Mats Lönnerblad skribent i finansrätt, skriver att den svenska finanskrisen kunde ha fått helt andra konsekvenser om de banker som var skyldiga att försätta sig själva i konkurs hade gjort detta.

INGEN människa lär kunna förklara hur det kan vara möjligt att i en demokrati med fria val och öppna gränser beröva människor deras egendom och överföra stora delar av kontrollen över näringsliv och kapital till bankerna
- Detta var precis vad som hände under den svenska finanskrisen (1987 - 1993) Det är därför det varit så tyst efteråt. Endast i domstolarna pågår processerna fortfarande. Ett fåtal av alla de företagare och privatpersoner som drabbades, orkar driva sina processer vidare.
- Etablissemanget försöker med hjälp av domstolarna och staten hålla nere diskussionen om vad som hände. Det gör man genom att bagatellisera följderna. De personer som försöker tysta ner konsekvenserna är samma personer som själva varit djupt inblandade i processen. Som "tack för hjälpen" har många av dessa erhållit betydelsefulla uppdrag av staten.
- Urban Bäckström är vår nuvarande riksbankschef. Dessförinnan var han mellan 1991 och 1993 statssekreterare i finansdepartementet och där ansvarig för bland annat finansmarknadsfrågor, vilket också inkluderar hanteringen av den svenska bankkrisen.
- Urban Bäckström anser att bankernas "kreditrestriktioner" under finanskrisen genom uppsägning av krediterna för 60000 friska företag och tiotusentals privatpersoner i princip inte inneburit "några större effekter på makronivå". Han erkänner samtidigt att det akuta krisskedet utlöstes av finansieringssvårigheter för bankerna på den internationella marknaden. Krisen berodde således inte på att svenska bolag befann sig på obestånd i den vida utsträckning som bankerna hävdar i debatten.
- Stefan Ingves var tidigare vice riksbankschef och medlem i bankstödsnämnden. Under de första bankkrisåren var han chef för finansmarknadsavdelningen på finandsdepartementet. Han utnämndes 1993 till generaldirektör i den nu avvecklade bankstödsnämnden.
- Ingves version av finanskrisen är oerhört undanglidande. Han anser "att den första stormsvalan siktades först hösten 1990" och berodde på att finansbolagen hade svårt att finansiera sig. Han tycks glömma att det var bankerna som orsakade krisen i finansbolagen genom att inte fullfölja sina åtaganden. Bankerna sade sedan upp krediterna för finansbolagen i en utsträckning, som gjorde att de allra flesta svenska finansbolag gick i konkurs och försvann från marknaden.
- Mats Persson är professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot i Första AP-fonden. Han har deltagit i ett flertal statliga utredningar om frågor rörande kapitalbildning och finansiella marknader.
- Perssons "putsade version" av den svenska finanskrisen är att Sverige klarade sig någorlunda helskinnad. Han tvingas dock erkänna att när den svenska bankkrisen inträffade hade de svenska bankerna stor kortfristig internationell upplåning i utländsk valuta. Han bekräftar också att det viktigaste av bankernas nyckeltal är kapitaltäckningsgraden, som definieras som kvoten mellan eget kapital och utlåning, enligt de så kallade Baselreglerna.
- Det var just för att bankerna inte uppfyllde denna kapitaltäckningsgrad den 1 februari 1990, som själva krisen utlöstes. I själva verket var flera av bankerna på obestånd långt tidigare eftersom det var storbankernas stora utlåning till ett fåtal myc-ket stora fastighetsbolag som orsakade bankernas likviditetskris. Man lånade helt enkelt ut mer pengar än man förfogade över!
- Gabriel Urwitz är numera VD för riskkapitalbolaget Segulah. Under perioden april 1989 - mars 19991 var han ordförande, och under perioden april 1991 - augusti 1992 var han verkställande direktör i Gota Bank.
- Numera erkänner Urwitz öppet att beslutet att likvidera Gota Bank var korrekt, men han vill fortfarande inte erkänna att banken var på obestånd redan per den 1 februari 1990 eller tidigare när banken inte längre kunde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.
- Regeringen har därför hemligstämplat såväl Gota Bank som Nordbankens verkliga obeståndssituation och när denna inträffade. Gabriel Urwitz som åtalades för sin roll i bankkrisen, slapp undan med bara förskräckelsen och några miljoner fattigare. Han kunde träffa uppgörelse i godo med staten, för att inte alla oegenligheter som skedde under denna period i banken skulle komma i dagen i en rättegång. Hade alla omständigheter blivit kända skulle banken, som numera ingår i Nordbanken fått mycket större skadeståndskrav på sig.
- Den värdeändring som genomfördes för fastigeter att gälla i stort sett 12-18 procents avkastning (på värderingsmodellen 75 procent av fastigheter) och att gälla cash flow i stället för 4-8 yield (= avkastningsvärde på uthyrningsbara ytor) var också olaglig.
- Effekten blev att alla fastigheter värderades ner med cirka 50 - 70 procent utöver marknadens egen 30-procentiga korrigering.
- Dåvarande "bankministern" Bo Lundgren fick hjälp av finansinspektionen och genomförde till och med en lagändring (FFFS 1991:10) för alla banker vilken är identisk med den nedvärderingsmodell som bland annat Nordbanken och Gota Bank redan tidigare tillämpat, då man kom underfund med att man var på obestånd och skyldiga att begära sig själva i konkurs.
- Genom att alla de banker får likviditetsproblem som använder nedskrivningen enligt FFFS 1991:10 sattas hela marknadens likviditet ur spel från januari 1992.
- Finanskrisen kunde ha fått helt andra konsekvenser om de banker som var skyldiga att försätta sig själva i konkurs hade gjort detta, i stället för att plundra bolag och privatpersoner på all egendom som skedde genom lagändringar. Detta skedde under den borgerliga regeringsperioden 1991 - 1994, med benäget bistånd av moderaternas Bo Lundgren, som uppenbarligen inte visste vad han gjorde.
- Följderna av finanskrisen har svenska folket nu kämpat med i närmare tio år och vi har ännu inte sett hela vidden av krisen. Ett beräknat överskott i budgeten i år är ingenting mot den stora statsskulden som blev följden av bankernas vårdslösa kreditgivning.
- Frågan hur en borgerlig regering kunde göra det möjligt för bankerna att sätta bolag och privatpersoner, som alltid skött sina åtaganden, i konkurs är inte ordentligt besvarad. Den kräver ett svar eftersom konsekvenserna också blev massarbetslöshet och skattehöjningar som Sverige aldrig tidigare sett maken till.
- Finanskrisen innebar att Sverige alldeles i onödan förlorade 60000 företag. Sverige förlorade också de produkter och processer som var under utveckling och som behövs för att ge landet efterfrågade varor och tjänster samt tillväxt och välstånd.
- Vid varje val byts en del politiker ut som bar ansvaret för finanskrisen. Inför nästa val förväntas antalet politiker som försvarar de beslut som togs under finanskrisen att bli en minoritet i riksdagen. Det borde betyda att de då ställs till svars för begångna misstag. Ansvariga politiker får räkna med att i en kommande valrörelse svara för misstagen.