Låt mig påminna advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg om att det var Sveriges Riksdag som för lång tid sedan krävde en rejäl kvalitetsuppryckning bland landets sakförare. Med den nya rättegångsbalken 1948 fick advokatkåren en etablerad position med flera monopol inom rättsväsendet.

Vore det då inte rimligt att samhället som upplåtit specialuppdragen, borde ha rätten att genom tillförlitliga organ kontrollera om ledamöterna sköter sig och inte tar själviska hänsyn när befogad kritik riktas mot någon broder?

Om nu egenkontrollen hos advokatsamfundet är det effektivaste, vore det väl bäst om även Åkeriägarnas Centralförbund fick besiktiga sina egna fordon - även där är man ju samtidigt både kollegor och konkurrenter.

Att Justitiekanslerns (JK) tillsyn är tillräcklig motsägs av hans remissvar till advokatutredningen. JK beklagar att tillsynen endast är en summarisk insyn. Faktum är att de remissorgan som bäst kunnat följa advokattillsynen under åren - JK och Svea Hovrätt (med sin före detta justitiekansler), är starkt kritiska mot den bestående ordningen. JK kritiserar även att vissa disciplinära beslut saknar motiveringar och att det ibland är svårt att se om bedömningsmaterialet är fullständigt. Kan man utesluta att materialet inte blir tillrättalagt om det rör en förtroendevald?

Tro inte att allmänheten imponeras av advokatkårens sekretess och omsorg när, som man kan läsa i Advokatutredningen, samfundets förprövning utan åtgärd avfärdar klagomålet att advokaterna X och Y, efter att några månader ha legat på kundens akt, återsänder en annan persons handlingar samt meddelar att kundens akt inte kan hittas!

Vem kan få förtroende för samfundets skiljeförfarande när ledamöterna, som själva har intresse av att hålla inkomstnivån uppe, även bedömer skråkollegans debitering och när det har hänt att nämndens ordförande och ifrågasatt advokat visat sig ha varit arbetskamrater? Utan att upplysa om detta! Hur rimmar detta med jävsreglerna?

Advokatsamfundet påstår att advokaternas utbildning och etiska kvalitet är extra hög i Sverige. Kan detta verkligen stämma när etikutbildningen inskränker sig till en veckoslutskurs på Lidingö medan man i Danmark kräver genomgångna kurser i advokatetik på sammanlagt 36 dagar under fyra terminer? Dessutom har man lika bra grundutbildning och försäkringsskydd.

Många avråder från att ödsla tid och pengar på dessa meningslösa disciplinanmälningar. Särskilt inte mot någon av samfundets förtroendevalda. Dessa insikter - och knappast påstådda kvalitetshöjningar, kan förklara varför anmälningarna minskat. Vad göra, när kårens egennytta så påtagligt övertrumfar omtanken om kunden?- Det är för bedrövligt att advokatkunder inte har någonstans att vända sig för att få en rättvis behandling. Domslut som går advokaten emot lyser med sin totala frånvaro! Mycket märkligt när andra länder har sådana i hundra- och tusentals!

Det är alls inte ovanligt att klienter överklagar till överinstanserna. Jag har sett flera domar i hovrätterna där advokater skyddats på ofattbara grunder.

Eller vad sägs om advokaten i Västerås som missade att det tillkommit en ny lagregel i Äktenskapsbalken med stora följdskador för klienten? Tingsrätten friade med påståendet att det inte fanns något lagstöd även om det bevisligen existerade. För att skydda advokaten och tingsrätten samt komma ifrån dilemmat fastställde hovrätten domen utan domskäl varefter HD fullbordade justitiemordet genom att vägra prövningstillstånd. Likadant med den gamle företagaren, vars advokat slapp ansvara för undermåliga köpeavtal med förklaringen att han endast varit skrivbiträde och inte haft anledning bevaka sin huvudmans intressen.

Då ingen hjälpligt kan förklara den totala frånvaron av domar som går advokater emot, manar mitt samvete att påtala den skandalösa rättsröta och usla domstolskvalitet som tillåts fortleva gentemot den rättssökande allmänheten!

Bertil Bjurström
Ingenjör

Tidigare inlägg

Tidigare inlägg: Den 27/5 skrev Bertil Burström att tre av fyra anmälningar till Advokatsamfundets disciplinnämnd avfärdas utan granskning. Den 8/6 skrev Anne Ramberg att det har naturliga orsaker att färre anmälningar av advokater leder till påföljd i Sverige. Annette von Sydow kritiserade JK i en artikel den 17/6.

6 § Tillsyn över advokatväsendet utövas av advokatsamfundets styrelse; den har att tillse, att advokat såväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga verksamhet fyller de plikter, som åvila honom. Advokat vare skyldig att lämna styrelsen de uppgifter, som erfordras för denna tillsyn.
  Justitiekanslern äge att hos styrelsen eller, i den mån så bestämts i stadgarna, hos annat samfundets organ påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat.
  Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga eller ekonomiska förhållanden.

 7 § En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, får i stället varning tilldelas honom.
Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han uteslutas ur samfundet.
  Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.
  Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett sådant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som behövs för prövningen.
  Inträder beträffande en advokat sådan omständighet att han enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig att genast träda ur samfundet. Om han inte gör det, skall styrelsen förordna om hans uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller medborgarskapskravet enligt 2 § första stycket 1 eller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 2 och styrelsen inte medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet i beslutet varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslut genast skall verkställas.
  Brott mot tystnadsplikten enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.