Det finns goda skäl att varna för maktfullkomliga politiker till både höger och vänster i både stora och små länder som drabbas av storhetsvansinne, när de bara ser till sin egen makt vars ambitioner är att frälsa världen i stället för att främja det egna landet, som deras egentliga politiska mandat egentligen handlar om.

Den senaste boken i detta ämne heter: ”Brev från en krigszon” (Ordfront, 2005) Det är en antologi skriven av anhöriga, föräldrar och soldater som är engagerade i den pågående stora konflikten mellan USA och Irak. Redaktör för boken är den lika berömde som kontroversielle filmaren och författaren Michael Moore.

Moore har skickligt utnyttjat sin egen hemsida på Internet, för att låta involverade i Irakkriget ge sina egna synpunkter på kriget. Sedan har han redigerat och sammanställt dessa synpunkter i en bok, som alltför väl rimmar med hans egna intressen och politiska synpunkter. En bok där bara de som känner sig utnyttjade av sina politiker och sin president George W Bush, för andra syften än de från början kunnat ana, helt ocensurerat fått komma till tals.

Många soldater som fortfarande är i aktiv militär tjänst menar att de blivit utsatta för politisk propaganda av sällan skådat slag. En soldat menar att för varje ”propaganda–whopper” som serveras till civila amerikaner har de amerikanska soldaterna en hel meny att välja på. De som har någonting att berätta och nyligen varit utomlands som stöd för Operation Enduring Freedom har hört allt och smakat på det bästa Pentagon kan koka ihop.

Reaktionen mot att man har ljugit om massförstörelsevapen i Irak är stor. En som känner sig lurad och utnyttjad anser att om man kan ställas inför riksrätt för att ha ljugit om avsugning, som den förre presidenten Bill Clinton gjorde sig skyldig till, borde man också kunna ställas inför riksrätt när man ljuger om massförstörelsevapen och orsakar tusentals människors död.

Det är brev från soldater som växt upp i glödande patriotiska familjer, vars släkt deltagit i alla stora krig ända sedan det amerikanska inbördeskriget, som nu känner sig lurade. I brev på brev som jag läser, reagerar de inte bara mot själva kriget. De reagerar våldsamt mot hela det amerikanska samhället. Mot hur alltför många amerikaner i dag köar för att få sin dödliga dos av MTV, stadsjeepar och snabbmat.

Enstämmigt och med stor tacksamhet menar många, att det är Michael Moore, som nu fått dessa tidigare politiskt helt omedvetna människor att vakna upp.

Soldaterna och deras anhöriga reagerar mot att kriget i Irak är omotiverat. Att kostnaderna är för höga för det amerikanska folket. De protesterar mot att man lägger ner en miljard dollar i veckan på att återuppbygga och trygga ett land som inte utgör något ”omedelbart hot” mot Amerika, men några håller ändå med om att det var rätt att befria Irak från Saddam Hussein.

Många av soldaterna vill inte att USA skall bygga upp Iraks sjukvårdssystem så länge som USA:s gamla och barn inte får någon sjukvårdsförsäkring. De vill inte delta i kriget eftersom man felaktigt påstod, innan Operationen Iraqi Freedom inleddes, att Iraks envåldshärskare Saddam Hussein utgjorde ett omedelbart hot mot USA, och att han hade massförstörelsevapen.

Brevskrivarna vill inte heller att George W Bush skulle återväljas som president för ytterligare fyra år.

Nu blev han ju ändå återvald av en majoritet av det amerikanska folket. Michael Moores stora misstag var därför att inte låta andra komma till tals i boken, än de som uttryckte samma åsikter som han själv, och som han redan gett uttryck för i sina böcker och filmer.

President George W Bush stora misstag är nog att han i stället för att främja det egna landet, vill frälsa hela världen, vilket inte kan ske med andra medel än att det amerikanska folket ännu en gång tvingas betala de enorma kostnaderna för krig utomlands, när krigen inte sker i det klara syfte att värna det egna landet, inte heller gagnar de amerikanska medborgarna.

Ur den synpunkten, man på detta sätt blev av med Iraks enväldige diktator Saddam Hussein anser jag invasionen var en välgärning. Frågan är om de amerikanska väljarna anser att det var värt priset ? Den pågående konflikten mellan USA och Irak kostar fortfarande en miljard dollar i veckan. Kriget har också kostat över tusen amerikaner, och ännu fler irakier livet.

Som värnpliktig officer i den svenska armén, definierar jag själv patriotism genom kärleken till fosterlandet, och viljan att försvara det. Inte genom George W Bush definition ”om du inte är med oss är du mot oss”. Rätten att främja landet får inte kollidera med viljan att frälsa världen. Då riskerar man att misslyckas som politiker både på hemmaplan och borta.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt