Riksåklagaren har funnit att åklagaren i fallet Alcalá inte varit jävig. Men frågan om var gränserna går för en åklagares agerande och förhållningssätt under en brottsutredning måste diskuteras. Det är viktigt i ett rättssamhälle. Det skriver överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö.

En förundersökning i brottmål eller ett åtal leder ibland till kritik mot åklagaren. Senast har en storm av kritik i massmedierna riktats mot den åklagare som lett förundersökningen i ett mål mot Jesús Alcalá. Åklagaren har också väckt åtal mot Alcalá omedelbart innan ett klagomålsärende hos riksåklagaren avseende bl a påstående om jäv för åklagaren att handlägga målet prövats. I klagomålsärendet fanns uppe till bedömning var gränserna går för åklagaren att uppträda opartiskt och att förhålla sig objektiv till alla olika intressen som finns företrädda inte minst i en komplicerad brottsutredning.
- Av riksåklagarens beslut i klagomålsärendet samt yttranden från den berörde åklagaren och dennes chef framgår bl a att åklagaren under tio dagars utredning i Paraguay idkade ett inte obetydligt socialt umgänge med den som anmält Alcalá och som i sin tur också var anmäld av Alcalá. Åklagaren har först efter hemkomsten till Sverige fattat det formella beslutet om att inte inleda förundersökning mot den som Alcalá motanmält, även om åklagaren förklarat att han bestämt sig för detta beslut redan före resan.
- Riksåklagaren har - i likhet med åklagarens chef - funnit att åklagaren inte är jävig. Samtidigt har riksåklagaren i sitt beslut lagt till att frågor om när jäv uppstår för åklagare ofta kan vara grannlaga och svåra att bedöma. Riksåklagaren har slutligen tillfogat att han skall ta upp och belysa bl a sådana frågor ytterligare.

Jag kritiserar inte jävsbedömningarna. Riksåklagarens beslut har emellertid mer att förmedla än att bara konstatera att åklagaren inte varit jävig. Det förhållandet att åklagarens beteende inte bedömts grunda jäv är självfallet inte detsamma som att det är invändningsfritt.
- Jag anser att det finns ett allmänt intresse att frågan om gränserna för åklagarens agerande och förhållningssätt under en brottsutredning öppet kan diskuteras. Det är viktigt i ett rättssamhälle.
- En åklagare måste vinnlägga sig om att i varje skede av en brottsutredning vara så opartisk och objektiv som möjligt. Åklagaren måste visa all tillbörlig respekt i förhållande till alla de olika intressenter, som normalt finns företrädda i en förundersökning. Att en målsägande eller en person som gör en brottsanmälan har andra intressen än den misstänkte är ofrånkomligt. En omdömesgillt opartisk och objektiv kontakt med samtliga berörda förutsätts. Ett sådant förhållningssätt bidrar också till ett gott utredningsresultat.
- Det är inte bara de intressenter som finns i centrum av utredningen som har krav på åklagaren. Också från allmänheten och massmedierna finns det berättigade krav på åklagaren att denne inte - hur skickligt åklagaren än arbetar - genom sitt beteende eller förhållningssätt ger anledning till ens ett ifrågasättande av objektiviteten och opartiskheten i arbetet.
- Redan risken för att det uppkommer en omständighet som kan rubba förtroendet för opartiskheten skulle vara hinder nog mot att t ex umgås socialt med någon av intressenterna. Det är därvid egalt om förundersökningsarbetet utförs i Sverige eller i något avlägset land.

Var går gränsen? Det kan vara svårt att bedöma när en jävssituation föreligger. Men egentligen är det enkelt att avgöra hur man som åklagare bör handla för att undvika all kritik och de risker som är förenade med varje form av utvidgning av det sociala umgänget som går utöver sådant som äger rum i ett naturligt samband med den utredningsåtgärd som företas. Gemensamma utflykter och kvällsmåltider faller klart utanför det goda omdömets gränser. Så alldeles oavsett vad som kan vara jävsgrundande bör en åklagare inte försätta sig i en situation, där han på ett mera personligt plan kommer alltför nära någon av de personer som förekommer i en brottsutredning.
- Frågorna om kraven på objektivitet och opartiskhet kommer att diskuteras vidare inom åklagarväsendet. Den interna debatten är viktig. Men det finns många andra intressenter i samhället. Dörren måste därför hållas öppen. En vädring krävs.

Sven-Erik Alhem
Överåklagare