Den vise har kommit till insikt om att sinnevärlden
endast är en avbild av paradiset, skriver den brasilianske författaren Paulo Coelho i boken Alkemisten (Bazar Förlag) Den här världens blotta existens är
ett bevis för att det finns en mer fulländad värld än denna. Gud har skapat
den. Det har skett för att vi människor genom allt det som är synligt för
våra ögon, ska kunna förstå hans andliga vägledning, och hans underbara
visdom.
Alkemisten är en magisk och spännande saga om Santiago, en andalusisk
herdepojke, som följer sin stora dröm om att finna en av världens dyraste
skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till först till Tanger i Afrika,
och sedan vidare genom Egyptens öken till en oas, där hans livsavgörande
möte med Alkemisten sker. Därifrån tar de sig vidare till Egyptens pyramider
för att finna en nedgrävd skatt.
Boken har tagit god tid på sig för att nå sin stora publik. Den skrevs
redan 1988. Det skulle dröja länge innan den översattes till andra språk.
Först år 2002 kom boken ut i svensk översättning. Efter den första
publiceringen i Brasilien ville inte förlaget trycka upp en ny upplaga.
Författaren tog då kontakt med ett nytt förlag. Sedan dess har boken sålts i
över 25 miljoner exemplar, och finns numera utgiven på 56 språk.
Själv upplever jag samma känsla när jag läser Alkemisten som när jag för
första gången läste Antoine de Saint - Exupérys Lille Prinsen. Bägge
böckerna är fyllda av stor poesi och visdom, charm och humor. Medan Paulo
Coelho ( f 1947) fortfarande lever och verkar som produktiv författare, var
det först efter Saint - Exupérys död vid en flygkatastrof 1944, som dennes
berömmelse snabbt började växa.
Det är när man önskar sig något av hela sitt hjärta som man befinner sig
närmast världssjälen som alltid är en positiv kraft, skriver Paulo Coelho.
Det är när man verkligen vill någonting, som hela universum hjälper till och
verkar, för att man skall få sin önskan uppfylld. Då uppstår även
entusiasmens språk, ur sådant som görs med kärlek och avsikt, därför att man
söker efter något, som man tror på eller längtar efter.
Alkemisten är en symbolisk bok. Tidigare var Paulo Coelho så fascinerad av
alkemins stora möjligheter att han under elva år studerade alkemi, innan han
själv förstod och kände Guds närvaro. Han upplevde tanken på att allt en dag
skulle ta slut som förkrossande. Efter några utflykter i magins sumpiga
parker, var han till slut så skeptisk till allt som hade med mystik, att han
under sex år frånsade sig allting som hade med mystik att göra.
Det var under denna själsliga exil som han lärde sig många viktiga saker
som: att vi bara godtar en sanning när vi först har förnekat den från djupet
av vår själ, att vi inte ska fly från vårt eget öde, och att Gud ger med
oändligt generös hand, även om han verkar sträng.
Vad författaren menar är: när vi älskar ”kan vi bli vad som helst” i det
skapade. När vi älskar har vi heller inget behov av att förstå det som sker.
Allting sker inom oss. Kärleken får heller aldrig hindra en människa från
att följa sitt levnadsöde. När den gör det är det inte fråga om den verkliga
kärleken.
Vad är då själva världssjälens hemlighet ? En lycklig människa som har Gud
inom sig. Bra vissnad och torr måste den själ vara, vilken vägrar att
välkomna det budskap, som Paulo Coelhos bok Alkemisten vill förmedla.
Själv upplever jag Alkemisten som en förtrollande bok. Boken är skriven på
ett mjukt och stillsamt sätt, med starkt poetisk fantasi. Den har ett
viktigt filosofiskt och religiöst budskap, som jag gärna rekommenderar alla
att ta del av.
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
