[Hemsida]
      [Brf-direkt] [Skicka
      vykort] [Tipsa ditt nätverk]
       
      "Vad krävs av en åklagare?" 
      Av Sven-Erik Alhem  - Svenska
      Dagbladet - 23 september 2000
      Riksåklagaren har funnit att
      åklagaren i fallet Alcalá inte varit jävig. Men frågan om var
      gränserna går för en åklagares agerande och förhållningssätt under
      en brottsutredning måste diskuteras. Det är viktigt i ett
      rättssamhälle. Det skriver överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö. 
      En förundersökning i brottmål eller ett åtal
      leder ibland till kritik mot åklagaren. Senast har en storm av kritik i
      massmedierna riktats mot den åklagare som lett förundersökningen i ett
      mål mot Jesús Alcalá. Åklagaren har också väckt åtal mot Alcalá
      omedelbart innan ett klagomålsärende hos riksåklagaren avseende bl a
      påstående om jäv för åklagaren att handlägga målet prövats. I
      klagomålsärendet fanns uppe till bedömning var gränserna går för
      åklagaren att uppträda opartiskt och att förhålla sig objektiv till
      alla olika intressen som finns företrädda inte minst i en komplicerad
      brottsutredning. 
      - Av riksåklagarens beslut i klagomålsärendet samt yttranden från den
      berörde åklagaren och dennes chef framgår bl a att åklagaren under tio
      dagars utredning i Paraguay idkade ett inte obetydligt socialt umgänge
      med den som anmält Alcalá och som i sin tur också var anmäld av
      Alcalá. Åklagaren har först efter hemkomsten till Sverige fattat det
      formella beslutet om att inte inleda förundersökning mot den som Alcalá
      motanmält, även om åklagaren förklarat att han bestämt sig för detta
      beslut redan före resan. 
      - Riksåklagaren har - i likhet med åklagarens chef - funnit att
      åklagaren inte är jävig. Samtidigt har riksåklagaren i sitt beslut
      lagt till att frågor om när jäv uppstår för åklagare ofta kan vara
      grannlaga och svåra att bedöma. Riksåklagaren har slutligen tillfogat
      att han skall ta upp och belysa bl a sådana frågor ytterligare. 
      Jag kritiserar inte jävsbedömningarna.
      Riksåklagarens beslut har emellertid mer att förmedla än att bara
      konstatera att åklagaren inte varit jävig. Det förhållandet att
      åklagarens beteende inte bedömts grunda jäv är självfallet inte
      detsamma som att det är invändningsfritt. 
      - Jag anser att det finns ett allmänt intresse att frågan om gränserna
      för åklagarens agerande och förhållningssätt under en brottsutredning
      öppet kan diskuteras. Det är viktigt i ett rättssamhälle. 
      - En åklagare måste vinnlägga sig om att i varje skede av en
      brottsutredning vara så opartisk och objektiv som möjligt. Åklagaren
      måste visa all tillbörlig respekt i förhållande till alla de olika
      intressenter, som normalt finns företrädda i en förundersökning. Att
      en målsägande eller en person som gör en brottsanmälan har andra
      intressen än den misstänkte är ofrånkomligt. En omdömesgillt opartisk
      och objektiv kontakt med samtliga berörda förutsätts. Ett sådant
      förhållningssätt bidrar också till ett gott utredningsresultat. 
      - Det är inte bara de intressenter som finns i centrum av utredningen som
      har krav på åklagaren. Också från allmänheten och massmedierna finns
      det berättigade krav på åklagaren att denne inte - hur skickligt
      åklagaren än arbetar - genom sitt beteende eller förhållningssätt ger
      anledning till ens ett ifrågasättande av objektiviteten och
      opartiskheten i arbetet. 
      - Redan risken för att det uppkommer en omständighet som kan rubba
      förtroendet för opartiskheten skulle vara hinder nog mot att t ex umgås
      socialt med någon av intressenterna. Det är därvid egalt om
      förundersökningsarbetet utförs i Sverige eller i något avlägset land. 
      Var går gränsen? Det kan vara svårt att
      bedöma när en jävssituation föreligger. Men egentligen är det enkelt
      att avgöra hur man som åklagare bör handla för att undvika all kritik
      och de risker som är förenade med varje form av utvidgning av det
      sociala umgänget som går utöver sådant som äger rum i ett naturligt
      samband med den utredningsåtgärd som företas. Gemensamma utflykter och
      kvällsmåltider faller klart utanför det goda omdömets gränser. Så
      alldeles oavsett vad som kan vara jävsgrundande bör en åklagare inte
      försätta sig i en situation, där han på ett mera personligt plan
      kommer alltför nära någon av de personer som förekommer i en
      brottsutredning. 
      - Frågorna om kraven på objektivitet och opartiskhet kommer att
      diskuteras vidare inom åklagarväsendet. Den interna debatten är viktig.
      Men det finns många andra intressenter i samhället. Dörren måste
      därför hållas öppen. En vädring krävs. 
       
      Sven-Erik Alhem 
      Överåklagare  |