Skydd för svaga 
Den fria marknaden bör inte gå fri från kritisk granskning. För att rätt bedöma marknaden måste fundamentala värden som frihet, rättvisa och hälsa vägas in. EU:s planerade stadga för mänskliga rättigheter är nödvändig. Marknaden kan inte garantera alla människors sociala trygghet, skriver nationalekonomen Lars Pålsson Syll i en replik till Timbros Johan Norberg.

Inom EU pågår för närvarande ett omfattande arbete för att skapa en särskild rättighetsstadga. Tanken är att EU:s olika institutioner och medlemsländer ska bindas fastare till en uppsättning principer och friheter som slår fast medborgarnas rättigheter. Utöver de vanliga yttrande- och egendomsrättigheterna ska människor till exempel ha rätt till undervisning och föräldraledighet, barn ska ha rätt till skydd och omvårdnad och barnarbete förbjudas.

Speciellt med tanke på den förestående utvidgningen av EU i Central- och Östeuropa är allt detta från demokratisynpunkt viktigt. Även om Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter redan existerar, skadar det inte att utvidga och ge fastare form åt dessa rättigheter.

Men alla är inte av denna uppfattning. Redaktionssekreteraren på Timbros tidskrift smedjan.com Johan Norberg har i böcker och artiklar de senaste åren nu senast på Brännpunkt den 11 september gått till angrepp mot uppfattningen att vi som medborgare kan ha andra rättigheter än yttrandefrihet, religionsfrihet och äganderätt.
- Sociala rättigheter rätt till sjukvård, utbildning, arbete och välfärd är inga "verkliga" mänskliga rättigheter. Att hävda något annat leder enligt Norberg bara till en farlig ansvällning av statlig överhet och till att rättigheternas status "devalveras" och förvandlar ovillkorliga krav "till intet förpliktigande babbel".

Norberg är en ivrig förespråkare för nyliberal libertarianism och dess teori om "naturliga rättigheter" rätten till frihet och egendom. Men han förklarar aldrig varför vi måste acceptera dessa rättigheters särställning. Rättigheter och frihet är klart viktiga och hänsynstagande till dessa värden bör därför göras vid en bedömning av exempelvis samhälleliga fördelningskonsekvenser.

Men de får inte betraktas som absolut okränkbara begränsningar. Också de institutioner som Norberg försöker legitimera med sin teori främst den fria marknaden måste beaktas från en konsekvenssynpunkt. För att bedöma marknadens värde måste vi ta hänsyn till fundamentala samhälleliga värden som hälsa, frihet och rättvisa.
- Rättigheter och frihet hänger självklart samman. De möjliggör tillsammans förverkligande av våra livsplaner och idéer om det goda livet. Men Norberg vill inskränka betydelsen av begreppet frihet till att bara avse negativ frihet avsaknad av tvång. Det är därför han blir så upprörd när man inom EU arbetar fram förslag som skulle förbjuda diskriminering och ge "rätt till bland annat utbildning, sjukvård, socialförsäkringar, arbetsförmedling och betald semester".
- För Norberg är det bara om människor utövar tvång som friheten kan sägas vara inskränkt. Om samhällsstruktur och egendomsförhållanden berövar människor möjlighet till mat, utbildning och trygghet inskränks minsann ingens frihet. Att avsaknaden av egendom inte bara begränsar den egendomslöses självbestämmande utan också gör honom till ett medel för andras mål föresvävar aldrig libertarianen. Lika lite som att någras äganderätt inskränker andras frihet.
- Fixeringen vid negativa skyldigheter som att inte kränka liv och egendom gör nyliberalismen blind för våra positiva skyldigheter att aktivt bistå behövande medmänniskor.

Men varför är Norberg så upprörd över något som de flesta andra tycker är självklart? Jo, därför att han anser att varje omfördelning av välfärd som åsidosätter egendomsrätten är oförsvarlig. Men varför ska egendomsrätten överordnas vår rätt till sjukvård, utbildning och hälsa?

För de nyliberala elitisternas undantagsmänniskor är det kanske självklart. För oss andra är det lika självklart att tryggandet av möjligheter till ett anständigt liv kan kräva omfördelning och att meningsfull frihet förutsätter att vi kan utveckla våra förmågor och har del i välfärden. Frihet måste handla om något mer än egendom. Den handlar inte bara om avsaknad av tvång, utan om att skapa lika förutsättningar för att alla ska kunna leva ett gott liv.
- Libertarianism och välfärdssamhälle är oförenliga storheter. Det av EU tillsatta konventet för utformande av den övergripande rättighetsdeklarationen ger i sitt arbete uttryck för insikten att marknad och inskränkta konstitutionella rättigheter inte om vi verkligen vill försvara ett samhälle där allas mänskliga rättigheter upprätthålls kan garantera uppfyllandet av grundläggande individuella och sociala mål.
- För Norberg är rättigheter och frihet främst en fråga om att "slippa ha att göra med myndigheterna" och att få leva i frihet från statsingrepp. Kanske är detta frihet för marknadens övermänniskor och fallskärmsdirektörer. Men för alla oss andra, vi som inte accepterar nyliberalernas omvärdering av alla värden? För gamla, sjuka och fattiga? Upplever uteliggaren det verkligen som en frihetsinskränkning att kommunen försöker förse honom med en hygglig bostad?
- Libertarianer är blinda för att avsaknaden av egendom gör den egendomslöse till ett medel för andras frihet. Att försvara äganderätten med hänvisning till en övergripande frihetsprincip går inte. Därför kan man inte heller försvara det fria marknadssamhället med någon sådan princip. Om fria marknader leder till större frihet eller inte beror på vad för slags frihet vi talar om och hur friheten definieras. Privat äganderätt inskränker vissa människors frihet och välfärdsstaten kan på motsvarande vis både skapa och begränsa människors frihet.

Det är cyniskt att förneka att ojämlika omständigheter skapar orättvisa. De frihetsdyrkande nyliberalernas försök att visa att fattigdom inte är en inskränkning i friheten visar bara hur svagt deras försvar av den fria marknaden är.

Den rättighetsbaserade nyliberalismen libertarianismen är i grunden en politisk-ekonomisk filosofi som försvarar marknadens frihet och uppfattar alla försök till socialpolitik och skattefinansierad samhällelig omfördelning som en kränkning av oförytterliga mänskliga rättigheter.
- Dessa rättigheter är så starka och vittgående att statlig inblandning jämställs med tvångsarbete och stöld. Om var och en har rätt till sin egendom så är den fördelning som uppstår via marknadens fria byten rättvis och kräver därför inte någon omfördelningspolitik. Staten ska vara en minimal nattväktarstat underordnad marknaden och utan andra ambitioner än att upprätthålla lag och ordning.
- Att EU håller på att utarbeta en stadga för mänskliga rättigheter är bra. Det visar på en insikt att marknaden inte kan garantera uppfyllandet av grundläggande individuella och sociala mål som vi alla värdesätter.

Trygghet och välstånd för alla och inte bara för mjuklandande fallskärmsdirektörer kan bara uppnås om marknadens krafter balanseras av en väl fungerande demokrati. Denna insikt är inte uttryck för "ideologiska särintressen och okloka kompromisser". Den reflekterar snarare ett uppvaknande ur vanföreställningen att den fria marknaden skulle kunna ersätta politik och gemensam handling.

Lars Pålsson Syll
Nationalekonom och ekonomihistoriker
Lunds Universitet