Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, hävdar att moderatledaren Carl Bildt hade stor skuld i att tusentals friska svenska företag gick under i samband med bankkrisen.

EFTER FADÄSEN som Carl Bildt gjorde sig skyldig till genom att tillsammans med socialdemokraterna ha frångått gällande lagstiftning, som krävde att krisbankerna försattes i konkurs redan per den 1 februari 1990 - eftersom de inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad - godkände Bildt några år senare omfattande åtgärder som ledde till att tusentals friska företag gick under. Tillgångarna överfördes till krisbankerna. Godkännandet skedde för att bland andra tyska bankirer kunde återfå sina utlånade pengar från de svenska krisbankerna.
- Helmut Kohl insåg förmodligen att Bildts agerande utgjorde ett hot mot honom. Bildt fick därför Kohls stöd för att tillträda det politiskt beslutade uppdraget som fredssamordnare i Bosnien, i stället för att stanna i Sverige efter den misslyckade borgerliga regeringsperioden 1991 - 1994. Effekten av Bildts agerande var att 350000 svenska medborgare ställdes inför långtidsarbetslöshet. Den statsfinansiella svenska krisen var ett faktum.
- Den politiska utmärkelsen satte Carl Bildt på undantag i Bosnien, tills saken fallit i glömska. Nu börjar det politiska efterspelet att avlägsna honom från den politiska arenan tillsammans med de närmaste medhjälparna; en nödvändig åtgärd för att hålla samman det moderata partiet
- Därför är Bildt nu på väg bort från Sverige ytterligare en gång i självvald exil, till en ny frälsarroll och ett nytt omöjligt uppdrag, nu i Kosovo på FN:s uppdrag.
- Moderaterna gör fortfarande allt för att dölja vad som hände under finanskrisen där den moderatledda regeringen hade ett stort ansvar. Inom partiet har man länge tvingats förtida och förneka saken avseende själva skuldfrågan om nedvärderingen av panter och säkerheten - både mot företagare och privatpersoner. En ny generation tar vid inom moderata samlingspartiet, liksom starka krafter verkar inom socialdemokratin för att avlägsna de ansvariga som deltog i plundringen av företagen under finanskrisen.
- Dessutom har upplösningen av bankkrisen (1987 - 1993) gett omvärlden en helt ny syn på Sverige som föregångsland. Sverige är nu exempel på hur ett land inte skall ledas för att utvidga välståndet.
- När Carl Bildt bemyndigade finansinspektionen att tillåta en ändring av värdet på alla svenska företags banksäkerheter, genom nedskrivning av panter och säkerheter med över 50 procent, inleddes slaget mot företagen. Redan tidigare hade krisbankerna, med Nordbanken i spetsen, tillåtit sig att genomföra denna metod som sedan fordrade den borgerliga regeringens samtycke för att kunna genomföras i ännu större skala.
- Därmed kunde bankerna godtyckligt hävda att säkerheter saknades för kundernas lån, även om inga värdeförändringar hade inträffat. Moderaterna trodde att, för att rädda det statliga lånesystemet, så krävdes det att man genom konkursförfaranden tillät bankerna att ta över ägandet i fastigheter och företag. Övertagandena skedde sedan till undervärden och genom konkurser, varefter fastigheterna och förtagen såldes.
- Ägarskiften medförde att rättmätiga ägare förlorade sin återvinningsrätt då de försattes konkurs och i många fall även berövades sin talan. Därefter kunde krisbankerna godtyckligt gynna sig själva och även gynna eller missgynna utvalda kunder och delvis rädda statliga utgifter.
- Företagen sattes på obestånd för att bankerna skulle kunna komma åt pengar och egendom och få kapital så att de kunde betala sina utlandsskulder och själva slippa konkurs. I dessa sammanhang drog man sig inte för att använda lögner och till och med olagliga åtgärder.
- Enligt gällande svenska lag var det ju bankerna som var konkursmässiga och inte alls de friska företag som fick sina krediter uppsagda och försattes i konkurs.
- Moderata sympatisörer känner misstämningen i partiet men har inte förmått ta reda på vad som är orsak till det växande missnöjet. Att Carl Bildts agerande gett honom Tysklands högsta utmärkelse, för att han främjade tyska intressen under krisen, kan inte dölja att det förhållandet att samtidigt gick 60000 friska svenska företag under .
- Vilken väg moderaterna väljer in i nästa årtusende beror i mycket hög grad på partiledningens utseende. De moderata väljarna måste känna igen sig. En partiledningen som säger sig värna om ett fritt näringsliv men som när landet befinner sig i den djupaste ekonomiska krisen någonsin i stället beordrar planekonomiska lösningar har inte framtiden för sig.
- Många moderatväljare har fortfarande inte förstått varför moderaterna förde en lågmäld politik medan Carl Bildt befann sig i Bosnien. Det var en medveten handling, eftersom den moderata partiledningen var väl medveten om de aktioner som den ställt sig bakom i samband med finanskrisen.
- Hade Carl Bildt varit kvar i Sverige efter den borgerliga regeringsperioden så hade han med stor sannolikhet redan fått avgå från sin funktion som partiledare. Nu mottogs han i stället som en hemvändande hjälte.
- Att Carl Bildt efter vad han ställt till med, tappat allt intresse för de svenska inrikespolitiska frågorna är uppenbart. Han är tillräckligt intelligent för att efter sin period som partiledare och som betraktare på avstånd i utlandet inse vad han ställde till med och konsekvenserna av hans agerande under finanskrisen. Skadorna som orsakades Sverige går inte att reparera.
- Redan chefekonomen Jan Herins utredning för Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, kring bankerna märkliga agerande under bankkrisen - revisionsenkäten - visar på ett tydligt sätt hur det gick till när krisbankerna tilläts säga upp krediter för skötsamma företagare i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
- Vad som är ofattbart är att denna utredning fortfarande inte lett till något som helst agerande från vare sig domstolar, myndigheter eller politiker.