Tror Bengt Dennis att han med sin bok (500%) skall lyckas övertyga svenska folket om att inte den svenska finanskrisen kostat svenska folket mer än han vill påskina, måste jag göra honom besviken och han får nog finna sig i att fortfarande bli betraktad som en av Sveriges ”dyraste” byråkrater alla kategorier i modern tid. Det skriver Mats Lönnerblad, ordförande i Bankrättsföreningen och ekonomidebattör.

”Dennis bok visar ett sovande land där ekonomiska aktörer kan agera ostört”

För den som i likhet med mig, under de sista åren varje vecka i dags- och fackpress, beskrivit konsekvenserna av den svenska finanskrisen, perioden 1987-1993, som den avspeglat sig i bland annat dubblerad statsskuld perioden 1991-1994, ökad fastighetsskatt för både hyresgäster och villaägare, allmänna skattehöjningar i strid med tidigare regeringsöverenskommelse, och införd utjämningsskatt, blir jag naturligtvis också nyfiken på att läsa före detta riksbankschefen Bengt Dennis när han i sin bok 500% (Bokförlaget DN, 1998) speglar delar av finanskrisen från sitt utsiktstorn som Sveriges riksbankschef under perioden 1982-1993.

"Krisbankerna mörkade allt så länge det kunde förtigas"

Redan i bokens förord avslutar Bengt Dennis med att ”boken inte är ett försvar för eller kritik av Riksbankens agerande”... ”men väl ett försök att skildra varför Riksbanken agerade som den gjorde”. Sedan övergår Bengt Dennis i boken till att ohämmat försvara såväl sitt eget som Riksbankens och regeringens ”resoluta” agerande, under den svenska finanskrisen. Detta kan ske utan att han ordentligt, på något ställe i boken, lyckas redogöra för konsekvenserna, för företagen, staten och allmänheten, av sitt eget, bankernas eller regeringens agerande under denna absurda period.
- Eftersom han dessutom gör sig skyldig till direkta feltolkningar blir jag därför tvungen att korrigera honom eftersom han själv, i sin egenskap av före detta riksbankschef, borde känt till det verkliga förhållandet. När Bengt Dennis skriver om bankernas agerande under bankkrisen låter det så här: ...”visserligen tvingades bankerna gång på gång att justera upp sina förlustprognoser men jag har inte något intryck att man höll tillbaka information”.
- I likhet med mig känner Bengt Dennis mycket väl till, eller borde känna till, att några egentliga granskningar av krisbankernas kreditengagemang aldrig skedde. När den dåvarande bankinspektionen väl började granska några av kreditengagemangen, kom utredningen till stånd sex år för sent, först år 1993. För några av de värst utsatta kreditengagemangen, som sedan räddades av bankerna, begärdes aldrig några utredningar från den dåvarande bankinspektionen eller bankstödsnämnden över huvud taget.
- Så snart informationen blev känd kring krisbankernas verkliga obeståndssituation inom finansdepartementet, hemligstämplades den. Sanningen är att krisbankerna så länge det gick ”mörkade” allt som gick att förtiga, så länge som möjligt.
- Dessutom tillåter sig Bengt Dennis att i likhet med Bo Lundgren, (i boken ”När bubblan brast” (Bokförlaget DN 1998) biträdande skatte- och bankminister perioden 1991-1994 och ekonomijournalisten Ulla Reinius (i boken ”Stålbadet”, Ekerlids Förlag, 1996) att bagatellisera konsekvenserna av den svenska finanskrisen. Man kan se en klar linje i dessa böcker som syftar till att försvara myndighetsutövningen, från dem som agerade i krisen.
- - Så här skriver till exempel Bengt Dennis: ”Allmänt gäller också att kriser i rika länder i allmänhet kan övervinnas med begränsade insatser över statsbudgeten och med ringa återverkningar på produktion och sysselsättning medan fattiga länder utsätts för en chock när det finansiella systemet räddas”.
- Kallar Bengt Dennis fördubblad statsskuld under perioden 1991-1994, 60.000 företag i konkurs och ökad arbetslöshet med cirka 350.000 personer inte för någon chock? Anser han verkligen som före detta riksbankschef under elva år, att det som hände under den svenska finanskrisen fick ”ringa återverkningar på produktion och sysselsättning”?
- Den svenska utlandsskulden, som genom den svenska finanskrisen exploderade, är i dag världens största enskilda skuld. Den är nu uppe i astronomiska ettusenfemhundra miljarder kronor och har i år ökat med cirka ytterligare 30 miljarder kronor! Kostnaden för denna skuld är i dag den största utgiften i statsbudgeten.

”Anser Dennis verkligen att Sverige slapp att chockas?”

När Bengt Dennis sammanfattar bankkrisen i Sverige, jämför han gärna med andra länder. Trots att inget annat land, i förhållande till befolkningsmängd, kan uppvisa jämförande resultat i ökad utlandsskuld, konkurser och minskad sysselsättning. När konsekvenserna av finanskrisen var som värst i början av 90-talet, hade lilla Sverige tio gånger mer konkurser än i Tyskland.
- I boken hävdar Bengt Dennis i stället att bankkriserna i olika länder har påfallande orsak och förlopp vilket han kallar för ”bad luck, bad banking and bad policy”. Att hela den svenska kontrollmyndigheten inte alls fungerade under denna period och att regeringen såväl före som under krisen var totalt handlingsförlamad, framgår inte med någon större tydlighet i boken.
- I sin bok 500%, ger emellertid Bengt Dennis en bra utblick vad som händer i andra länder under den avslutande perioden av den svenska bankkrisen. Händelserna på Europas penning- och valutamarknader speglas på ett insiktsfullt och spännande sätt. Likaså får man en bra inblick i Bengt Dennis arbetsrutiner, som chef för Riksbanken och de politiska kontakter som han var tvungen att luta sig mot, för att kunna fatta sina egna beslut.
- Att både riksbanken och den svenska regeringen sov djupt under denna period och inte förstod vad som höll på att hända, framgår tydligt i boken mellan raderna. Detta gällde också Bengt Dennis. Jag får känslan av att den svenska finanskrisen nådde Bengt Dennis öron, först den 6 februari 1990.

”Dennis bok blottar ett sovande land med ostörda aktörer”

Det var när dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt sade upp sig, precis en vecka efter det att krisbankerna inte längre förmådde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Det var först därefter, som Dennis började föra anteckningar om ”fyra års politiska och ekonomiska kriser som alla på olika sätt påverkade Riksbanken”, trots att dessa borde påverkat Riksbanken redan tre år tidigare.
- Boken 500% visar tydligt på ett djupt sovande land vars ekonomiska aktörer inom bank och finans fortfarande kan agera ostört, utan att någon reagerar vad som än händer. För att över huvud taget framkalla några som helst reaktioner från politiska makthavare (dit man måste räkna Bengt Dennis) skall den ekonomiska katastrofen vara ett faktum.
- Inte ens efter katastrofens fullbordan, vill man bekänna färg.
- Fortfarande är det ingen som vill berätta i klartext, vad katastrofen i själva verket kostade Sverige, för att undvika förödande kritik från allmänhet och företag. Mot den bakgrunden är boken också värd att läsa och ta till sig, för att sedan kunna göra egna värderingar.
- ”Uppgivandet av den fasta växelkursen var resultatet av de fundamentala obalanser som Sverige dragits med under lång tid och den misstro som svenska och utländska aktörer därmed kom att hysa mot den svenska kronan”, skriver Bengt Dennis.
- Den fråga som därför måste ställas till Bengt Dennis, är varför han i sin egenskap av riksbankschef inte gjorde någonting åt saken långt tidigare, som kunde förmildrat en del av katastrofen.
- Varför erkänner han fortfarande inte, att det varit politiskt omöjligt att låta kronan flyta flera år tidigare, men att det borde varit näringspolitiskt nödvändigt. Eller är det så att riksbanken varit så hårt styrd från våra politiker att någon ändring av politiken tidigare varit omöjlig, även med en insiktsfull riksbankschef. Boken 500% ger inga klara besked i dessa självklara frågor.
- Den flytande kronan borde ersatt de ständiga devalveringarna under 70- och 80-talet. Då hade Sverige kunnat mildra sin största finanskris genom tiderna. Företagen hade också blivit varnade i god tid. På dessa frågor ger Bengt Dennis inga svar men för den som vill lära sig hur en svensk, hårt politisk styrd riksbankschef tänker i dessa frågor, vill jag varmt rekommendera denna bok.
- Tror Bengt Dennis att han med sin bok skall lyckas övertyga svenska folket att inte den svenska finanskrisen kostat svenska folket mer än han vill påskina, måste jag göra honom besviken och han får nog, trots sin bok 500%, finna sig i att fortfarande bli betraktad som en av Sveriges ”dyraste” byråkrater i alla kategorier modern tid.

”Den insiktsfulle vet vad bankkrisen ännu kostar honom...”

Den insiktsfulle läsaren och skattebetalaren vet vad han på grund av den svenska finanskrisen, numera tvingas betala i olika skatter, varför dessa skatter höjdes, trots den tidigare gemensamma politiska överenskommelsen att svenska folket åtminstone skulle få behålla 50 procent av sina inkomster.
- I stället höjdes räntan till 500 procent med känt resultat som följd.