Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen och skribent i finansrätt, skriver om fallet Per-Inge Gustafsson, mannen som stämde SEBanken och fick rätt. Han byggde sin talan på att en bank inte själv skönsmässigt kan bestämma värdet på säkerheter. Den måste följa normer och regler.

AV DE 60000 företagare som drabbades av krisbankernas åtgärder och gick i konkurs alldeles i onödan under den svenska bankkrisen (1987-1993), är det bara ett fåtal som orkat driva sina mål vidare till högre rättsinstans. En av dem är Per-Inge Gustafsson, som blev så arg på sin bank, att han först utbildade sig till jurist. Sedan stämde han sin bank SEB. Han vann nyligen i Helsingborgs tingsrätt i mål nr T 1878-98.
Hans historia är värd att berätta, eftersom det nu börjar visa sig att domstolarna ute i landet först närmare tio år efter kraschen börjar vilja tolka avtalslagen och bankrätten på rätt sätt. Men detta gör man inte genom att hänvisa till europeiska bankrätten, som man fortfarande låtsas inte existerar. Man gör det genom hänvisning till den svenska banklagen! Om min kritik i någon mån bidragit till domstolarnas sena uppvaknande, vill jag låta vara osagt.
- Per-Inge Gustafsson hade i slutet av 80-talet sålt sitt företag inom inredningsbranschen och ville använda vinstpengarna för att gå in på aktiemarknaden. Han bildade därför ett bolag för sina börsaffärer och utnyttjade som så många andra under denna period möjligheterna till att få en hävstång i aktierna genom belåning. När sedan börsen vände och sjönk som en sten i början av 90-talet blev banken orolig för säkerheternas värde.
- Banken ville därför ha in kompletterande säkerheter och begärde in pantbrev på Per-Inge Gustafssons privata fastigheter samt företagshypotek. När detta inte heller räckte, tvingades han att gå i personlig borgen för 11,5 miljoner kronor för kunna behålla krediten.
- Bara två månader senare sades ändå alla krediterna upp, eftersom banken själv var illa tilltufsad under denna period. Banken behövde få in allt som gick av utomstående fordringar. För att kunna göra detta värderade banken borgen till noll, trots att Gustafsson hade tillgångar värda åtskilliga miljoner.
- Per-Inge Gustafsson stämde SEB i Helsingborgs tingsrätt. Han byggde sin talan på att en bank inte själv skönsmässigt kan bestämma värdet på säkerheter. Den måste följa normer och regler. När det gäller fastigheter måste en fastighetsvärderare först anlitas för att kunna fastställa fastigheternas aktuella marknadsvärde. Aktier i depå måste värderas enligt Bankföreningens rekommendationer. Några sådana värderingar gjordes överhuvudtaget inte i det aktuella fallet.
- Banken hade, som skedde i så många fall under bankkrisen, utan berättigande, vårdslöst och i förtid sagt upp bolagets krediter med motiveringen att säkerheterna var otillräckliga. På grund av detta uppkom brist i bolaget och för att täcka bristen tog banken också i anspråk Gustafssons ställda panter och borgen.
- Därigenom vållade banken honom förmögenhetsskada. Dessutom hade banken begagnat sig av Gustafsons trångmål och beroendeställning då den för att inte omedelbart säga upp bolagets kredit, krävde att han dessutom skulle teckna personlig borgen!
- Cirka två månader därefter och trots att säkerheterna för bolagets kredit var betydligt mer värd än då borgens-åtagandet ingicks sades krediten upp och den personliga borgen togs i anspråk. Detta skedde trots att förutsättningen för den personliga borgen var att banken inte skulle säga upp krediten, särkskilt inte så länge övriga säkerheter fanns kvar med oförminskat eller högre värde.
- I målet har bägge parter åberopat omfattande skriftlig bevisning och tingsrättens bedömning omfattar i huvudsak två uppgörelser.
- Dels uppgörelsen mellan Per-Inge Gustafsson och banken som skedde 1995 då banken förband sig att inte längre ställa några krav på Gustafsson med anledning av hans tidigare borgensförbindelser. I denna uppgörelse ingick inte att Per-Inge Gustafsson inte hade någon rätt att ställa några krav på banken. Dels uppgörelsen kring banken och Gustafssons kreditengagemang.
- Det intressanta i domen är tingsrättens bedömning av bankens rätt att säga upp bolagets kredit. I de allmänna villkor som skrivs mellan bank och kund framgår att banken har rätt att säga upp krediterna till omedelbart upphörande, om säkerheterna inte längre är betryggande.
- Som framgår av RH 1990:86 skall banken, eftersom krediten sagts upp med denna motivering, visa att den grundat sin bedömning på relevant faktaunderlag som värderats fackmannamässigt med iakttagande av för kreditgivning gängse krav på säkerhet.
- Såvitt framkommit i målet har banken inte vid något tillfälle före uppsägningen av bolagets kredit gjort en egen värdering av de av Gustafsson ägda fastigheter som pantförskrivits till säkerhet för krediterna. Banken hade nöjt sig med att konstatera att pantbreven låg helt inom fastigheternas marknadsvärde.
- Inte heller i samband med att Per- Inge Gustafsson gick i personlig borgen för bolagets kredit hade banken gjort någon värdering för att fastställa eventuellt övervärde i fastigheterna. Banken hade inte heller vid något tillfälle gjort någon egen värdering av den företagsinteckning som lämnats som säkerhet.
- Banken hade inte, vare sig då borgensåtagandet ingicks eller i anslutning till uppsägningen av krediterna, gjort några närmare undersökningar för att försöka fastställa borgensåtagandets värde. Inte heller hade banken kunnat visa att Gustafsson godkänt uppsägningen av krediterna.
- Därmed blev banken skyldig att ersätta Per-Inge Gustafsson för den skada han lidit på grund av uppsägningen enligt Helsingborgs tingsrätt.
- När tingsrätten nu har fastställt denna dom hoppas jag att domstolarna äntligen börjar förstå att krediter inte kan sägas upp utan vidare. Detta beror på att den europeiska bankrätten gäller i Sverige från den 1 januari 1995. Men eftersom man under snart fem år struntat i den europeiska bankrätten, vill domstolen fortfarande inte erkänna att den europeiska bankrätten existerar!
- Per-Inge Gustafsson hade snaran om halsen. Han var nära att bli hängd. Men han lyckades reda upp sin egen situation redan i första rättsinstans. Hur det går senare vet jag inte. Banken som inte vill erkänna sina misstag, har överklagat domen till hovrätten.
- Min fråga till bankerna är därför, vad de tänker göra åt alla andra kunder som orättfärdigt fått sina krediter uppsagda och som inte orkar kämpa som Per-Inge Gustafsson? Kan det verkligen vara rätt recept att ersätta de gamla kunderna som orättfärdigt fått sina krediter uppsagda genom att köpa nya kunder via bankköp utomlands?