Näringslivets egen smutsiga lilla hemlighet är att många business-utbildningar, som ”benchmarking” och ”best practice” har förvandlat hela affärsvärlden till en grupp med karaokekopierande företag. Budskapet är: Våga innovation och vägra imitation.

Imitation tar dig aldrig till toppen – bara halvvägs, varnar författarna.

Det skriver Jonas Ridderstråle och Kjell A Nordström, som till vardags arbetar som lärare på Handelshögskolan i Stockholm, i uppföljaren till deras internationella storsäljaren Funky Business. I boken Karaoke Kapitalism. Management för människan (Bookhouse Publishing) presenterar Ridderstråle och Nordström ett nytt manifest för framgång i kapitalismens värld som är väl värt att läsa och begrunda.

Det är en bok om människor – management för människan – de individer som är redo att fatta mikrofonen för att säga vad det tycker. Boken vill visa att det moderna företaget och det moderna livet i grund och botten går ut på att uttrycka sin särart och att vara annorlunda.

Inne på karaokeklubben står företag och enskilda individer inför det slutgiltiga valet: kopiera andra eller skapa en egen framtid. Författarna uppmanar oss enträget att vägra imitation och våga innovation. I denna värld finns det oändliga individuella valmöjligheter. Men allt har sitt pris. Du kan betala antingen med kapital eller med kompetens.

Vår tids riff är individualismens underbara varierande toner, hävdar de. Vår värld har gått från Madonnan i bibeln via Beatles ”Lady Madonna” till den förföriskt föränderliga ikonen Madonna, från vi till jag. Express yourself. Efter kommunismens sammanbrott, dot-com-unismens uppgång och fall och de ibland våldsamma protesterna mot kapitalismen är den dominerande –ismen numera individualismen.

Boken ifrågasätter både kapitalism à la karaoke och kollektivismen i alla de former och uttryck den tar – politisk kommunism, homogena nationella kulturer och monolitiska organisationer. Den ifrågasattes i östblocket och muren föll. Den ifrågasattes på IBM och bolaget gick nästan i konkurs, innan ledningen genomförde förändringar. Den ifrågasätts i Japan, vilket har lett till deflation och konjunkturnedgång.

Den rika världen lever och arbetar i ett välfärdssamhälle som ser ut som Ikea har formgett det. Det kommer i platta paket och man får sätta ihop bitarna själv. Makten har flyttats från regeltagarna till regelbrytarna och regelmakarna.

Minskat statligt inflytande följs av lägre förtroende för de styrande. För stora mängder människor saknar den politiska processen helt enkelt betydelse, vilket också märks i Sverige. Mona Sahlin menar att om ingenting förändras kommer socialdemokraterna att ha noll medlemmar inom en snar framtid. Nuvarande partimedlemmar dör i snabbare takt än vad partiet förmår värva nya.

Det underliga i denna tid av mammonmani hotas den för kapitalismens utveckling så viktiga äganderätten i Sverige,( vilket ju märktes under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, när 60.000 skötsamma företagare fick sina krediter uppsagda och blev plundrade av det statliga ”skräpkreditföretagen” med Retriva och Securum i spetsen bara för att krisbankerna var på obestånd. Min anmärkning)

Kapitalism utan ägande, är lite som ett hav utan vatten, påpekar Ridderstråle och Nordström.

I Sverige har vi inte bara övergett kyrkan och staten. Andra institutioner håller också på att falla sönder. Vi håller på att lämna fackföreningarna bakom oss. Vi håller på att lämna grannarna bakom oss. Vi håller på att lämna kärnfamiljen bakom oss. Om individerna ska kunna hitta något bortom meningen med livet light och en ökande ensamhet måste de skapa sina egna flockar genom att hitta biografiska bästisar var de än kan finnas. I den rika världen bevittnar vi ett vaktombyte. Från lokala medborgare till globala nomader.

Det onormala är numera det normala. Vi har gett upp idén att bygga ett samhälle som baseras på folkhemstanken. I stället är det djungelns lag som råder. Bubbelekonomin har fått ge vika

För dubbelekonomin, med slit och släng, misär och möjligheter. För den enskilda människan har det blivit allt svårare att kombinera överlevnad med att leva ett gott liv.

Otåliga kapital – och kompetensinvesterare knuffar in oss i en ångestfylld tidsålder, ett stressamhälle, en ekorrekonomi. National Mental Health Association uppskattar att 75 –90 procent av alla läkarbesök i den moderna världen numera är stressrelaterade.

I Sverige har vi tillgång till omkring 4.000 läkemedel. Över 100 av dessa är avsedda att lindra ångest oss stress. Vi har inga riktiga polare – men gott om piller. Produktgrupperna Viagra och Prozac ligger både på försäljningstoppen för läkemedel, men det gör också Astras Losec, den främsta magsårsmedicinen. Enligt författarna verkar sex, sorg och stress vara den nya treenigheten.

Men boken vill också lära oss hur vi framgångsrikt kan konkurrera med kompetens, skapa kapitalism med karaktär, och hur vi bygger upp ett bra liv utan att bränna ut oss. Författarna vill att Karaokekapitalism skall vara en bok om idéer, nya perspektiv och pejlingar för att hitta rätt väg ut ur det ideologiska mörkret.

De menar att ett meningsfullt liv handlar om att skapa mening i ögonblicker och att göra det i varje ögonblick. Kanske vi inte ska fråga oss vad livet kan göra för oss, utan vad vi kan göra för livet för att få tillbaka framtidstron och en riktigt meningsfull tillvaro. Eller som Abraham Lincoln formulerade det: Det är inte åren i ditt liv som räknas. Det är livet i dina år”

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen