan bara skapa förutsättningar för att minska arbetslösheten. Det är företagen som kan skapa arbeten. I framtiden blir pensionerna lägre om inte fler arbetar. Det är ytterligare ett skäl att regeringen snarast påbörjar den oberoende utredning som riksdagen redan har beslutat om för att klargöra ordentligt vad som hände med företagen under bankkrisen när krisbankerna fick tillåtelse att säga upp krediterna för alla de företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”

Det nuvarande pensionssystemet är en utomordentlig spegel av tillståndet i den svenska ekonomin. Om inte fler arbetar blir pensionen lägre. Därför måste nu socialdemokraterna drastiskt förändra sin politik för att företagandet, som stadigt minskat under de senaste 40 åren, på nytt ökar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt