Avtal är bindande och ska hållas ”pacta sunt servanda” som det heter på latin. Avtal som ingåtts skriftligen eller skriftligen godkänts och beviljats är endast bindande för avtalsparterna – aldrig för tredje person. Avtalsbrott är när det bevisligen förekommer en utebliven, felaktig eller förhållande som står i avtalen. Skadan skall då generellt vara av ekonomisk karaktär. Vanligaste påföljden vid avtalsbrott är skadestånd. Stämning i domstol är den vanligaste utvägen, om käranden och svaranden inte kan komma överens som skett i bägge dessa fall.

I dessa två fall är det uppenbart att svaranden i bägge fallen brutit om den överenskommelse som träffats. I det första fallet som gäller en överenskommelse mellan tre parter bestod överenskommelsen om de tre parterna i fortsättningen skulle äga en tredjedel var av det företag som detta handlar om, där svaranden aldrig uppfyllt sina förpliktelser och ändå lyckats ta över hela företaget dess fastigheter, immateriella rättigheter, patent och varumärken utan att betala en enda krona. I det andra fallet var de två parterna överens om hur stor summa som skulle betalas i provision i två avtal mellan en handelsagent och hans huvudman. Hur länge avtalen skulle gälla och när avtalen mellan parterna skulle kunna sägas upp. Avtalen var undertecknade av bägge parterna och bevittnade. Det är redan bevisat att svaranden aldrig följt någon del av de avtal som parterna kommit överens om.

Det är bevisat i det första avtalet att de skulle gå i kompanjonskapet i stället stal hela företaget för att snabbt kunna sälja det vidare, med mycket god förtjänst. Det skedde helt utan några giltiga köpehandlingar eller aktieöverlåtelser. Trots detta förlorade käranden målet redan i första rättsinstans och målet blev aldrig prövat i nästa rättsinstans. Hur detta kunde ske berodde på att käranden som aldrig skrivit på några köpehandlingar eller överlåtelser eller överföring av patent och varumärken inte. Kärande fick aldrig tillstånd att genomföra någon edition i hovrätten. De som stulit hans företag kunde påstå att de ändå ägde rätten att ta över hela företaget med dess inkråm utan några giltiga köpehandlingar. I det andra fallet förlorade kärande målet som gällde både avtals- och kontraktsbrott. Kärande fick heller aldrig förhöra de vittnen som han åberopat, trots att han kunde bevisa att svaranden aldrig följt någon av avtalens ordalydelse förlorade han målet i första rättsinstans.

I bägge fallen som nu skall avgöras reklamerades fallen genom att ge in en stämning i första rättsinstans och reklamerade fallen. Ofta försöker då motparten korrigera misstagen, vilket inte skedde i dessa fall. I bägge dessa segslitna processer. När man kan åberopa kontraktsbrott som skedde i avtalen mellan handelsagenten och hans huvudman kunde käranden visa att motparten aldrig i något av avtalen följt avtalens innebörd. I detta fall hade således avtalsbrottet inte bara ägt rum av oförsiktighet utan i avsikt att lägga beslag på alla handelsagentens kunder som upparbetats under åtta år redan innan avtalen med huvudmannen undertecknades och godkändes. Det skulle därför inte kunna vara någon svårighet för domstolen att förklara att det var svaranden och inte käranden som brutit avtalens innebörd i något av fallen.

Utgångspunkten för skadestånd är att den skadelidande parten sa hamna i samma ekonomiska situation som om inget avtalsbrott skett. Domstolarna har i bägge fallen varit dåliga på att bestämma skadeståndsbeloppen i bägge fallen trots att kärandena i bägge fallen definierat påföljderna som borde skett redan i första rättsinstans vid både avtalsbrotten och kontraktsbrottet. Avtalsrätten i vårt land uppfattas som svårtillgänglig i våra domstolar. Inte minst för att det i mångt och mycket saknar lagtext. Den senaste godkända versionen av avtalslagen är från 1915. Denna lag anger exempelvis inte om just avtalsbrott. Däremot finns det lagar som rör specifika situationen och så finns det prejudikat och juridisk litteratur (doktrin) som tyvärr fungera som svar rättskälla i vårt land. Det är nog på grund av denna komplexitet och den bristande kunskap om avtalsrätten som innebar att ingen av käranden i bägge dessa fall vunnit målen redan i första rättsinstans.

I det första fallet har käranden angett samtliga faktiska omständigheter av betydelse för sin skadeståndstalan. Det har härvid särskilt framhållits att ytterligare argumentation inte har efterfrågats. Redan inledningsvis har sammanfattats de för talan relevanta omständigheterna. Därefter framfördes yrkande om edition som skulle ha bevisat att svaranden aldrig köpt vare sig bolaget eller dess patent och varumärken. Men som av någon för mig okänd anledning aldrig beviljades editionsföreläggandet i vare sig tingsrätt eller hovrätt. Trots att käranden kunna bevisa att han aldrig godkänt något civilrättsligt förvärv av vare sig bolaget eller dess tillgångar. Käranden som är både uppfinnare och entreprenör som på basis av sina egna patenterade uppfinningar och produktprogram byggde ju upp en koncern som utvecklades till en världsomspännande koncern som stals utan några giltiga köpeavtal.

I det andra fallet har käranden kunnat bevisa både avtals- och kontraktsbrott. Men fick vare sig höra sina egna vittnen eller få gehör för sina inskickade bevis redan i första rättsinstans, varför detta fall nu skall avgöras genom resning i Högsta rättsinstans. Svaranden som dessutom tidigare påstått att käranden haft en skuld till svaranden har dessutom lagt ner dessa anspråk redan i första rättsinstans, varför kärandens, trots alla inskickade bevis aldrig fått sina skadeståndsanspråk prövade i någon rättsinstans är en gåta som käranden hoppas få svar på i sina resningsanspråk i Högsta domstolen.

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009