Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, noterar att regeringen fortfarande hemlighåller tidpunkten när krisbankerna kom på obestånd.

I SAMBAND med en stor demonstration i Stockholm mot en bank i september i år, dyker plötsligt en ung man upp utanför huvudkontoret. Han hade med sig en egen hemtillverkad skylt som löd: "PAPPA DOG 980819 P.G.A. NB".
- Stora människomassor samlades kring skylten och ställde frågor till honom, utan att riktigt förstå vad han menade, med att banken tagit livet av hans far.
- Både Expressen och Aftonbladet dök upp. Expressen skulle torsdagen därpå starta en ny finansbilaga i tidningen och visade sig mycket intresserad av att få veta vad som hänt med den unge mannens far. Aftonbladets ivrige reporter tog åtskilliga bilder på den unge mannen, där han stod med sin hemmagjorda skylt. Båda tidningarna intervjuade honom, men det skrev aldrig någon artikel. Om detta berodde på att bankerna är kvällstidningarnas största annonsörer vill jag låta osagt.
- Bankkunderna som gick in i banken den dagen för att sätta in pengar, tog i stället ut alla sina besparingar för att byta bank.
- Som ordförande i Bankrättsföreningen hade jag talat med den unge mannens far åtskilliga gånger, utan att kunna hjälpa honom på det sätt som jag skulle vilja eftersom en bank i dagens Sverige inte har några som helst skyldigheter mot sina kunder, trots att det existerar ett kundförhållande. Pappan hade genom bankens tidigare agerande heller inte längre några egna medel att ta upp kampen mot banken, eftersom han blivit ordentligt misshandlad genom bankens misskötsel.
- Någon som helst hjälp från de allra de största svenska organisationerna som ska tillvarata bankkundernas intressen, hade han heller inte fått eftersom dessa i själva verket styrs av bankerna. "Konsumenternas Bankbyrå" är ingenting annat än bankernas egen byrå för klagomål där de flesta övergrepp ursäktas. Nuvarande Finansinspektionen tar inte någon ställning till rättegångsärenden mot bankerna.
- Domstolarna tar i de allra flesta fall ställning för bankerna. Justitiekanslern vill inte ens förklara vilken status svenska banker har i Sverige, trots att han redan blivit provocerad av mig åtskilliga gånger i inlägg i Svenska Dagbladet och därför borde vara skyldig att svara.
- Regeringen hemlighåller fortfarande när krisbankernas obeståndssituation inträffade.
- Vad var det då som hände den unge mannens far? Frågan är värd ett uttömmande svar eftersom samma sak som hände honom hände 60000 företagare under den svenska bank- och finanskrisen (1987-1993). Följdverkningarna av finanskrisen blev också att Sverige genom krisen, blev minst 500 miljarder fattigare. Den svenska statsskulden fördubblades.
- Pappan bildade den 30 juni 1970 ett vattenreningsföretag med ett aktiekapital på 50000 kronor. Verksamheten omfattade inledningsvis rening av grundvatten.
- Den 16 december 1986 erhöll företaget efter långa förhandlingar beställning av en Nitredoxanläggning i Bisamberg i Österrike för leverans av dricksvatten till Bisamberg tätort.
- Beställaren krävde i enlighet med sina rutiner en bankgaranti på hela entreprenadsumman 6611220 ÖS eller cirka 3300000 svenska kronor. Grunden för bankgarantin var att beställaren i sina villkor för upphandling vid anläggningar med ny teknik kräver bankgaranti för hela entreprenaden fram till godkänd besiktning. Nitredoxstationen var den första i Österrike enligt denna metod.
- På företagets begäran utställde banken den 26 februari 1987 en bankgaranti på det begärda beloppet, dock att garantitiden ändrades till att avse del 10 maj 1987-9 maj 1988 dels 10 maj 1991-1992. Garantin gällde "ohne Prüfung" vilket innebär betalning skulle ske utan vidare prövning senast den 9 maj 1992 under förutsättning att garantin avropades dessförinnan. Banken hade full säkerhet för den aktuella bankgarantin.
- Nitredoxanläggningen uppfördes med avslutning efter viss försening under februari-mars månader 1992. Godkänd slutbesiktning skulle därför inte kunna ske förrän under hösten 1992. Av den anledningen hemställde beställaren muntligen till pappan den 27 februari 1992 att bankens bankgaranti skulle förlängas till 1992 års utgång.
- Beställarens förfrågan om förlängningen förmedlades samma dag av pappan till kontorschefen för banken. Denne trodde för sin del att bankens intresse för sådan förlängning var ganska svalt. Pappan, som utbad sig ett bindande besked, hade därefter ett mycket stort antal telefonsamtal med kontorschefen, i syfte att få ett positivt uttalande om bankens ståndpunkt.
- Den 27 april 1992 avropade beställaren bankgarantin men förklarade att avropet skulle återtas om bankgarantin förlängdes.
- Då banken inte ens brydde sig om att svara avropades bankgarantin ånyo den 28, 29 och 30 april på tre olika av bankens faxnummer och skickades samtidigt med EMS kurir den 29 april 1992, vilken post garanteras vara mottagaren tillhanda inom ett dygn inom Europa.
- Så småningom lät sig banken avhöra genom "telefaxconfirmation" av den 5 maj -vilket besked inte nådde EM förrän den 11 maj.
- Innebörden av denna telefax var följande: "We would like to inform you that we are taking the necessary steps trough the bank's office involved in this matter" (vi vill meddela er att vi vidtar nödvändiga åtgärder i detta ärende). Därefter lät banken meddela att banken den 7 maj utbetalat bankgarantin till beställaren.
- Banken förlängde sedan den 26 maj 1992 i "Telexbestätigung" till EM garantitiden till årets slut.
- Den 2 juni samma år förklarade beställaren -med hänvisning till tidigare brev att bankgarantin icke förlängts "rechtzeitig" (i rätt tid) och att man därför begär utbekommande av garantibeloppet.
- Brevväxlingen från banken sker hela tiden på undermålig "svengelska" med åtskilliga stavfel, trots att det gjordes klart för banken redan 1987 att all korrespondens skulle äga rum på tyska, enär beställaren inte hade engelskpråkig personal.
- I kommentar till det inträffade uttalar beställaren bland annat följande brev till banken den 9 juni: - Vi har avropat garantin i rätt tid. Vår skrivelse av den 27 april 1992 har vi faxat till tre olika faxnummer den 28 april, 29 april och 30 april och skickat via EMS den 29 april. En förlängning av garantin skulle ha inkommit till oss den 5 maj 1992. Hos våra banker i Österrike erhåller vi en förlängning inom några timmar. Förlängningen har inkommit per telex den 27 maj 1992 till Sparkassan Schladming -det var för sent. Pengarna måste redan den 3 juni vara hos oss i Schladming.
- Den 23 juni utbetalade banken sitt garantibelopp till beställaren.
- Bisemberganläggningen övertogs av beställarens kund genom Ubernahmeprotokoll den 18 december 1992 utan andra garantianspråk mot beställaren än vissa mindre åtgärder motsvarande 200000 svenska kronor.
- Det är ett ofrånkomligt faktum att beställaren, då man inte erhöll något livstecken från banken om sin begäran om förlängning av garantin, avropade bankgarantin för utbetalning den 9 maj 1992 och att banken inte betalat enligt avtalad förpliktelse. Beställaren trodde att pappan hade försökt lura företaget, i maskopi med banken.
- Följden för Sverige och pappan till den unge mannen, på grund av bankens schabbel blev att företaget gick i konkurs, miste beställningar av fem anläggningar åren 1992-1993 med en medelvinst på cirka 1,5 miljon per anläggning. Potential för många fler anläggningar förelåg.
- Precis som 60000 företag som gick under i samband med den svenska finanskrisen mellan 1987-1993 upphörde företaget med all verksamhet. Pappan dog av besvikelse och ilska över bankens agerande i en hjärtattack, endast 56 år gammal.
- Den fråga jag därför ställer men ingen vill svara på är när bankerna ska få stå till svars för sitt agerande under finanskrisen och för att de inte kan sköta ett vanligt enkelt kundförhållande? Vad tänker våra politiker om saken?