Ett aktuellt fall som för närvarande pågår i Mål 11240-24 i Stockholms tingsrätt där jag redan närvarat i domstolen i samband med den förberedande förhandling för att i min egenskap av författare och skribent i finansrätt. Därför vill jag redan nu skriva om detta mål som från början borde behandlats med förtur, vilket inte har skett. Min uppfattning efter att ha tagit del av bakgrunden till detta mål och lyssnat på vad både käranden och svaranden har att anföra är att målet – nu borde kunna avgöras redan inom några månader i stället för att drivas i ”långbänk” vilket försvarsadvokater försöker göra i de flesta mål jag redan skrivit om.

Vad som redan framgått i detta mål är: Det finns inte några giltiga förvärvsavtal av de som ville lägga beslag på hela bolaget och heller inga aktieöverlåtelseavtal och inga anteckningar i aktieboken finns det heller ingen ”affär” och därmed faller samtliga av motpartens yrkanden eftersom det hela endast enligt min mening måste betraktas som rent bedrägeri och då skulle det falla på sin egen orimlighet om bedragarna, fick tala för sin sak, vilket tyvärr är omöjligt i detta fall eftersom förövaren har avlidit, medan medbrottslingarna fortfarande lever. Den ytterst ansvariga förövaren hann sälja företaget till utlandet och lämna över sin del av vinsten till både hustru och barn - och sina medbrottslingar som fick vara med och dela på kakan - som också blivit underrättade om vad som skett, men som nu bestrider att det skett ett olagligt förvärv.

Bedrägeri, bidragsbrott, förskingring, svindleri och trolöshet mot huvudman är exempel på ekobrott som i huvudsak utreds av Åklagarmyndigheten. Men ibland kan dessa brott även utredas av Ekobrottsmyndigheten när de har koppling till våra typiska ärenden. Är brottet grovt döms gärningsmannen till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år och blir dessutom skadeståndsansvarig för vad som skett, som i detta fall handlar om ett livskraftigt företag med egna patent och varumärken och verksamhet i en egen fastighet. Vad som normalt gäller vid förvärv av ett medelstort globalt etablerat företag, som i detta fall med egna produkter tillverkade i egna fabriker, marknadsföring via egna marknadsbolag och med stor utvecklingspotential innebär en mycket stor förlust för den som drabbats. Men då detta mål är ett tvistemål gäller det för den som blivit bedragen att först kunna styrka vad som skett.

Parterna i detta fall skulle tillföra vardera 10 miljoner i nyemission för vardera 1/3-delsägare i företaget men gjorde aldrig detta. Det tog medel ur företaget för att kunna genomföra delägarskapet, vilket också är olagligt, varför det inte finns något giltigt köpeavtal till någon del av företaget vilket också innebär - att den som startat företaget - fortfarande äger hela företaget. Medan ägaren utgick från ägaren att det hade träffats en bindande uppgörelse om ett delägarskap med de påtänkta köparna, framgår av ett protokoll som jag tagit del av att ägaren i hemlighet är avskriven som fortsatt delägare, trots att han fortfarande äger hela företaget. Detta svek kom till ägarens kännedom först långt senare. Ägarens företag var ju inte på obestånd. Enligt sparbankens värdering av aktierna i bolaget värderats till 115 miljoner kronor, varav 93,3 miljoner kronor utgjorde värdet på marknadsbolagen.

Vad detta mål visar är att affären är ogiltig. Den tidigare överenskommelsen om 1/3 delsägande avbröts ledde inte till att bedragarna kunde lägga beslag på ägarens livsverk. Eftersom de inte respekterat normala spelregler som gäller vid delar av förvärv av ett medelstort globalt företag. För det första finns det ett villkor för ägarförändringen att samtliga aktier i ägarens holdingbolag skulle förvärvas direkt från ägaren. För det andra har de som skulle förvärva delar av företaget fullföljt förvärvet av några aktier i holdingbolaget. Detta styrks av att det saknas noteringar i Holdings aktiebok. Det vilar nu för de tillänkta köparna att uppvisa giltiga rättshandlingar vad gäller förvärvet och ägande i den internationella koncern som fortfarande är livskraftig. Den som är huvudansvarig för denna kupp har avsiktligt och på falska grunder. I detta fall styrks ockerbedrägeriet genom att vid ett möte i kammarrätten erkände att han tidigare haft tillgång till sparbankens omfattande värdering och att denna värdering visar på ett värde i bolaget om 115 miljoner kronor, exklusive de immateriella rättigheten som hade ett marknadsvärde på 42 miljoner kronor. Ägaren har sålunda lidit stor ekonomisk skada såväl direkt som indirekt.

Ibland döms flera gärningspersoner för ett och samma brott och till att betala skadestånd. Då är var och en av gärningspersonerna oftast ansvarig för hela skadeståndsbeloppet. Det kallas solidariskt skadeståndsansvar. Tanken med det är att ge brottsoffret så stor chans som möjligt att få sina skador ersatta genom att rikta kravet mot alla som dömts samtidigt. Betalar en av de dömda hela skadeståndet kan den personen i sin tur kräva de andra på betalning. I detta fall är ju flera personer, som i detta fall inblandade. Ägaren i detta fall bör inte acceptera ett förslag om överenskommelse som innebär att en av flera gärningspersoner betalar enbart sin del av skadeståndet. Risken är då att ägaren får mindre skadestånd än han annars kunnat få. Det kan också innebära att den rättmätige ägaren förlorar sin rätt till brottsskadeersättning om han väljer att driva ärendet vidare som brottsmål efter att ha vunnit i Stockholms tingsrätt. Skadestånd och brottsskadeersättning bestäms enligt olika regler och därför kan beloppen ibland skilja sig åt. Skadeståndet kan till exempel vara högre än det som betalas ut i brottsskadeersättning och ibland blir brottsskadeersättningen högre.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009