I en rättsstat utövas alla offentlig makt inom lagens ramar för att försvara ett lands rättssäkerhet, i enlighet med värden, demokrati, och grundläggande rättigheter, och under överinseende av oberoende och opartiska domstolar. Rättsstatsprincipen är en princip som Sverige förbundit sig att följa, men som Sverige fortfarande inte följer i många fall. Avbildad: Mats Lönnerblad

Regeringskansliet handläggning av ett ärende –Mål nr 2905-25 som jag denna gång skriver om - handlar om ett ärende som tydligt visar att kammarrätten, och regeringskansliet inte följt det regler som gäller ”The rule of law” som svenska domstolar förbundit sig att följa. Det vill säga hur man skall följa lagar och förordningar enligt EU: rätten, EU:s direktiv, den svenska lagtexten och förvaltningslagen enligt rättsstatsprincipen. Ärendet i detta mål har av både kammarrätten, Regeringskansliet skötts på ett vilseledande, osakligt och partiskt sätt i strid mot förvaltningslag (2917:900) §5. Enligt regelverket för sökandens lagliga rätt till hjälp enligt (FL (2017:900) §6, som gäller denna typ av förvaltningsbeslut. Någon sådan hjälp har den sökande aldrig fått av Regeringskansliet. som hittills nekat till att utreda ärendet.

Sverige säger sig vara en rättsstat. Den svenska grundlagen slår fast att alla invånare skall behandlas lika med respekt för sin frihet, rättssäkerhet, värdighet och lika värde. Principen om direktivkonform tolkning av EU:s direktiv - som Sverige förbundit sig att följa- men tyvärr fortfarande inte följer - i många fall som jag skrivit om i mina artiklar och böcker, innebär att de nationella domstolarna ska göra allt som ligger inom deras behörighet, med hänsyn till den nationella rätten i sin helhet och med tillämpning av dess erkända tolkningsmetoder, för att säkerställa att lagar och förordningar följs och att när en part nekar att uppvisa bevis, för ett påstått förvärv av aktier som aldrig ägt rum, och måste begärda editionsförelägganden - som skulle avgöra pågående mål – måste självfallet begäran om editionsföreläggande godkännas.  

EU-lagar gäller före Sveriges lagar, som Sverige fortfarande inte följer, i många mål som jag skrivit om som sedan överklagats till Europadomstolen i Strasbourg, som gett den klagande rät i sakfrågorna, och där svenska staten sedan tvingats betala skadestånd. EU-domstolen hjälper till med att tolka EU:s lagar och regler. Om en medlemsstat inte följer lagstiftning och andra bindande rättsakter kan det bli en fråga för EU-domstolen. Sverige är medlem av Europeiska unionen (EU) sedan den 1 januari 1995. Som medlem i Europeiska unionen omfattas Sverige också av EU-rätten som har företräde över nationell rätt. Det betyder till exempel att om en svensk lag står i strid med en EU-lag är det EU-lagen som gäller vilket tyvärr inte uppmärksammats i många domslut.

Den tolkning av unionsrätten domstolen gör är bindande för den nationella domstol som har framställt begäran om förhandsavgörande när den sedan avgör det mål som är anhängigt vid den. Domstolens dom är på samma sätt bindande för andra nationella domstolar som har att ta ställning till en identisk fråga. I mål nr 2905-25 som handlar köp av aktier gäller en fråga om resning i samband med tidigare överklagande av ett felaktigt beslut av Kammarrätten i Stockholm, där käranden nu begär att målet skall tas upp på nytt, eftersom det inte finns några bevis för att aktierna överlåtits från säljaren till svaranden. Svarande i detta mål kan ju inte ens uppvisa ett giltigt köpeavtal. I sådana fall gäller att svaranden måste kunna uppvisa några bevis för att det aktuella köpet verkligen har skett, med köparens goda minne.

Min uppfattning för att en prövning i Högsta förvaltningsdomstolen genom att skicka tillbaka ärendet i Kammarrätten är att det finns synnerliga skäl till en sådan prövning som att det finns grund för resning efter att målet i kammarrätten aldrig prövat frågan om köpet kan vara giltigt. Företaget som jag skriver om har ju blivit bestulen på 30.000 aktier som representerar en tredjedel av denna koncern och har ju aldrig godkänt förvärvet och köparen genom att svaranden aldrig kunnat visa upp några köpehandlingar. Det finns därför heller inga legitima skäl för den som påstår sig ha rätten att tillägna dessa aktier att visa upp ett giltigt köpeavtal.

Företagaren har ju redan i tingsrätten yrkat att genom editionsförelägganden få ta del av köpeavtal av de 30.000 aktierna, som aldrig beviljats, trots att dessa handlingar genast vad skulle avgjort denna del av målet visar att svenska domstolarna måste ändra på sin praxis, när det gäller att bevilja editionsförlägganden, som skulle avgöra detta mål på ett tidigt stadium, vilket fortfarande inte sker, trots den stora fördelen att kunna avgöra pågående mål genom edtionsförelägganden många gånger är helt avgörande för vem som till slut skall vinna pågående tvister.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt