”Moderaterna är ett missförstått parti” säger moderaternas riksdagsledamot och nyvalde partiledare, Bo Lundgren, i intervjuer i pressen. Samtidigt erkänner han öppet att moderaterna står inför en framtid, av svåra omprövningar, med stundtals svidande intern kritik.
- När Bo Lundgren talar om att människor skall känna både eget ansvar och trygghet, betonar han att de inte skall känna att de ”störtar nerför ekonomiska bråddjup när det går dåligt.” Uttrycket är mycket passande och speglar precis vad som hände under den borgerliga regeringsperioden, med Bo Lundgren som ansvarig skatteminister.
- Denna period har Bo Lundgren även skildrat i sin bok ”När bubblan brast” som handlar om den svåraste finanskrisen i Sveriges historia, där Bo Lundgren framhåller sig själv som ”räddaren i nöden” trots att det inte förhåller sig på det sättet. När Bo Lundgren analyserar bakgrunden till krisen, tillåter han sig att i generella ordalag beskriva vad som skett, utan att ange de verkliga orsakerna.
- Om krisens orsaker skriver Bo Lundgren: ”Så tog det slut. Bubblan brast - som den alltid gör, förr eller senare. Spekulationsekonomin kraschlandade. Fastighetspriserna planade ut.”
- Men han undviker noga med att tala om orsaken till varför det tog slut.
- Detta berodde på att bankerna hade lånat ut för mycket pengar och inte längre var likvida och att den borgerliga regeringen därför beslutade sig för att generellt nedvärdera säkerheterna i fastigheter med över 50 procent och säga upp krediter, efter löpande bandprincipen.
- Bo Lundgren skriver att hans grundläggande inställning var att staten borde undvika att gripa in när enskilda företag får problem men han nämner ingenting om att det var regeringen tillsammans med Finansinspektionen som i själva verket skapade problemen för företagen genom att godkänna bankernas nedvärderingar av säkerheter i fastighetsbolag.
- Om regeringens beslut att besluta om garantier och lån till de krisdrabbade bankerna skriver Bo Lundgren att det första alternativet - att låta en bank gå i konkurs - egentligen inte fanns i det läge som Sverige befann sig i.
- Därmed tar han också på sig ett personligt ansvar för att sätta hela svenska banklagen och konkurslagstiftningen ur spel genom att ensidigt gynna bankerna på bankkundernas bekostnad, utan att vilja ta på sig de juridiska konsekvenserna!
- Finanskrisen kom att påminna om en svårsläckt skogsbrand, skriver Bo Lundgren i sin bok . Så fort regeringen kommit till platsen för en eldsvåda och fått branden under kontroll började pyra på annat håll. Sammanfattningen är riktig men analysen, som Bo Lundgren gör är felaktig. Beskrivningen, varför det började brinna, stämmer inte. Självfallet utbryter en väldig skogsbrand av aldrig sällan skådat slag när regering och Finansinspektionen tillåts att manipulera så att 60.000 friska företag försvinner, genom uppsägning av krediter, så som skedde under den svenska finanskrisen.
- När Riksbanken den 16 september 1992 höjde marginalräntan till 500 procent, erkänner Bo Lundgren i kapitlet ”500 procent” att det samma dag som räntan höjdes till detta astronomiska belopp, fortfarande fanns ett starkt stöd inom hela den moderata partiledningen, för att försvara den fasta växelkursen, trots att kronan borde fått flyta långt tidigare.
- Lundgrens bok ger en klar insikt om att vare sig Bo Lundgren eller den moderata partiledningen förstått vad som skedde under finanskrisen och därför bidrog till att den svenska statsskulden nu uppgår till inte mindre än 1.400 miljarder kronor. Misslyckandet beror på, att lands ekonomiska problem skall lösas inom ramen för den lagstiftning som finns och inte med planekonomiska politiska beslut som åsidosätter lagstiftningen, som skedde under den moderata regeringsperioden 1991-1994.
- Efter vad som tidigare skett, borde Bo Lundgren avgå i stället för att låta sig väljas till moderaternas nye partiledare. Man tar sig för pannan undrar vilka ekonomiska kunskaper, de ledarskribenter och politiker besitter, som öppet stödjer Lundgren.